Måste skriva av mig, klagande text...

Benjamas
DoS
22 aug. 2013#16

Förklara för tanten att grabben kommer att få ett helvete här och förstöra både sitt eget och ert liv, hon har inte koll på hur det funkar här och måste lite på dig som bott här hela livet.

Sverige är inget drömland för en tonårig Thai ens om dom kan flytande Svenska, för den här kommer det bli stört omöjligt om han redan nu har problem.

Säg att du vägrar låta detta ske, finns inte på kartan helt enkelt och försök sen få henne att förstå att grabben är pappans ansvar.

I ett sånt här läge måste man se till att förnuftet segrar även om det innebär att man måste slå näven i bordet.

 

Att få en tonåring med problem är inget vinstlott precis... Mycket lätt att han hamnar i kriminalitet med droger å elände.

Nu finns det säkert dom som säger att det kan man ju inte veta och det är sant, men det här handlar ju inte bara om att grabben,

det handlar ju om dig och du vill ju uppenbarligen inte ha grabben i Sverige och det kan ingen klanka dig för.

Själv hade jag aldrig gått med på det.

bond1
22 aug. 2013#17

Det kommer bli sjukt svårt för grabben. Har bekanta som "tagit hit" äldre söner (17-18) och det är förbannat svårt för dem. Men men mammorna ville det och de är helt inne på att försörja sina söner resten av livet precis som om de vore små barn.

Moritz
22 aug. 2013#18

Mitt resonemang är att har man skaffat sig en thaidam. Då ingår hela kittet. Det borde man ha tänkt på innan. Och att grabben får en chans i sverige att gå i skolan och lära sig något. som damerna säger

UP TO HIM

 

 

Har inte thaidamen "skaffat sig" en farang och kan inte han ingå i ett "kit"

som damen ifråga kunde ha tänkt på innan?

Franco
22 aug. 2013#19

Inget roligt läge för någon.

 

Har frugan din nån familj i Thailand? Känner du grabben? Känner du hans Pappa?

Varför jag frågar är därför jag tror att det bästa är om grabben bor kvar i Thailand, men det endast om han har någon som "tar hand" om honom och ser till att han snyggar till sig.

Skitsvårt att sia då man inte vet din frus  - och grabbens pappas - familjs förhållanden och förutsättningar.

 

För samtidigt som det inte lär vara så lätt att komma till Sverige som en 17-årig thailändare, så är det ändå din frus son, och du får ha förståelse för hennes oro om hon känner att det håller på att gå åt helvete för grabben. Om det sen är att han blir en slö typ utan jobb, eller en pundande gangster är som sagt svårt för nån här att sia om då man inte vet hela familjesituationen i Thailand.

leifen
Certifierad HP
22 aug. 2013#20

Vem betalar nuvarande skolgång? 

Är det en utgift för pappan i Thailand förstår jag att han vill att grabben skall jobba istället.

Kan det vara en lösning att ni från Sverige sponsrar skolgången och på så sätt slipper ta hit grabben.

Han kommer ha en liten chans att klara sig bra i Sverige och du själv kommer att täras inifrån.

Personligen skulle jag aldrig ta hit honom till Sverige.

Av vad jag sett i Thailand är inte mödrarna så bra på ta hand om sina söner där, så vad säger att dom har umgåtts något alls

på väldigt lång tid?

 

Inga roliga alternativ du ställs inför men jag skulle säga nej på skarpen.

 

 

 

Leif

Birger LKPG
Gudsgåva
22 aug. 2013#21

Tog hit tjejens lilla grabb för två år sedan (är 12) går hur bra som helst.

 

Stora grabben kom hit förra året för han ville gå klart skolan i Thailand först är 17 år nu och går i skola här och det går hur bra som helst.

 

Men visst man måste ställa upp för pojkarna,hjälpa dom med det en och det andra.

 

Fast jag visste ju att tjejen min hade barn innan hon kom hit så det var väll ej något lustigt för mig att ta hit dom.

allanyork
22 aug. 2013#22

Glömde säga det...

Har ni tänkt på att fråga HAN vad HAN vill ???

 

När man är 17 vill man jävligt mycket men lämna hela sitt liv o starta om är nog inte på topp, även om det kanske är så det blir!

 

För övrigt har vi flera kompisar som har sina barn här.. det går precis lika bra/dåligt för vissa som för svenska barn..

17 år... det var tider det... ;)

medusa3604
22 aug. 2013#23

Hej och tack för alla svar.

 

Även om jag mest kände för att skriva av mig så känns det jävligt skönt att kunna diskutera detta lite.

 

Så här var det.

 

Frun och sonens pappa separerade därför att han hade andra damer. Då blev villkoret att pappan har vårdnaden och hon kunde träffa honom när det var ok för pappan. De sågs inte särskilt ofta utan på högtider födelsedagar etc. 

 

Vi va i Thailand i början på det här året och då var han med när vi åkte runt nån vecka. Inget fel på grabben, spelar mest mobilspel när han va med oss, dock så avslöjades det att han tjuvrökte. Frugan blev väl ganska sne och bekymrad..

