Mentala problem vanligt hos thailändare utomlands

Hur många procent är det som har mentala problem, av dom som bor kvar

i Thailand ?

100%

100%

Kom på en till faktor som ökar risken till att man kan må dåligt i faranglandet.

Det är bristande kommunikation.

Det här upplevde jag själv nu i somras när svärföräldrar, svåger och resten av familjen kom och hälsade på.

Jag har tidigare inget minne av att jag kände mig så frustrerad av att inte kunna kommunicera på den nivå som jag var nöjd med.

Jag tyckte inte att min engelska är sååå dåligt. Men jag hade problem...

1. Jag kunde inte hitta de rätta ord som jag ville uttrycka mig med

2. Jag var tvungen att göra omskrivningar med hjälp av de ord jag kunde

3. Och de ord jag kunde säga, förstod de inte mig när jag sa dem - för jag hade fel "accent" he he he...

Svarten fick hjälpa mig att upprepa mina ord fast med rätt accent...

(Hade nog varit lättare att ha papper och penna och skriva upp orden . ska komma ihåg till nästa gång.)

:::

Då skänkte jag en tanke på mina stackars landsmaninnor.

Viken frustration de måste känna!!!

Och som fick uppleva att språket inte räckte till i 2 veckor och kändes så stor frustration... och de då?

Hur är det att leva dag ut och dag in utan att kunna uttrycka sig och sina starka och "svaga" känslor?

:::

Tror att jag blev en aning bättre tolk efter detta...

:::

En del kanske undrar varför jag inte tyckte att jag upplevt att språket inte räckte till.

Jo, för jag kom hit som en ung utbyteselev och bodde hos en svensk värdfamilj.

Då var kraven på kommunikation och ämnen som behövdes kommuniceras inte så stora i början.

Så jag var inte tvungen att kunna så avancerad svenska i början.

...

Och så här såg min första anteckningsbok om svenska språket ut.

Det var min värdpappa som skrev i boken i början.

:::

Kram

Magrood

Nu får ni ursäkta mig men jag förstår att det är jobbigt att flytta till Sverige och andra farangländer,ofta kallt och jäkligt, tråkiga och blyga människor förutom fredag och lördag samt varma sommardagar. Kan se på Fru Vax att vi svenskars mentala handikapp och stelhet ibland är hämmande och ibland i det närmaste hemskt.

Men ändå, om vi helt opartiskt skulle göra en jämförelse, ja jag vet, jag har bott i Thailand och även om många ifrågasätter min mentala status så är det inte så att:

Faranger som flyttar till Thailand skulle till 100% kollektivt lida av mentala problem om man anser att en flytt till Svedala är tuff och innebär risk för mentala sådana, så låt oss titta på detta:

Thailändare som flyttar till Sverige:

Gratis skola SFI o.s.v.

Barnbidrag, t.o.m. för barn som inte har svensk pappa eller mamma.

Underhållsbidrag som svenska staten betalar för barn som inte har en svensk pappa eller mamma.

Dagis för en spottstyver.

Barn från tidigare äktenskap får i det närmaste per automatik uppelhållstillstånd

Får arbetstillstånd i samband med Ut och får sedan arbeta var och hur som helst

Sjukvård i det närmaste gratis

Kan köpa och äga både land och hus

Får äga och driva företag

Svensk Ut, sedan Put, och sedan medborgarskap

Ok, ett jävla väder

Får rösta i valen

Kan säga vad de vill

Pension

Vid skilsmässa garanterat 50% av tillgångarna

Socialbidrag

Politiker som i alla fall försöker hjälpa inflyttade

Finns en massa mer, men låt oss vända på steken och snacka om Svenskar inflyttade till Thailand;

Måste betala mer för allt

Kommer aldrig kunna få Thailändsk medborgarskap

Finns ingen som ens tänkt tanken att gratis utbilda Faranger i Thailändska

Får i praktiken inte jobba i yrke som Thailändare kan utföra och arbetstillstånd är då en utopi

