Ett stort problem, som jag ser det, är att de thailändska bärplockarna får ta hela risken av eventuell bärbrist och/eller så lågt pris att det i praktiken kan bli omöjligt att ens tjäna in kostnader för resa och boende. Som tydligen är fallet i år.
Någon form av kontrakt borde göras där bäruppköparna tvingas ta hela risken för resekostnad och rimligt boende för utomeuropeiska plockare. En variant är att bärplockarna bjuds på resa och boende till Sverige men att deras förtjänst sätts som marknadspriset per kilo bär med avdrag för en kostnad (per kilo bär) för resa och boende. Exempel: marknadspris på blåbär 12 kr per kilo minus avdrag för resa och boende 5 kr per kilo => plockarens förtjänst 7 kr per kilo. I exemplet har jag inte funderat på vad som kan vara en rimlig nivå för omkostnadsavdraget, men det borde bli en förhandlingsfråga mellan någon intresseorganisation som företräder bärplockarna och en annan som representerar bäruppköparna inför varje säsong. Poängen med ett sådant kontrakt är att bäruppköparna tar hela risken med svår bärbrist, samtidigt som bärplockarna alltid har incitament att plocka mer. Ett sådant kontrakt kan gälla som krav för att få visum.
Om bäruppköparna inte anser att detta är skäligt - fine - då får de hitta europeiska bärplockare, låta bären ruttna eller plocka själva.
Sedan vore intressant att veta mer om hur bärpriserna egentligen sätts. Är det en kartell av stora bäruppköpare som har stort inflytande över bärpriset? Hoppas inte, men sådant förekommer i många branscher. Det måste styras upp så att marknadspriset inte kan sättas på artificiellt låg nivå för att gynna uppköpare.
