Har undrat många gånger varför många thai inte vill ta till sig något nytt,till exempel om man vill förklara något som man tycker alla borde ha kännedom om,så tycker thai att det har jag ingen nytta av så då behöver man inte veta. Vi faranger brukar ju säga att vi lär så länge vi lever men det tycks inte gälla Thai, bara onödigt.
Ha det
Jag vet varför... kostar 100 baht!
det var väl en ganska grov generalisering.klart det finns vetgiriga thai också.hur skulle folk annars bli läkare och etc i Thailand?den bättre hälften i vårat hushåll är då iaf minst sagt nyfiken och intresserad av att både lära sig och veta saker eftersom hon frågar undertecknad likt ett barn ibland typ:vad är det?varför då?vem bestämde det?när då?hur?...osv.är helt övertygad om att detta beteende anammas i alla länder...sen att thailändska utbildningssystemet verkar vara lite undermåligt är ju en annan sak...men viljan att lära sig tror jag alla har oavsett land eller bakgrund som man kommer ifrån.
det var väl en ganska grov generalisering.klart det finns vetgiriga thai också.hur skulle folk annars bli läkare och etc i Thailand?den bättre hälften i vårat hushåll är då iaf minst sagt nyfiken och intresserad av att både lära sig och veta saker eftersom hon frågar undertecknad likt ett barn ibland typ:vad är det?varför då?vem bestämde det?när då?hur?...osv.är helt övertygad om att detta beteende anammas i alla länder...sen att thailändska utbildningssystemet verkar vara lite undermåligt är ju en annan sak...men viljan att lära sig tror jag alla har oavsett land eller bakgrund som man kommer ifrån.
Jag skrev många inte alla.
Ha det
Det är ifrågasättandet av gammal kunskap som skapar ny kunskap.
Ifrågasättandet och kritisism är något som går på ordentlig kollisionskurs med fundamentala asiatiska (buddhistiska) värden.
Respekt för de äldre är visserligen en dygd men när det även inbegriper de äldres kunskap då blir det direkt utvecklingshämmande.
Det är därför asiatisk teknologi till stora delar bara handlar om kopiering och tillämpning av västerländska forskningsresultat.
Ännu så länge,och det skall vi vara glada för(?).
//Singha711
Jag måste tyvärr hålla med om den första meningen. Många Thai jag känner har ingen framförhållning. 
Respekt för de äldre är visserligen en dygd men när det även inbegriper de äldres kunskap då blir det direkt utvecklingshämmande
Man kanske skulle starta med respekt för alla.
Bara för att man blivit gammal så betyder det inte att man inte kan vara en idi*t.
Ålderdom kommer per automatik, visheten kan komma när som helst.
Och ofta så kommer inte visheten hux flux, utan den får man sträva efter för att få.
EDIT:
Missade en stor och viktig del av ditt inlägg.
Nämligen det om kopiering. Men det kan vi ta i en telefontråd 
...sen att thailändska utbildningssystemet verkar vara lite undermåligt är ju en annan sak...
Vad det gäller den biten så finns det kanske hopp. Jag kopierar ett inlägg från en gammal tråd:
Jag hoppas och tror på att utbildningsministern är på rätt väg och så säger han.
“Thai students are not taught to think critically, spend too much time in the classroom, have poor analytical skills, and our teachers are not trained in the methods of modern-day education teaching.
“In my time we were taught to memorise large amounts of information. Rote learning was the cornerstone of the education system then and it still is today. We need to teach our youth to know what to remember, how to analyse, to challenge, to be creative and provide them with the power to communicate effectively”, Mr Phongthep said.
Källa: http://www.establish...tem-overhaul-2/
Nu tar ju sådana här förändringar tid och vi får väl se om han får den tiden som behövs.
Phongthep Thepkanjana är den tredje utbildningsministern sedan regeringsskiftet.
Överdriven respekt inför de äldre kan ibland ta rent komiska vändningar.
På ön Samoa är det helt otänkbart att säga emot äldre, såväl okända som släktingar, en av de lustigare och faktiskt vanligaste "vetskaperna" är att Nya Zeeland och Australien finns uppe bland molnen, jo, därför att de äldre ser att flygplanen startar uppåt och landar uppfrån, alltså måste NZ och Australien ligga där, och med respekt för de äldre rättar inte de yngre sina äldre landsmän utan låter dem leva med sin "visdom"!
Hade en diskusion med min lärare (för 2 år sen) om det där.
Hon sa att man ute i landsbygden lär ut på gammalt vis, m.a.o. man får inte ifrågasätta läraren. Lärarens ord är lag, punkt slut.
Skulle någon elev få för sej att fråga "varför det?" i något ämne, blir svaret "Har du inte lyssnat på vad jag sa?" av läraren, och det blir örfilar eller annan aga som påföljd.
Man tar ner barnen direkt på en nivå där man lär sej att en fråga är = stryk.
Och då tar man bort hela idén att fundera, diskutera, utveckla. Sitt eget tänkade och liv stannar i den form man hamnar i liksom.