Får man ändå arbetstillstånd så är detta för ett år i taget, säkerhet att försörja sig är alltid upp till myndighetsutövare

Har du blivet av med jobbet så åker du ut ur landet såvida du inte är rik

Barn från tidigare äktenskap har inte ens en chans att ansöka om ett långtidsvisum, och bosätta sig, tjena

Kommer aldrig få rösta i ett Thailändskt val

Blir de sjuka så måste de i all evinnerlighet betala själva

Kan inte äga företag

Kan inte äga land

Vid skilsmässa i det närmaste säker på att bli av med allt och dessutom landsförvisad om man inte kan visa på nya tillgångar

Får max visum ett år i taget och måste då ändå åka och be om förlängning var tredje månad

För att få stanna i landet även om man bott där i 100 år så måste man visa bevis på mycket goda inkomster och/eller stora tillgångar

Om ens partner dör och man har barn tillsammans får man ändå inte bo kvar, inte ens säkert att man får vårdnaden av barnen

Kommer aldrig få rösta i något val

Åker i finkan om man uttalar fel åsikter

och massor mer

Så den mentala hälsan av inflyttade Svenskar i Thailand borde ju vara gigantiskt sämre än inflyttade Thai i Sverige!

Eller?

Nu får ni ursäkta mig men jag förstår att det är jobbigt att flytta till Sverige och andra farangländer,ofta kallt och jäkligt, tråkiga och blyga människor förutom fredag och lördag samt varma sommardagar. Kan se på Fru Vax att vi svenskars mentala handikapp och stelhet ibland är hämmande och ibland i det närmaste hemskt.

Men ändå, om vi helt opartiskt skulle göra en jämförelse, ja jag vet, jag har bott i Thailand och även om många ifrågasätter min mentala status så är det inte så att:

Faranger som flyttar till Thailand skulle till 100% kollektivt lida av mentala problem om man anser att en flytt till Svedala är tuff och innebär risk för mentala sådana, så låt oss titta på detta:

Thailändare som flyttar till Sverige:

Gratis skola SFI o.s.v.

Barnbidrag, t.o.m. för barn som inte har svensk pappa eller mamma.

Underhållsbidrag som svenska staten betalar för barn som inte har en svensk pappa eller mamma.

Dagis för en spottstyver.

Barn från tidigare äktenskap får i det närmaste per automatik uppelhållstillstånd

Får arbetstillstånd i samband med Ut och får sedan arbeta var och hur som helst

Sjukvård i det närmaste gratis

Kan köpa och äga både land och hus

Får äga och driva företag

Svensk Ut, sedan Put, och sedan medborgarskap

Ok, ett jävla väder

Får rösta i valen

Kan säga vad de vill

Pension

Vid skilsmässa garanterat 50% av tillgångarna

Socialbidrag

Politiker som i alla fall försöker hjälpa inflyttade

Finns en massa mer, men låt oss vända på steken och snacka om Svenskar inflyttade till Thailand;

Måste betala mer för allt

Kommer aldrig kunna få Thailändsk medborgarskap

Finns ingen som ens tänkt tanken att gratis utbilda Faranger i Thailändska

Får i praktiken inte jobba i yrke som Thailändare kan utföra och arbetstillstånd är då en utopi

Får man ändå arbetstillstånd så är detta för ett år i taget, säkerhet att försörja sig är alltid upp till myndighetsutövare

Har du blivet av med jobbet så åker du ut ur landet såvida du inte är rik

Barn från tidigare äktenskap har inte ens en chans att ansöka om ett långtidsvisum, och bosätta sig, tjena

Kommer aldrig få rösta i ett Thailändskt val

Blir de sjuka så måste de i all evinnerlighet betala själva

Kan inte äga företag

Kan inte äga land

Vid skilsmässa i det närmaste säker på att bli av med allt och dessutom landsförvisad om man inte kan visa på nya tillgångar

Får max visum ett år i taget och måste då ändå åka och be om förlängning var tredje månad

För att få stanna i landet även om man bott där i 100 år så måste man visa bevis på mycket goda inkomster och/eller stora tillgångar

Om ens partner dör och man har barn tillsammans får man ändå inte bo kvar, inte ens säkert att man får vårdnaden av barnen

Kommer aldrig få rösta i något val

Åker i finkan om man uttalar fel åsikter

och massor mer

Så den mentala hälsan av inflyttade Svenskar i Thailand borde ju vara gigantiskt sämre än inflyttade Thai i Sverige!

