Jaha, det visar sig att modern finns hos en av sina andra döttrar. Som bor i en by ganska nära sändarstationen där vi just satt och väntade... Det blir till att åka tillbaka!
Det finns ingen som vill köra oss tillbaka, däremot kan man låna ut ett fordon. Vår eminente chaufför Khun Go står här och samlar sig inför uppgiften.
Tja, det går väl bra tills vi kommer till denna backe. Khun Go kör uppenbart för långsamt, så vi blir ståendes mitt i backen med slirande hjul. Påminner starkt om backar på vischan på vintern i Sverige där det blivit lite is.
Dags för en paus och begrunda läget.
Jag försöker nu övertyga Khun Go om att bästa sättet att besegra denna backe är att backa och sen komma med högre fart. Precis som jag skulle gjort med en nerisad backe i Sverige.
Khun Go och övriga är dock mycket skeptiska. Man nickar artigt, men inombords tänker man säkert "är du go eller, falangstolle". Samtidigt är det viktigt att skydda sig mot solen.
Till slut gör Khun Go som jag säger, och ser man på! Vi kommer vidare.
Khun Go är nu trött på att köra detta primitiva fordon, så han åker först till sändarstationen och byter till sitt fordon. Sen åker vi till den andra byn och där finner vi modern.
Det visar sig att hon varit tvungen att utstå en blindtarmsoperation. Tror jag. Eller någon annan operation där man snittar upp en del av magen. Hur som helst fanns det ingen anledning att stanna på sjukhuset, utan nu är det vila i hemmet som gäller. Fadern är också där.
Han är förstås bekymrad över frugans tillstånd. Men vad jag förstår var det ingen fara, det gör givetvis ont efter operationen, men inga komplikationer.
Här har vi flickvännens syster som dom vid tillfället bor hos.
Det är ju en rätt stor men ganska enkel byggnad. Jag associerar tyvärr till svensk lagård. Jordgolv, och här har vi köket.
Syster, flickvän och fru Chang börjar diskutera med modern. Jag känner att jag är överflödig, så jag går iväg och fotograferar annat.
Som sagt...
Utanför.
Lite annorlunda stil på husen i denna by.
Handarbete.
En pojke och en förtjusande flicka.
Oj, hoppas hon inte sågar sig i foten!
Här försiggår väl just ingenting, någon marknad var det i alla fall inte,
Här är dock Khun Phan spekulant på fina tyger.
Och jag vilar mig efter många foton.
Jaha, så blir det dags att åka tillbaka till Mae Hong Son. Aah... lördagskväll i Mae Hong Son! Vad ska man hitta på? Äta till att börja med förstås...
Vi hamnade visst här, eller bara passerade vi? Minnet är tyvärr dunkelt.
Jag noterar det stora porträttet av kungen. Ack, så lätt att vandalisera för en berusad person. Skulle dock aldrig falla mig in.
Sen blir det väl karaoke, inget värt att visa här. Har inte ens bilder från besöket. Gäsp...
På morgonen vid checkout regnar det kraftigt.
Fru Chang lämnar hotellet. Lägg märke till att de flesta lämnat sina skor här.
Tillbaka mot Chiang Mai! Tydligen finns det två vägar Chiang Mai - Mae Hong Son. På ditvägen åkte vi den östra vägen, och nu åker vi tillbaka på den västra vägen. Den är lika kurvig...
Första stoppet är en något bisarr upplevelse. Det är dimmigt, fuktigt och kallt på antagligen hög höjd. Jag gissar på cirka 12-13 grader. Kändes precis som i Göteborg i november!
Märkligt landskap även här. Är dessa träd döda, eller varför blir thaidamerna så förvånade när dom ser träd på vintern i Sverige?
Rastplatsen.
Och här kunde man köpa mat och dryck och... bensin.
Nästa stopp vid en resort med behagligare klimat. Fru Chang hittar en bekväm plats att luta sig tillbaka på.
Hmm, en takkrona gjord av tomglas?
OK, Mari-Pai Resort.
Några originella statyer.
Dricker Beer Chang gör dom också!
Vid nästa rastställe köper Khun Go en klase bananer. Han tycker väl jag äter för lite.
Jag upphör aldrig att förbluffas över hur lättvindigt thailändare lämnar över sina barn till andra som vill hålla i dom. Som här till exempel fru Chang.
Inte mycket mer att säga om denna resa. Vi anländer hotellet i Chiang Mai utan problem. Återkommer med annan tråd om resa till Isaan när andan faller på.
Herr Chang har talat.
