Mat, mat och mat!

Löjligt egentligen. Som grabb åt jag blodpudding med god aptit. Idag, som vuxen, har jag aldrig ätit det igen, då jag vet vad det innehåller.

Är det inte konstigt.

Mitt sista minne är att det smakar gott - ändå vill jag inte prova igen.

Människan är bra märklig. Ungefär som att jag äter alla typer av kött (nåväl, i princip), men jag skulle inte vilja vara med vid slakten av djuren, egentligen också lika löjligt. Människan är bra konstig.

 

Nästa kommentar blir förstås: Det är inget fel på människan, det är fel på dig. Kanske så är, men i sådana fall sitter mina fel på exakt rätt ställe.

 

Kom till obygden någon gång så ska jag trycka i dig hemmalagad blodpudding ​ , knäppis

Tom yum goong är ju jäkligt gott, och även laab muu om jag får styra lite över ingredisenserna då jag vill ha i broccoli och svamp. Serverad med rå vitkål och kanske lite gurka.

Men alla söta rätter går liksom bort, jag fattar inte hur man kan gilla att äta söt mat. Sött är till efterrätter och dom äter jag inte heller. Tja förutom glass.

Tom yum goong är ju jäkligt gott, och även laab muu om jag får styra lite över ingredisenserna då jag vill ha i broccoli och svamp. Serverad med rå vitkål och kanske lite gurka.

 

Men alla söta rätter går liksom bort, jag fattar inte hur man kan gilla att äta söt mat. Sött är till efterrätter och dom äter jag inte heller. Tja förutom glass.

Bra att du kommer  in o styr upp trådarna lite 

Tom yum goong är ju jäkligt gott, och även laab muu om jag får styra lite över ingredisenserna då jag vill ha i broccoli och svamp. Serverad med rå vitkål och kanske lite gurka.

 

Men alla söta rätter går liksom bort, jag fattar inte hur man kan gilla att äta söt mat. Sött är till efterrätter och dom äter jag inte heller. Tja förutom glass.

Håller med dig på alla punkter.Söta rätter går bort överhuvudtaget då man som jag närmar sig dom 50.

Magen är stor nog som den är vad mig beträffar.Tom Yum Goong är bland det bästa jag vet.

Kom till obygden någon gång så ska jag trycka i dig hemmalagad blodpudding ​ , knäppis

Inget skulle göra mig gladare, smartis!

Löjligt egentligen. Som grabb åt jag blodpudding med god aptit. Idag, som vuxen, har jag aldrig ätit det igen, då jag vet vad det innehåller.

Är det inte konstigt.

Mitt sista minne är att det smakar gott - ändå vill jag inte prova igen.

Människan är bra märklig. Ungefär som att jag äter alla typer av kött (nåväl, i princip), men jag skulle inte vilja vara med vid slakten av djuren, egentligen också lika löjligt. Människan är bra konstig.

 

Nästa kommentar blir förstås: Det är inget fel på människan, det är fel på dig. Kanske så är, men i sådana fall sitter mina fel på exakt rätt ställe.

 

När jag sköt min första Älg så började jag ``ta ur den´´själv, utan hjälp (vilket inte e helt lätt). och det bar sej inte bättre än att jag skar mej i fingret ganska rejält.

Jag blev alltså tvungen att kalla på hjälp, jag blödde ju för tusan värre än Älgen, å ingen vill ju käka Odinblods-marinerad Älg.

När jag gått tbx. till ryggsäcken och ropat på radion så satte jag mej ner å hällde upp en kopp å tog en macka.

När hjälpen kom så kom han direkt fram till mej å snackade lite under tiden som jag käkade färdigt, å han måste tyckt att jag var en jäkla barbar.

Om ena armbågen rann det blod, om den andra rann det älginnehåll jag var blodig runt truten, å jätteglad å stolt över min första älg..

Mao. jag är inte så jättekänslig för slakt å sånt.