Ett mycket intressant och viktigt ämne som egentligen inte borde gömmas undan i typisk röd vs gul-tråd som bara de närmast sörjande läser.
Många pratar om hur Internet och Sociala Media ökar demokratin men i min uppfattning så har inte demokratin i väst varit så svag som nu sedans 1946. Massmedia har inte, eller tycker sig inte, längre ha råd med betalda journalister utan köper tjänster från ett fåtal källor (Reuters etc) eller frilansare. De som fortfarande är anställda har dessutom tydliga direktiv över vad som är värt att skriva om och inget får kosta något så undersökande journalistik är ett lika utdömt yrke som träsnidare eller fiskenätsreparatör. Detta i sin tur leder till folks misstro mot media och en uppsjö av web-baserade "sanningssägare" som de av diverse foliehattar upplevs; för givetvis jobbar dessa "journalister" av ren ideell drivkraft och äter luft.
Man kan oroas av militanta muslimer, växthuseffekter eller anstormande asteroider men klarar vi inte av att behålla en fri och självständig media så behöver vi inga yttre fiender för att förinta oss.
Det är ett gigantiskt problem att nyhetsförmedlingen blir så enkelspårig att all utrikesbevakning kommer från ett fåtal stora byråer-väldigt få Svenska tidningar har några utrikeskorrar kvar och Aftonbladet har till exempel inte några reportrar utanför stockholm, de man hade i Malmö, Göteborg, Jönköping och Umeå (?) rationaliserades bort för 7-8 år sedan.
Folk har inte längre förtroende för media och vänder sig då till mer eller mindre suspekta bloggar för att få veta "Sanningen" vilken oftast har en klar agenda.
Fler och fler journalister blir arbetslösa och får frilansa, antingen skriver du det som redationen vill ha eller så skriver du som det faktiskt är. Men jag förstår de som har munnar att måtta därhemma-säljer man inget tjänar man inget.
Jag har svårt för den typen av "Kampanj journalistik" som bedrivs av kvällspressen, det vill säga att man redan har bestämt utfallet och måste skaffa journalistiska texter som stödjer kampanjen och pekar åt det hållet.
Jag valde att skriva det jag ser och upplever på plats, inte det som redaktionen ville att jag ska se och skriva om. Därför gick vi skilda vägar.
Bättre att helt syssla med feature istället tycker jag.