Hej forumister.
Vet inte om det finns någon liknande tråd men jag startar en ivf.
Min tanke var att här kan vi delge våra favoriträtter, vad vi inte äter och något matminne som etsat sig fast på ett eller annat sätt.
Jag börjar med att säga att jag egentligen inte har någon favoriträtt. Det är lite efter vad jag är sugen på för tillfället. Ibland är fläsk och löksås bara allra godast medans en annan dag är korv med bröd vad jag vill ha. Men bland thaimaten är ivf larb moo nära nog nummer ett! Salt, "sött", syra, beska, styrka. Mmmmmm!
En gång i tiden sa jag alltid att blodpudding, det är inte människoföda, riktigt osmakligt osv. Jag åt det inte ens under våldshot! Men en gång för kanske 12 år sen så "passade" jag mammas hus och katt några veckor. Eftersom jag var arbetslös och ständigt pank så räckte ju inte mammas fickpengar långt. Hungrig som jag var gick jag skåpssyn och hittade en massa blodpudding i frysen. Hungern fick mig att tina ett paket och tillaga. Lätt överstekt, lite knaprigt, med lite lingonsylt till, provsmakade jag. Näe, det söta, näe... Men jag saltade skivorna och voila! Kanske inte fantastiskt gott, men helt klart ätbart. Till den grad att jag faktiskt fortsatt att äta blodpudding! Jag kan väl nämna att jag hellre äter fläskpannkaka än tunna pannkakor. Och äter jag tunna pannkakor/våfflor så saltar jag dem! Inget socker/sylt/grädde! 
Nu över till mitt matminne.
När jag var en liten knodd, 4-9 år eller så, tillbringade jag mycket ledig tid i mormor och morfars stuga på Ingarö i Stockholms skärgård. Den låg högt upp på en bergssida. Morfar hade anlagt en trätrappa upp utmed berget. Kanske 80 steg eller så. Sista biten hade han gjutit betongtrappor. Trappen började nere i lummig grönska, ekar och hasselsnår ramade in parkeringsytan, som om vintern härbärgerade morfars ögonstenar, antingen en skärgårdsseglare, eller vad de nu heter, en långsmal segelbåt, eller när all skötsel blev övermäktig, en halvruffad träbåt med en snörstartspenta, baksmälla.
Den där trappan tjärade morfar vår och höst med påföljd att det alltid luktade brygga när man gick upp eller ner. Det fanns även små avsatser så att man kunde ställa ner tyngre föremål och vila lite på sin färd uppåt. Väl uppe möttes man av kala klippor, en martall och huset. Format som ett stort L och med uteplats i "magen" på L:et. Stora flata sjok av någon sten inramades av gräs. I ena ytterhörnet hade morfar murat upp en grill med skorsten och allt. Tittade man sen ut från huset, så såg man Ingaröfjärden glittra i fjärran.
Matminnet ja... Min moster var, och kanske är, rödstrumpa. På den tiden, 70-talet, kom en hel del chilenare hit och moster fann kärleken i en chilenare. (Som senare blev pappa till min första kusin) Ivf så hade moster bjudit med sig en hel drös chilenare ut till Ingarö. Det spelades gitarr, "vi" sjöng, Paradorvinet flödade och vi hade allmänt trevligt. Chilenarna stod även för matlagningen och det serverades kycklinggryta. Uppfödd på höns o ris o currysås, som så många andra av "oss" blev mötet med tomat, lök, vitlök och andra kryddor en upplevelse som etsade sig fast. Kyckling kokt i denna "röra", tills den blev helt genommör och inte ens gick att ta upp utan att den trillade i bitar. "Flötbubblor" på ytan av röran och en himmelsk doft. Denna gryta serverades med vanligt ris och jag minns att jag åt åt och åt. Det var så gott! Många år gick men jag hade ändå denna smak, kanske inte på tungan, men väl i gommen. Det var någon krydda i grytan som gav den det där lilla extra, som fick mig att minnas den, i över 30 år! Jag kunde gå och fundera på vad den egentligen innehöll. åren lades på och jag började laga mat själv. Jag testade och experimenterade. Till slut hade jag mitt "HAAAAAALELUJA-Moment!" Jag hittade den gäckande kryddan, som gjorde kyckling, tomat och lök till KYCKLINGRÖRA De Luxe!
En krydda som egentligen inte används, mer än till bearnaisesås. Dragon! Dragonkyckling! Omnomnomnom!!!
Jag ska dokumentera varje mått och steg i tillredandet av min Dragonkyckling i mattråden, vad åt ni idag, eller vad den heter. Men i min värld är det en sån klassgryta att den duger åt både hög och låg, fattig och rik.
Nu blev jag hungrig, hamburgare står på menyn!
Hare gött!
Kalas