Eller?

Håller med dig helt och hållet.

Tror att procentdel av svenskar som flyttar tillbaka till Sverige är mer än thailändskor som flyttar tillbaka till Thailand.

I alla fall de som flyttar innan pensionsåldern då många planerar att dö i Thailand och hinna spendera sina pensionspengar i Thailand innan man dör.

:::

Kram

Magrood

Kom på en till faktor som ökar risken till att man kan må dåligt i faranglandet.

Det är bristande kommunikation.

Det här upplevde jag själv nu i somras när svärföräldrar, svåger och resten av familjen kom och hälsade på.

Jag har tidigare inget minne av att jag kände mig så frustrerad av att inte kunna kommunicera på den nivå som jag var nöjd med.

Jag tyckte inte att min engelska är sååå dåligt. Men jag hade problem...

1. Jag kunde inte hitta de rätta ord som jag ville uttrycka mig med

2. Jag var tvungen att göra omskrivningar med hjälp av de ord jag kunde

3. Och de ord jag kunde säga, förstod de inte mig när jag sa dem - för jag hade fel "accent" he he he...

Svarten fick hjälpa mig att upprepa mina ord fast med rätt accent...

(Hade nog varit lättare att ha papper och penna och skriva upp orden . ska komma ihåg till nästa gång.)

:::

Då skänkte jag en tanke på mina stackars landsmaninnor.

Viken frustration de måste känna!!!

Och som fick uppleva att språket inte räckte till i 2 veckor och kändes så stor frustration... och de då?

Hur är det att leva dag ut och dag in utan att kunna uttrycka sig och sina starka och "svaga" känslor?

:::

Tror att jag blev en aning bättre tolk efter detta...

:::

En del kanske undrar varför jag inte tyckte att jag upplevt att språket inte räckte till.

Jo, för jag kom hit som en ung utbyteselev och bodde hos en svensk värdfamilj.

Då var kraven på kommunikation och ämnen som behövdes kommuniceras inte så stora i början.

Så jag var inte tvungen att kunna så avancerad svenska i början.

...

Och så här såg min första anteckningsbok om svenska språket ut.

Det var min värdpappa som skrev i boken i början.

:::

Kram

Magrood

Känner igen mig i mycket av det du skriver.

När min fru kom hit så var vårt enda gemensamma språk thailändska. Vilka stunder av svår vanmakt vi båda har upplevt när man inte kan förklara vad man vill och har på hjärtat. När man är så beroende av någon och befinner sig i ett främmande land utlämnad till någon hela tiden. Min fru mådde dåligt många gånger över den situation som rådde, men därifrån hur långt kvar det var till mentala problem, vet jag inte!

När jag kommer till Thailand och bor uppe i byn känner jag ibland också frustasion när jag inte kan förklara vad jag vill. Ändå är det inte samma sak som när min fru kom till Sverige. När vi åker till Thailand är det på våra vilkor (falangens vilkor) vi åker. När en thailändska kommer hit är hon helt beroende av någon, det klart det är jobbigt.

Visst är det svårt, men kan det ändå vara möjligt att nästan en tredjedel av thailändarna i Sverige har mentala problem?

För mig så känns det konstigt med en å hög siffra, men det kanske beror på vilken gradering man har av begreppet mentala problem!

Nu får ni ursäkta mig men jag förstår att det är jobbigt att flytta till Sverige och andra farangländer,ofta kallt och jäkligt, tråkiga och blyga människor förutom fredag och lördag samt varma sommardagar. Kan se på Fru Vax att vi svenskars mentala handikapp och stelhet ibland är hämmande och ibland i det närmaste hemskt.

