Cyklar man eller åker moped så väcker det ofta jakt instinkten.
Påkar mm behövs inte. Räcker med att gå med fasta steg utan rädsla mot hunden, så viker den garanterat undan.
Tillhyggen är för amatörer som är mer osäker på sig själv än hunden. Prova detta nästa gång så ska ni se att man behöver inte vara rädd för gathundar!
Och detta har du såklart praktiserat mot en flock på minst några gatujyckar?
Går jag ut på kvällen har jag alltid en käpp med mig, Jag blev biten grannens schäfer när jag var 12 år, sen dens är jag hundrädd.
Hunden avlivades efter det men det tog inte bort min rädsla för skällans morrande hundar...
FF
Och detta har du såklart praktiserat mot en flock på minst några gatujyckar?
Jepp!! inga problem. Jag har aldrig prblem med gatjyckar vare sig i Bangkok eller någon annanstans. När jag en gång var vid stranden i Sattahip med familjen på den tiden innan Viper (min Schäfer) flyttade till Sverige. Så var Det 5 mordiska gat/strand hundar som stog och mopsade mot oss i en ring, då dom speciellt inte gillade att viper beträdde deras territorium. Jag tryckte bara Viper framåt så vek alla av åt varsitt håll.
En stund innan såg jag samma hundgäng plåga livet ur en ensam hund på stranden.
Hundar fungerar nämligen så. Att om man visar sig mera Psykisk stark än dom och visar att man inte viker. Då viker dom av.
I området finns där jag bor finns det hundar som tycker det är kul att skrämma folk och andra mindre hundar. Bara att blåsa upp sig och gå emot dessa så viker dom.
Jag håller med dig, men tyvärr fungerar det inte alltid, finns en del galna hundar.
Hur gör du när du cyklar eller kör moppe och ett gäng hundar mopsar upp sig? Det är garanterat inte lätt att hantera, speciellt inte på en kass, hålig och eventuellt sandig lerväg.
Jag stannar och går förbi dessa. Eller stannar parkerar moppen/cykeln kliver av och går emot dom tills dom flyr. Åker sedan vidare.
Att öka farten ses endast som svaghet att man försöker fly ur hundens perspektiv. Och ökar jaktlusten hos hunden.
Således springer hunden efter för att fälla bytet.
Se på fan, nu finns även Cesar Millan på forumet med.
Mpr är fantastiskt 
.
Se på fan, nu finns även Cesar Millan på forumet med.
Mpr är fantastiskt
Ja här är mina Vargar... 
Vete tusan om jag vågar stanna moppen och gå emot dom, förmodligen är jag på "deras" mark och då bestämmer dom.
I byn där jag håller till är det inget problem för där känner jyckarna igen mig.
Prova nästa gång du får en hund som jagar dig.
Det handlar mera om vad du utstrålar. Om du visar hunden att du inte är rädd så fungerar det garanterat. Om ditt kroppspråk avslöjar dig för att du är rädd så är det problem.
Då hundar kommunicerar genom kroppspråk. Så är dom även mästare att läsa kroppspråk.
Ett exempel på detta.
Om man själv är rädd och skaffar en hund för att våga gå ut på kvällen. Då blir oftast resultatet att man får en nervös hund. Som smyger runt hörnorna. Bara för att hunden ser på manniskan att den är rädd och anammar detta.
Om du är självsäker person och utstrålar detta. Då får man även en självsäkerhund.
Hunden är ofta en spegelbild av en själv på grund av kroppspråket man själv förmedlar.
Jepp!! inga problem. Jag har aldrig prblem med gatjyckar vare sig i Bangkok eller någon annanstans. När jag en gång var vid stranden i Sattahip med familjen på den tiden innan Viper (min Schäfer) flyttade till Sverige. Så var Det 5 mordiska gat/strand hundar som stog och mopsade mot oss i en ring, då dom speciellt inte gillade att viper beträdde deras territorium. Jag tryckte bara Viper framåt så vek alla av åt varsitt håll.
En stund innan såg jag samma hundgäng plåga livet ur en ensam hund på stranden.
Hundar fungerar nämligen så. Att om man visar sig mera Psykisk stark än dom och visar att man inte viker. Då viker dom av.
I området finns där jag bor finns det hundar som tycker det är kul att skrämma folk och andra mindre hundar. Bara att blåsa upp sig och gå emot dessa så viker dom.
Hmm, Ja, du har rätt vad det gäller hundar och människors psyke. Men, nu finns det ju faktiskt människor som är jäkligt rädda för hundar!
Jag är en av dem, jag är skiträdd för stora och svarta hundar, framförallt i byn (Khon Buri, Korat) där de som nämnts tidigare, bildar stora gäng på kvällar och nätter.
