Hej,
Måste skriva av mig för jag vet inte vad jag ska göra.
Har en fru.
Allt ahr rullat på med SFI och saker går framåt. Vi har ett barn och det börjar snart bli dags för dagis och det betyder ju också att frun kan komma ut i arbetslivet med allt vad det innebär. Bättre ekonomi, träffa nya mnniskor osv.
Då kommer bomben.
Har bråkat om detta förr och jag trodde det var uträtt.
Hennes son i Thailand bor hos sin far. sonen är 16-17 och missköter tydligen skolan så pass att fadern säger att han får välja skola eller börja jobba. Men skippar han skolan så åker han ut. Han säger förstås till min fru att hon ska ta ungen till Sverige och blablabla.
Nu oroar sig min fru så mycket för sin son så hon vill ta hit honom.
Jag vill inte det helt enkelt.
Han är så pass gammal och skiter i skolan i Thailand så hur ska han klara något här? Frun säger att då har hon koll på honom och visst det har hon väl, men allt blir 500% så svårt i skolan. Då säger hon att han kan jobba istället, och visst som städare resten av livet.
Alltså jag känner inte att jag kan ta hand om en grabb på 16-17 basst när jag själv inte är så jäkla mycke äldre. Frun har inte ens börjat knega än och vi har ett litet barn.
Jag kanske är en skit men jag vill inte lägga all tid jag har på att börja med myndigheter och papper och hjälpa till med exakt allt för att få honom att funka här.
Samtidigt så förstår jag grejen med att hans farsa skiter i honom, inte ser till att han går till skolan osv.
Nu är det kaos hemma och jag är skiten som vanligt som inte bryr mig.
men jag tror helt enkelt inte att jag fixar att ta hit hennes son...
Nu känner jag mest för att skita i allt vad familj heter....varför gjorde man si, varför gjorde man så...varför träffa man henne...allt abra maler...