Men ändå, om vi helt opartiskt skulle göra en jämförelse, ja jag vet, jag har bott i Thailand och även om många ifrågasätter min mentala status så är det inte så att:

Faranger som flyttar till Thailand skulle till 100% kollektivt lida av mentala problem om man anser att en flytt till Svedala är tuff och innebär risk för mentala sådana, så låt oss titta på detta:

Thailändare som flyttar till Sverige:

Gratis skola SFI o.s.v.

Barnbidrag, t.o.m. för barn som inte har svensk pappa eller mamma.

Underhållsbidrag som svenska staten betalar för barn som inte har en svensk pappa eller mamma.

Dagis för en spottstyver.

Barn från tidigare äktenskap får i det närmaste per automatik uppelhållstillstånd

Får arbetstillstånd i samband med Ut och får sedan arbeta var och hur som helst

Sjukvård i det närmaste gratis

Kan köpa och äga både land och hus

Får äga och driva företag

Svensk Ut, sedan Put, och sedan medborgarskap

Ok, ett jävla väder

Får rösta i valen

Kan säga vad de vill

Pension

Vid skilsmässa garanterat 50% av tillgångarna

Socialbidrag

Politiker som i alla fall försöker hjälpa inflyttade

Finns en massa mer, men låt oss vända på steken och snacka om Svenskar inflyttade till Thailand;

Måste betala mer för allt

Kommer aldrig kunna få Thailändsk medborgarskap

Finns ingen som ens tänkt tanken att gratis utbilda Faranger i Thailändska

Får i praktiken inte jobba i yrke som Thailändare kan utföra och arbetstillstånd är då en utopi

Får man ändå arbetstillstånd så är detta för ett år i taget, säkerhet att försörja sig är alltid upp till myndighetsutövare

Har du blivet av med jobbet så åker du ut ur landet såvida du inte är rik

Barn från tidigare äktenskap har inte ens en chans att ansöka om ett långtidsvisum, och bosätta sig, tjena

Kommer aldrig få rösta i ett Thailändskt val

Blir de sjuka så måste de i all evinnerlighet betala själva

Kan inte äga företag

Kan inte äga land

Vid skilsmässa i det närmaste säker på att bli av med allt och dessutom landsförvisad om man inte kan visa på nya tillgångar

Får max visum ett år i taget och måste då ändå åka och be om förlängning var tredje månad

För att få stanna i landet även om man bott där i 100 år så måste man visa bevis på mycket goda inkomster och/eller stora tillgångar

Om ens partner dör och man har barn tillsammans får man ändå inte bo kvar, inte ens säkert att man får vårdnaden av barnen

Kommer aldrig få rösta i något val

Åker i finkan om man uttalar fel åsikter

och massor mer

Så den mentala hälsan av inflyttade Svenskar i Thailand borde ju vara gigantiskt sämre än inflyttade Thai i Sverige!

Eller?

Håller med dig till viss del, visst har en person som flyttar till Sverige mera rättigheter och mera förmåner.

Trots det så är ofta den personen mera i beroendeställning till någon annan är vad en svensk som flyttar till Thailand är.

En Thailändare som flyttar till Sverige har oftast en familj kvar som är beroende av hjälp av andra. Medan svensken som flyttar till Thailand oftast vet att de anhöriga i Sverige går det ingen större nöd på.

En thailändska som lever i Sverige och skiljs från sin man, kanske har barn kvar i Thailand inga pengar att åka hem för. Det hon får från soc räcker inte till att föda fler på. Åker hon hem till Thailand har hon kanske inte längre något skyddsnät annat än sina fattiga släktingar som inte får det att gå ihop själva.

En thailändska som lever i Sverige och skiljs från sin man, kanske har barn kvar i Thailand inga pengar att åka hem för. Det hon får från soc räcker inte till att föda fler på. Åker hon hem till Thailand har hon kanske inte längre något skyddsnät annat än sina fattiga släktingar som inte får det att gå ihop själva.