 

De pratar då och då på telefon och internet, skickar pengar på högtider och sånt. Hon köpte en Ipod till honom med dealen att han skulle sköta skolan och jag tycker att hon gör det hon kan för honom. I början skickade vi pengar till skolgång också eftersom jag (som flera skriver) ingår ett visst ansvar. Däremot så var det inte sagt att han skulle med hit utan det var väldigt tydligt att han bor hos sin pappa som har vårdnaden och så är det.

 

Problemen började väl när hon flyttade hit. Pappan tyckte väl att nu har hon obegränsat med pengar och kan betala allt eller ta med honom hit. Det är nog ett problem att pappan tror detta fortfarande oavsett vad hon säger, avundsjuka typ. han gick även på internat skola innan och sen bytte skola till vanlig där han måste ta ansvar själv och åka till skolan osv, och det har nog också ineburit problem.

 

Vi har som sagt pratat om detta förr och jag har sagt att jag känner inte att jag kan ta ansvar och allt det arbete detta skulle medföra och då har hon efter en del bråkande sagt att det är nog bäst att han stannar. Det tycker hon nog också nu men hon är väldigt rädd att han ska hamna i mer trubbel.

 

Största anledningen till att det här blivit så jobbigt är min frus avsaknad av att lyssna på mig angående det här. Jag ska liksom säga ja eller nej. Säger jag att jag oroar mig för detta och detta om han kommer hit så blir hon mest förbannad så det är inte helt lättdiskuterat.

Jag vet vilka problem och hur mycket jobb detta innebär. 

 

Jag vet att ingen kan säga vad man ska göra men jag uppskattar alla svar och har förhoppningsvis fått med en del av de frågor som ställts.

 

Sedan ska jag inte hymla med att det här var inte min bild av hur våran familj här i Sverige skulle se ut, elakt eller inte vete fan, däremot lägger jag gärna pengar på att åka till Thailand så hon får träffa de få i familjen som betyder något.

 

tack igen.

chiangmai
22 aug. 2013#24

Som någon nämnde, vad vill killen själv. Vill han stanna med sina kompisar i Thailand, blir det nog ännu mer problem om han tvångsförflyttas till Sverige. Hustruns pojk som är i samma ålder, vill inte flytta upp till oss i Chiang Mai. Han bor hos sin pappa i BKK och trivs där med sin skola och sina kompisar.

Hustrun och jag vill att han flyttar , men han vill inte. Vi har accepterat detta.

Lider med TS som har hamnat i en rävsax.

Jag hade nog ställt frågan till hustru. Vill han lämna kompisgänget och flytta till Sverige. Vill han... ok .testa. Tvingas han  är risken stor att det blir ett helvete för hela familjen.. 

John Khonken
22 aug. 2013#25

 

Vad är det som säger att skolan i Sverige motiverar honom ?Att en strulande ungdom i Thailand helt plötsligt blir en motiverad ungdom här?

 Absolut ingenting. Men har man inte försökt får man aldrig veta
nongnuan
22 aug. 2013#26

Exakt!

Jo !   Det  är bara att vända på steken och man får samma resultat...Blod är tjockare än vatten..MVH  NONG

John Khonken
22 aug. 2013#27

Medusa

Samma hos oss. Pappan vänstrade så dom skillde sig. Mamman tog flickan -pappan pojken. Pappan träffade en ny kvinna och pojken fick lida. I vårt fall bestämde farmor och frugan tillsammans att pappan var olämplig att ta hand om pojken. Pojken vill till Sverige. Om det kommer att fungera vet man aldrig. Det krävs uppoffringar från ALLA i familjen om pojken ska ha en chans. Vi har talat om det HELA familjen och jag TROR att alla förstår att det krävs en väldig massa extra arbete. Vad jag är lite orolig för är uppfostran. Pojkar kontra flickor. Där har jag min bestämda uppfattning att skillnaden är stor. Hoppas att det fungerar med grabben för det är han värd.

Allt inom detta är så inviduellt så råd är svårt. Jag hävdar fortfarande att man gifte sig med hela kittet. Att vara egoist passar inte mig. Tycker man om sin fru så ingår barn i det...

andrejsdenruskige

22 aug. 2013#28

Det kommer bli sjukt svårt för grabben. Har bekanta som "tagit hit" äldre söner (17-18) och det är förbannat svårt för dem. Men men mammorna ville det och de är helt inne på att försörja sina söner resten av livet precis som om de vore små barn.

 

Damerna ska försörja generationen som är äldre än dom...OCH den generationen som är yngre.

 

Fin sits dom hamnat i.

chiangmai
22 aug. 2013#29

Vänder mig emot ett utryck som finns i tråden ,,,hela kittet. Många som separerar i Sverige, och träffar en ny har väl denna problematik mina barn och dina barn.  Hela kittet är väl inte att en part skall lastas och ta hela ansvaret.  Jag har varit skild och haft relationer med mina och dina barn, . Är det speciella regler som gäller för farang/thai...

ban99arne
22 aug. 2013#30

Vänder mig emot ett utryck som finns i tråden ,,,hela kittet. Många som separerar i Sverige, och träffar en ny har väl denna problematik mina barn och dina barn.  Hela kittet är väl inte att en part skall lastas och ta hela ansvaret.  Jag har varit skild och haft relationer med mina och dina barn, . Är det speciella regler som gäller för farang/thai...

 

Exactemente, de borde dela på vårdnaden, varannan vecka bor han i Sverige.

Logga in för att svara.