Jag är en nattmänniska och kan inte gå och lägga mig klockan 20 som de andra på gatan gör, jag vill ta en kvällspromenad i lugn och ro innan läggdags.
Men hundarna var helt jävla odrägliga mot mig, naturligtvis kände de att jag var rädd, eller helt jävla panikslagen, när de kom springande mot mig!
Hundarna fick övertaget, jag fick inte min kvällspromenad utan fick sitta hemma och dricka grogg istället, vilket i sig är ganska angenämt, men inte längden.
Min hundrädsla, eller hundskräck, härstammar från tiden då flygflottiljen (F11) lades ner och många vakthundar fick pension genom avlivning.
Dock lyckades en kompis dåre till pappa smuggla ut en av dessa svårt missanpassade stackars hundar. En dag mötte jag "kompisen" när han rastade hunden
och han tyckte att det vore lite kul att skrämma mig lite, så han släppte den lös och tog tag i mig och skrek. Jag skrek också, men av smärta när den stora Schäferhunden bet.
Efter det har jag jäkligt svårt att möta en stor hund på trottoaren, även i Sverige. Jag kan inte köpa när någon hundägare säger "men han är ju så snäll", det hjälper liksom inte!
Att vara skiträdd för ormar, spindlar och andra kryp är helt okay. Om du nu skulle vara rädd för orm och någon slänger en runt halsen på dig och säger, "var inte rädd, den hugger bara om du visar rädsla",
hjälper det då?
Så, tillbaka till byn och de odrägliga hundarna som mer eller mindre tvingade mig till husarrest och ofrivilligt groggdrickande. En sen kväll, efter några groggar, bestämde jag mig för att nu jävlar!
Jag slaktade en sopborste och använde bambuskaftet till ett hemskt vapen samt knöt en uttjänt disktrasa runt bakänden, vet inte varför, men den kändes lite läskigare då!
Och så på på fan! När hundarna kom viftade jag med pinnen så att disktrasan fladdrade och vrålade mitt värsta, några hundar som kom för nära fick bamburänder över ryggen, men de vart så skräckslagna
av åsynen att de sprang!
Jag har hittills aldrig vågat gå ut utan min "dogstick"
//S
Här är den!
Tips för oss som inte är lika hårda som janne.
Oftast räcker det med att böja sig o låtsas plocka upp en sten för att hundkräken ska rygga tillbaka.
Men det blev ett jävla böjande under mina promenader så jag skaffade en liten käpp istället, räckte o hålla den i handen för att slippa bli besvärad.
Hmm, Ja, du har rätt vad det gäller hundar och människors psyke. Men, nu finns det ju faktiskt människor som är jäkligt rädda för hundar!
Jag är en av dem, jag är skiträdd för stora och svarta hundar, framförallt i byn (Khon Buri, Korat) där de som nämnts tidigare, bildar stora gäng på kvällar och nätter.
Jag är en nattmänniska och kan inte gå och lägga mig klockan 20 som de andra på gatan gör, jag vill ta en kvällspromenad i lugn och ro innan läggdags.
Men hundarna var helt jävla odrägliga mot mig, naturligtvis kände de att jag var rädd, eller helt jävla panikslagen, när de kom springande mot mig!
Hundarna fick övertaget, jag fick inte min kvällspromenad utan fick sitta hemma och dricka grogg istället, vilket i sig är ganska angenämt, men inte längden.
Min hundrädsla, eller hundskräck, härstammar från tiden då flygflottiljen (F11) lades ner och många vakthundar fick pension genom avlivning.
Dock lyckades en kompis dåre till pappa smuggla ut en av dessa svårt missanpassade stackars hundar. En dag mötte jag "kompisen" när han rastade hunden
och han tyckte att det vore lite kul att skrämma mig lite, så han släppte den lös och tog tag i mig och skrek. Jag skrek också, men av smärta när den stora Schäferhunden bet.
Efter det har jag jäkligt svårt att möta en stor hund på trottoaren, även i Sverige. Jag kan inte köpa när någon hundägare säger "men han är ju så snäll", det hjälper liksom inte!
Att vara skiträdd för ormar, spindlar och andra kryp är helt okay. Om du nu skulle vara rädd för orm och någon slänger en runt halsen på dig och säger, "var inte rädd, den hugger bara om du visar rädsla",
hjälper det då?
Så, tillbaka till byn och de odrägliga hundarna som mer eller mindre tvingade mig till husarrest och ofrivilligt groggdrickande. En sen kväll, efter några groggar, bestämde jag mig för att nu jävlar!
Jag slaktade en sopborste och använde bambuskaftet till ett hemskt vapen samt knöt en uttjänt disktrasa runt bakänden, vet inte varför, men den kändes lite läskigare då!
Och så på på fan! När hundarna kom viftade jag med pinnen så att disktrasan fladdrade och vrålade mitt värsta, några hundar som kom för nära fick bamburänder över ryggen, men de vart så skräckslagna
av åsynen att de sprang!