Det lyder mere som om kvinden har penge og ikke mentale problem.

Og hvorfor skal alle familier i Thailand kaldes fattige?

Vi snakker og skriver som om det nærmest er et U land i afrika.

Jeg har endnu ikke set thaier der sulter, men fattige på penge og status,

dem er der mange af.

Nu får ni ursäkta mig men jag förstår att det är jobbigt att flytta till Sverige och andra farangländer,ofta kallt och jäkligt, tråkiga och blyga människor förutom fredag och lördag samt varma sommardagar. Kan se på Fru Vax att vi svenskars mentala handikapp och stelhet ibland är hämmande och ibland i det närmaste hemskt.

Men ändå, om vi helt opartiskt skulle göra en jämförelse, ja jag vet, jag har bott i Thailand och även om många ifrågasätter min mentala status så är det inte så att:

Faranger som flyttar till Thailand skulle till 100% kollektivt lida av mentala problem om man anser att en flytt till Svedala är tuff och innebär risk för mentala sådana, så låt oss titta på detta:

Thailändare som flyttar till Sverige:

Gratis skola SFI o.s.v.

Barnbidrag, t.o.m. för barn som inte har svensk pappa eller mamma.

Underhållsbidrag som svenska staten betalar för barn som inte har en svensk pappa eller mamma.

Dagis för en spottstyver.

Barn från tidigare äktenskap får i det närmaste per automatik uppelhållstillstånd

Får arbetstillstånd i samband med Ut och får sedan arbeta var och hur som helst

Sjukvård i det närmaste gratis

Kan köpa och äga både land och hus

Får äga och driva företag

Svensk Ut, sedan Put, och sedan medborgarskap

Ok, ett jävla väder

Får rösta i valen

Kan säga vad de vill

Pension

Vid skilsmässa garanterat 50% av tillgångarna

Socialbidrag

Politiker som i alla fall försöker hjälpa inflyttade

Finns en massa mer, men låt oss vända på steken och snacka om Svenskar inflyttade till Thailand;

Måste betala mer för allt

Kommer aldrig kunna få Thailändsk medborgarskap

Finns ingen som ens tänkt tanken att gratis utbilda Faranger i Thailändska

Får i praktiken inte jobba i yrke som Thailändare kan utföra och arbetstillstånd är då en utopi

Får man ändå arbetstillstånd så är detta för ett år i taget, säkerhet att försörja sig är alltid upp till myndighetsutövare

Har du blivet av med jobbet så åker du ut ur landet såvida du inte är rik

Barn från tidigare äktenskap har inte ens en chans att ansöka om ett långtidsvisum, och bosätta sig, tjena

Kommer aldrig få rösta i ett Thailändskt val

Blir de sjuka så måste de i all evinnerlighet betala själva

Kan inte äga företag

Kan inte äga land

Vid skilsmässa i det närmaste säker på att bli av med allt och dessutom landsförvisad om man inte kan visa på nya tillgångar

Får max visum ett år i taget och måste då ändå åka och be om förlängning var tredje månad

För att få stanna i landet även om man bott där i 100 år så måste man visa bevis på mycket goda inkomster och/eller stora tillgångar

Om ens partner dör och man har barn tillsammans får man ändå inte bo kvar, inte ens säkert att man får vårdnaden av barnen

Kommer aldrig få rösta i något val

Åker i finkan om man uttalar fel åsikter

och massor mer

Så den mentala hälsan av inflyttade Svenskar i Thailand borde ju vara gigantiskt sämre än inflyttade Thai i Sverige!

Eller?

Tjena Vaxet!

När jag läser dina listor, så får jag nästan en känsla av att de är tillkomna i ett läge av lätt desperation i letandet av argument för att försvara den egna situationen och det kan jag ha förståelse för, men kommer du ihåg när du stod i det varma havsvattnet på Koh Samet och snackade i mobilen med dina medarbetare på kontoret i Sverige. När samtalet var färdigt log du och sa´"det är egentligen inget dumt kontor det här".