Man gör som man gör och så är det bara. Ingen vet hur man gör för att utvecklas, det försvann i agans tecken när dom var små.
I storstäderna är det annorlunda, där är man mer mottaglig för den västerländska formen.
Men de skolorna kostar betydligt mer pengar att gå i, och det har man inte på risfälten.
Håller med TS. Speciellt om det handlar om kritiserande åsikter som visar negativa sidor av det Thailändska samhället eller kulturen.
Per automatik så blir det ett personligt påhopp.
Man blir bemött med ilska eller tystnad...
Vad jag imponeras av är att thailändarna generellt verkar ha ett mycket bra minne.
Duktiga på att memorera ord, namn etc. Alltså att tillgodogöra sig muntlig information.
Jag har funderat på alla jag känner och får hålla med.
Inte en enda har samma begär att få reda på hur saker och ting hänger ihop som jag känner att många svenskar har
och när man med största möjliga inlevelse försöker förklara, hur t.ex. en termos fungerar eller produceras,
så lyssnas det i bästa fall av hövlig respekt för talaren.
Om det är skolans fel eller lärarnas vet jag däremot inte om jag vill hålla med om.
Kan det ha med livsfilosofi eller religion att göra?
Om jag frågar mig själv varför jag tar reda på saker så är det inte sällan jag får erkänna att det är för att kunna
imponera på andra med min kunskap. Men det är jag, det.
I Thailand verkar man inte ha just det behovet.
Det kanske rentav är lite ofint att vilja visa hur duktig man är. Högmod, fåfänga?
Vill gärna tro det bästa om thailändarna och är inte övertygad om att det alltid är vi som är bäst.
Många thailändare besitter en harmoni som jag beundrar och den måste bero på något.
Jag har funderat på alla jag känner och får hålla med.
Inte en enda har samma begär att få reda på hur saker och ting hänger ihop som jag känner att många svenskar har
och när man med största möjliga inlevelse försöker förklara, hur t.ex. en termos fungerar eller produceras,
så lyssnas det i bästa fall av hövlig respekt för talaren.
Om det är skolans fel eller lärarnas vet jag däremot inte om jag vill hålla med om.
Kan det ha med livsfilosofi eller religion att göra?
Om jag frågar mig själv varför jag tar reda på saker så är det inte sällan jag får erkänna att det är för att kunna
imponera på andra med min kunskap. Men det är jag, det.
I Thailand verkar man inte ha just det behovet.
Det kanske rentav är lite ofint att vilja visa hur duktig man är. Högmod, fåfänga?
Vill gärna tro det bästa om thailändarna och är inte övertygad om att det alltid är vi som är bäst.
Många thailändare besitter en harmoni som jag beundrar och den måste bero på något.
"Vi" kan å andra sidan ha en förmåga att analysera allt in i minsta detalj.
They just don't give a shit.
Fungerar en termos så fungerar den. 
Själv skruvade man isär allt man ägde tidigare, bara för att se hur det funkade. Det tror jag de flesta av oss har gjort.
"Vi" kan å andra sidan ha en förmåga att analysera allt in i minsta detalj.
They just don't give a shit.
Fungerar en termos så fungerar den.
Själv skruvade man isär allt man ägde tidigare, bara för att se hur det funkade. Det tror jag de flesta av oss har gjort.
Och så skruvade man i hop det efteråt för å se om man hadde gjort rätt! hehe
Att överhuvudtaget fundera eller försöka komma med någon vettig förklaring till detta skapar bara problem. Vill helst inte tänka på det men här kommer några reflektioner.
Jag upplever att Thailändare vill vara tilllags säger inte emot eller kritiserar.
De diskuterar ogärna utan man aceperar olikheter med ett leende.
När det gäller att ta till sig nya idéer så görs detta om de kan se direkt fördelar av det.
De säger det de tror att du vill höra.
Tar illa upp om du ställer en fråga de inte kan eller förväntas kunna svara på.
Min upplevelse av Thailändare är att du kan berömma dem fråga dem och var tacksam och vissa din uppskattning men frågar sätter du en gång eller kritiserar blir det aldrig som det var tidigare oavsett hur länge du känt personen i fråga. Som en liknelse från Sverige om du är bort bjuden och sitter vid bordet och värdinna frågar hur smakar eller hur du utbrister i ett leende hur gott det är. Att alltid behandla alla situationer på samma sätt i Thailand gör det enklare men är inte lätt jag misslyckas ofta.
Har arbetat som lärare en korttid min uppfattning är att skolan har till största uppgift att rangordna eleverna så att de vet sina förutsättningar. Upplever inte att kunskap är det viktigast utan oftare vilken utbildning du har eller vilken skola och universitet de har studerat vid.
Upplever inte så stora skillnader mellan by folk och BKK bor i grunden är de samma.
Vill samtidigt säga att jag skulle önska vara lite mera Thailändsk livet hade varit roligare och enklare då med risk för att bli en glad idi*t.
Logga in för att svara.