Jag har hittills aldrig vågat gå ut utan min "dogstick"
//S
Här är den!
Det där är svårt. Men om du tillbringar tillräckligt mycket tid i Thailand?
Och om du är intresserad. Så skulle nog jag råda dig att försöka bota din rädsla genom att umgås med stora hundar som DU vet att dom är snälla (inte som ägaren säger är snälla).
Så bygger du sakta bort din rädsla.
Min hundrädsla, eller hundskräck, härstammar från tiden då flygflottiljen (F11) lades ner och många vakthundar fick pension genom avlivning.
Jag berättade inte att jag var hundförare på F16 åren 86-87. Och hanterade dessa hangarhundar bland annat.
Kommer ihåg en gång när jag skulle ta in dom vid 4 på morgonen. Och kom cyklande med 2 stycken (man hade koppel som hanterade 2 hundar varav man hämtade dom 2 och 2).
Då kom det 2 stycken fyllskallar från F20 (tolkskolan som låg på området) som började skrika och gorma åt hundarna.
Ni kan tänka er 2 galna schäferhundar som bara skulle ta tolkarna. Med mig i släptåg på cykeln som agerade plog i gräsmattan innan jag fick stopp på jyckarna.
Undrar vad som hänt med tolkarna om jag släppt kopplet? Förmodligen 2 kaxiga tolkar mindre...
Det där är svårt. Men om du tillbringar tillräckligt mycket tid i Thailand?
Och om du är intresserad. Så skulle nog jag råda dig att försöka bota din rädsla genom att umgås med stora hundar som DU vet att dom är snälla (inte som ägaren säger är snälla).
Så bygger du sakta bort din rädsla.
Ja, det vore en lösning, inte att tillbringa mer tid i Thailand, då får jag nog flytta dit på heltid enligt vissa! Men, hundarna i byn ligger gömda i skuggan och flämtar under dagarna så det är svårt att få kontakt med dem.
Sedan är det där med att de plötsligt ur mörkret kommer springande och skäller, det går helt enkelt för fort för mig för att tänka klart och att samla mig!
Jag har inga problem med hundar i sig, har haft jakthundar utan några problem, människans hjärna är besynnerlig!
//S
Ja, det vore en lösning, inte att tillbringa mer tid i Thailand, då får jag nog flytta dit på heltid enligt vissa! Men, hundarna i byn ligger gömda i skuggan och flämtar under dagarna så det är svårt att få kontakt med dem.
Sedan är det där med att de plötsligt ur mörkret kommer springande och skäller, det går helt enkelt för fort för mig för att tänka klart och att samla mig!
Jag har inga problem med hundar i sig, har haft jakthundar utan några problem, människans hjärna är besynnerlig!
//S
En variant kan ju faktiskt vara att du skaffar dig en valp av ras större karaktär(Schäfer rottweiler, dobberman etc). Sen ger du hunden ett stor portion självförtroende hemma på gården. När ni sen litar på varandra. Så går ni ut tillsammans och visar vem det är som är kungen på gatan. Du slipper dessutom att alla gathundar kommer in på eran gård. Då eran hund lär sig att hålla dom ute på gatan.
Dock är detta en långsam process. Där du måste leda hunden i början. Med det stärker oftast även ditt självförtroende.
Och är hunden kungen på gården. Så har den oftast inga problem när den blir större att fortsatt axla den rollen på promenad med dig.
Prova nästa gång du får en hund som jagar dig.
Det handlar mera om vad du utstrålar. Om du visar hunden att du inte är rädd så fungerar det garanterat. Om ditt kroppspråk avslöjar dig för att du är rädd så är det problem.
Då hundar kommunicerar genom kroppspråk. Så är dom även mästare att läsa kroppspråk.
Ett exempel på detta.
Om man själv är rädd och skaffar en hund för att våga gå ut på kvällen. Då blir oftast resultatet att man får en nervös hund. Som smyger runt hörnorna. Bara för att hunden ser på manniskan att den är rädd och anammar detta.
Om du är självsäker person och utstrålar detta. Då får man även en självsäkerhund.
Hunden är ofta en spegelbild av en själv på grund av kroppspråket man själv förmedlar.
Bra där Janne Milan! 
Jag gjorde lumpen på F10 Ängelholm. Kommer ihåg att en av hundförarna fick sitt ena öra avbitet
I Ängelholm hämtade man hundarna i hundburar på släp och inte i något hundkoppel. I bland gick man förbi dessa burar med hundar i, minns att hundarna var helt galna och man blev rädd bara man såg eller hörde dem. Vill minnas att de hade ca 500 kilos tryck i käkarna
Audi Milan säger: närmare 4 ton kan dom ta!
Logga in för att svara.