Något år senare kom det barn in i bilden..

Mitt i livet med jobb och barn - Sverige tveklöst!

Senare i livet med jobb och barn avklarat - Thailand tveklöst!

Men de här problemen gäller väl de flesta som kommer till Sverige från annorlunda kulturer?

Har en bekant som är gift med en ukrainska och hon saknar också sitt hemland, vännerna där och det sociala livet trots att hon kan svenska ganska bra, har en två-årig dotter att se efter under dagarna och har ett ganska stort socialt nät i Sverige genom sin man och hans vänner. Men även hon har uppgett att hon mellan varven mår psykiskt dåligt.

Men många av de thailändskor som kommer till Sverige är ju ganska dåligt utbildade så de har ingen större bild av vilken utmaning de ger sig in på. Kryddar man det med en man som kanske inte varit helt ärlig om sin ekonomiska situation så kan det ju lätt bli så att hon sitter ensam i förortslägenheten, rädd för att gå ut då hon inte kan språket och rädd för att kommunicera med hennes mans vänner då de inte förstår henne.

Det är problem som jag tror spelar in i en hel del av fallen.

Kom på en till faktor som ökar risken till att man kan må dåligt i faranglandet.

Det är bristande kommunikation.

Det här upplevde jag själv nu i somras när svärföräldrar, svåger och resten av familjen kom och hälsade på.

Jag har tidigare inget minne av att jag kände mig så frustrerad av att inte kunna kommunicera på den nivå som jag var nöjd med.

Jag tyckte inte att min engelska är sååå dåligt. Men jag hade problem...

1. Jag kunde inte hitta de rätta ord som jag ville uttrycka mig med

2. Jag var tvungen att göra omskrivningar med hjälp av de ord jag kunde

3. Och de ord jag kunde säga, förstod de inte mig när jag sa dem - för jag hade fel "accent" he he he...

Svarten fick hjälpa mig att upprepa mina ord fast med rätt accent...

(Hade nog varit lättare att ha papper och penna och skriva upp orden . ska komma ihåg till nästa gång.)

:::

Då skänkte jag en tanke på mina stackars landsmaninnor.

Viken frustration de måste känna!!!

Och som fick uppleva att språket inte räckte till i 2 veckor och kändes så stor frustration... och de då?

Hur är det att leva dag ut och dag in utan att kunna uttrycka sig och sina starka och "svaga" känslor?

:::

Tror att jag blev en aning bättre tolk efter detta...

:::

En del kanske undrar varför jag inte tyckte att jag upplevt att språket inte räckte till.

Jo, för jag kom hit som en ung utbyteselev och bodde hos en svensk värdfamilj.

Då var kraven på kommunikation och ämnen som behövdes kommuniceras inte så stora i början.

Så jag var inte tvungen att kunna så avancerad svenska i början.

...

Och så här såg min första anteckningsbok om svenska språket ut.

Det var min värdpappa som skrev i boken i början.

:::

Kram

Magrood

Hej

Känner igen detta ifrån min fru som också har påtalat irritation över att det kan fattas eller vara svårt att välja rätt ord för att beskriva t.ex känslor, aningar, "känna på sig" och liknande, även vid sjukdom, smärta eller liknande finns det många speciella ord som beskriver detta t.ex ilinigar, pirrande, malande, uttryck som att det strålar ut i armen o.s.v, och då kan hon ibland ha ett Thailändskt ord som passar perfekt för att beskriva detta, men ha svårt att hitta helt rätt med det svenska ditot, och det upplever hon som frustrerande.

Mvh Isan Lover

Det är ju klart att man måste engagera om skall "ta en Thailändska till Sverige" som många skriver och inte bara låta dom sitta i en lägenhet eller hus och glo..

Frugan satt inte mycket i lägenheten, nästan i centrum av stan innan jag hade ordnat jobb till henne med flyttstädningar och när jag berättade att hon skulle få cirka 350 Baht/timme log hon så mungiporna var uppe vid öronspetsarna, detta var dom 2 första åren hon var i Sverige.

