Hej
Själv är jag också tveksam till om ytterligare lån om än med låg ränta egentligen innebär någon hjälp för redan hårt skuldsatta familjer, möjligtvis om dessa skuldsatta familjer tillåts lösa in gamla lån i banker med högre ränta mot dessa nya statliga lån utan ränta, men rent generellt känns inte en ytterligare ökning av skuldsättningen som en hjälp.
Med vänlig hälsning isan lover
Somkid har ju kallats in för att blåsa liv i ekonomin. Inte för att hjälpa risrötter (thailändska gräsrötter :)) ur en skuldsituation.
Och jag tror inte heller att Somkids strategi är den bästa. Risrötter har fått kapital tillskjutet genom överprissättningen i risstödsprogrammet och en ökad skuldsättning. Och ändå så går det inte åt rätt håll ekonomiskt. Alltså.. - Thaksins & PT's ekonomiska politik har fallerat och det räcker inte med att enbart blåsa in kapital till risrötterna för att förbättra deras situation.
I ditt nästföljande inlägg så skriver du att du tror att Somkid är rätt man för att ordna upp nuvarande kris. Samtidigt så tycker du inte att hans ide om mer lån är bra. Det var ju just dessa saker han gjorde under Thaksin och som han ska försöka igen. Om det är fel.. på vilket sätt är han då rätt man?
Jag tycker mig också märka ett minskat intresse för skötsel av risodling i frugans hemtrakter. Folk är inte lika arbetssamma som förr, betydligt mer bekväma av sig, och hyr hellre ut rismark till andra mot kommission. Man är också oftare inte lika vaksam och håller lika bra koll på sina egna odlingar som förr. Upplever ni andra det på samma sätt i era byar?