Fru Changs son har en flickvän från bergen i norra Thailand, hon tillhör tydligen Hmong-folket. De går i samma klass på vad jag tror är något slags tekniskt gymnasium i Chiang Mai. Strax efter jag och fru Chang anlänt meddelades det att flickvännens mor är sjuk, åtminstone är hon inlagd på sjukhus.
Man bestämmer då att vi ska åka till Mae Hong Son (cirka 300 km norr om Chiang Mai) så att flickvännen kan ge sin mor lite stöd. Jag tillfrågas senare (som en ren formalitet), men visst, varför inte? En liten utflykt är aldrig fel!
Vi har tillgång till vår excellente chaufför Khun Go, som i år har ett större fordon. Plats för elva personer... fast vi blir bara sex som åker. Jag och fru Chang, son Chang med flickvän och så Khun Go plus hans... ähum... väninna.
Ja, det är väl ganska glatt humör när vi åker. Här fru Chang med son:
Det är ganska kurvig väg från Chiang Mai till Mae Hong Son, så ganska snart välter vår kylhink. Ingen större skada skedd dock, alla Beer Chang är intakta! Det fanns förstås fler burkar, men det tog sin tid innan det föll mig in att ta fram kameran.
Son Chang somnar kvickt vilket roar flickvännen.
Av någon anledning är det populärt att bränna av bergssluttningar.
Vi stannar för att äta, men son Chang är fortfarande trött.
Jag upptäcker till min förskräckelse att fru Chang har foppatofflor på sig.
Typisk slingrande väg. Det påstås att det är 1800 kurvor mellan Chiang Mai och Mae Hong Son. Det var i varje fall väldigt få raksträckor.
Ännu en liten paus, och där träffar jag detta sympatiska thaisällskap.
Man vill gärna bjuda mig på något, och vad sägs om halstrad småfisk? Det var faktiskt mycket gott.
Inte nog med det, man häller också upp lite Lao Kao (eller något motsvarande) till mig.
Jag är mycket rörd av denna generositet.
Jag funderar på vad jag ska ge i gengäld, och det får bli ett paket Prince Light. Jaja, några rökare fanns det ju i gruppen, och det är väl lite intressant att prova svenska cigaretter.
En hel del vackra vyer finns det också, även om inte bergen gör sig riktigt med min enkla kamera. Får väl skylla på lite dimma också.
Det är nästan mörkt när vi anländer hotellet i Mae Hong Son. Vi tackar hakancnx för tipset om Panorama Hotel. THB 500 per natt och lätt att hitta dit då det ligger längs huvudgatan.
En lustig detalj från hotellrummets toalett. Det fanns förstås standard västerländsk klosett, men urinoar brukar jag inte se på hotellrummens toaletter.
Det är inte aktuellt att besöka sjuka modern denna fredagskväll, däremot är det förstås nödvändigt att gå ut och äta något. En ganska typisk måltid för vårt sällskap:
Efter måltiden måste vi handla lite. Till exempel måste hotellrumskylen fyllas med lämpligt antal Beer Chang.
Tillbaka till hotellet. Vi har alltså hyrt tre rum, och efter att ha fyllt kylen sitter jag själv i mitt och fru Changs rum. När det börjar kännas ensamt så tar jag nyckelbrickan och går ut för att träffa de andra. Efter att ha stängt dörren märker jag det inte finns någon nyckel på nyckelbrickan.
Jag kliver först in i fel rum bredvid, där det sitter en förvånad farang. Ber så mycket om ursäkt och går vidare till nästa rum. Där sitter hela gänget. Fru Chang meddelar att det är hon som tagit av nyckeln från nyckelbrickan och lagt den någon annanstans i rummet. Hon medger att hon borde talat om det för mig, men exakt varför hon gjort detta framgår inte...
Jag får då gå ner till receptionen och be dom komma med upp och öppna åt mig. Gentleman som jag är undviker jag att nämna fru Changs roll i det hela. Receptionisten är dock förvånansvärt förstående och följer med mig för att öppna upp.
Fru Chang har fortfarande inte producerat någon godtagbar förklaring till detta märkliga beteende. Hmm...
Jaja, nu var det fixat. Jag känner för lite biljard, och jag får tillåtelse att gå ut själv. Ganska nära hotellet hittar jag ett biljardbord. Dessutom en mycket trevlig svensk från Västerås.
Han vill att vi ska spela lag mot andra länder. Tja, varför inte? Först spöar vi Thailandsparet i tre raka.
Sedan får två grabbar från USA också stryk i tre raka. Har tyvärr ingen bild på dom, men här en på en trevlig dam från Kanada. Vi hade en intressant diskussion om farangers attraktion till thaidamer... Jag minns icke detaljerna, men hon hade lite svårt att förstå varför man väljer en thaidam, med kulturskillnader och allt. Jaja.
Tillbaka till hotellet för att sova! På lördag morgon ser jag detta utanför fönstret. En lite märklig konstruktion. Även på söndagen jobbade man där.
Det visar sig att modern redan är utskriven från sjukhuset, så det blir till att besöka henne i hembyn uppe i bergen! Det går väl hyfsat med Khun Gos fordon. Kurvigt, men välgjord väg.
Högt upp i bergen stannar vi vid ett ställe med en massa TV och radiomaster. Tydligen en sändarstation.
Varför stannar vi här? Fortsättning följer i denna tråd.
Herr Chang har talat.