När hon sedan fick sitt UT så blev det skitskolan SFI och jobb på en restaurang på helgerna, men skolan slutade hon efter nåt år då hon fick heltidsjobb på restaurangen.

Sedan måste dom ju få egentid med sina kompisar, även om jag inte ville att hon skulle träff för många Thailändskor i Sverige innan hon bildat sig en egen uppfattning om saker och ting, för dom äldre och etablerade som varit i Sverige i många år kan vara mycket duktiga på att lära nyanlända massa skit.

Tjena Vaxet!

När jag läser dina listor, så får jag nästan en känsla av att de är tillkomna i ett läge av lätt desperation i letandet av argument för att försvara den egna situationen och det kan jag ha förståelse för, men kommer du ihåg när du stod i det varma havsvattnet på Koh Samet och snackade i mobilen med dina medarbetare på kontoret i Sverige. När samtalet var färdigt log du och sa´"det är egentligen inget dumt kontor det här".

Något år senare kom det barn in i bilden..

Mitt i livet med jobb och barn - Sverige tveklöst!

Senare i livet med jobb och barn avklarat - Thailand tveklöst!

Hej

Upplevde dessa listor som lite felplacerade med tanke på ämnet, dom var väldigt inriktade på ekonomi, arbete, utbildning och vård, livet ska ju innehålla så mycket annat också och det är dom bitarna som jag tror är upphovet till att så många ifrån Thailand uppger sig ha mentala problem i t.ex Sverige.

I Thailand har man släkt och familj som man oftast umgås och lever med, och dessa är betydelsefulla på många sätt, man har roligt tillsammans, man stöttar och hjälper varandra, man har gemensamma traditioner och delar kulturen, mat är inte bara ett nödvändigt näringsintag utan något som engagerar hela släkten och familjen, och man äter nästan alltid många tillsammans under trevliga förhållanden även till vardags, och inte sällan äter 3-4 generationer samtidigt, i Sverige kastar man i sig en snabblunch eller några mackor på vardagarna och äter inte sällan ensamma eller parvis hemma på kvällar och helger.

En sak som frugan reagerade negativt på var när vår son föddes, och det var ju i Sverige på svenskt vis och på svenskt lasarett, med föräldrapenning och lite pappaledigt o.s.v, men hon saknade mycket av det som ingår i en födsel i Thailand, där engagerar sig hela släkten i detta och alla vill hjälpa till, stötta och uppmuntra, hon saknade en del cermonier och rutiner som är rutin i Isaan vid och efter födslar, och jag är övertygad om att hon skulle välja att föda i Thailand om vi skulle komma på tanken att skaffa ett barn till.

Sen upplever nog många inflyttade till Sverige vårt land som kallt, hårt, egoistiskt och produktionsinriktat, det finns inte mycket utrymme för spontanitet, vardaglig glädje, socialt umgänge och oplanerade saker uppfattas bara som störande och jobbiga, i Thailand är ju det oplanerade och roliga en naturlig del av vardagen

Även stress är nog en orsak till mentala problem i västvärlden.

Så det är nog mer brist av dom mjuka värden som ger upphov till mentala problem än tillgång på pengar, möligheter att äga och köpa, ordning och reda, planering, o.s.v

Mvh Isan Lover

Att flytta till ett nytt land med nytt språk leder väl alltid till språkproblem, mer eller mindre, och visst kan det vara oerhört frustrerande att inte kunna uttrycka sig precis som man vill, men från att ha språkproblemen till mentala problem är väl ändå steget ganska långt.

Sen är det ett faktum att Sverige ligger i topp när det gäller mental ohälsa, trots ett av världens bästa välfärdssystemet, så varför skulle inte utlänningar som flyttar till det svenska välfärdslandet drabbas av samma lyxproblem som många svenskar uppenbarligen lider av?

Har vi samme forståelse, hvis vi bytter navnet thai ud med muslim?