Det som skrevs innan kuppen kunde man ta som ett uttryck för skribenternas Thailandsk-politiska kompetens.
Större eller mindre och inte sällan i form av något andra skrivit här förut. Många politiska ryggdunkare så att säga.
Plus förstås de som idi*tförklarade och idi*tförklarar sig själva genom att gå efter mannen i stället för bollen.
Men trots deras höga svansföring kunde och kan man bortse ifrån dom om man inte är den drabbade.
Men det som skrivs efter kuppen (som ju till många självförklarade experters förvåning visade sig bli av),
är uttryck för en samhällssyn och åskådning jag inte trodde var så vanlig i Sverige - i alla fall inte sedan 40-talet
- och en syn som gör en lättskrämd demokratiförespråkare mörkrädd.
Här försvaras glatt diktatoriska metoder, att det tas politiska fångar, att folksamlingar förbjuds
och nu t.o.m. förbud mot "uppvigling" i skolorna i form av diskussioner om demokrati eller politik.
Med hänvisning till att nu är det ordning och reda och snart kommer tågen att gå enligt tidtabellen.
Var var det man hörde det förut?
Man börjar inse det kloka i talspråket att demokratin aldrig får tas för givet, den ska vinnas varje dag.
Som förälder tror jag nog att jag om möjligt fortare än kvickt skulle ta mina barn ur den skolan och det landet
som nu befinner sig under Burmas nivå vad angår yttrandefrihet och demokrati.
Där är åtminstone en del av platserna i parlamentet på val.
mvh