Lung Noks irrfärder

Halloj! Nu har jag varit internetbefriad några dagar igen, men har nyligen kommit till Nan och här funkar det klockrent.

Jag slänger med en pinfärsk bild från kvällens demonstrationer mot den sittande regeringen. Alla är inte Thaksin-vänliga här i norr. Stan är liten, knappt 30 000 invånare, men något hundratal visslande svartskjortor hade samlats och allt fler strömmade till. Det hela verkade dock gå lugnt tillväga. Stadens polis hade mobiliserats, men de satt mest och skrattade.

Gänget framför det upplysta templet Wat Phumin.

Gusings! Irrandet är ett vitt begrepp och jag tycker att både du och jag ska fortsätta med det Beträffande ölen ställer jag gärna upp om våra koordinater råkar sammanfalla.

Loy Krathong-festligheterna runt om i Thailand behöver väl ingen närmare förklaring på det här forumet, men bilder brukar ni ju sällan ha något emot.

Här följer en liten kavalkad från firandet i Chiang Rai.

Även munkarna tycker att det är kul med Loy Krathong och de bidrar med både lyktballonger och fyrverkerier, men de håller sig oftast på hemmaplan - dvs vid templen.

Vid Wat Jed Yod finns inget vatten att sätta ut krathongerna i, men det ordnade munkarna på sitt eget vis.

Sedan sist har jag hamnat i Kathmandu i Nepal. Mitt visum i Thailand gick ut och då tyckte jag att det var lämpligt att hälsa på hos mitt fadderbarn här.

Senast jag gästade Nepal var för knappt tre år sedan. Det mesta är sig likt - dvs bedrövlig luft, allmänt lortigt, tiggare och en hopplös trafik. Jo, en förändring...man har ett antal höghusbyggen på gång. Trots allt negativt så har stan ändå sin charm.

Det förnämsta varuhuset är nog World Trade Center. Utsidan kan mäta sig med vilket västerländskt varuhus som helst, men invändigt är det sämre. Framför allt är det dåligt upplyst. Rulltrapporna funkar inte och det gjorde de inte för tre år sedan heller. Det är kallt inne, tippar ca 15 grader. Dock finns massor av varor.

Polisen som mitt i gatan står var i det här fallet två kvinnliga. De hade ett bestyr med trafiken, men på bilden har de just upptäckt att jag fotograferade dem och kom fram och intervjuade mig.

Här är en gammal tempelgård och i bakgrunden en "modern" galleria som kontrast.

Kvinnornas klädsel är färggranna klickar i allt det grå och smutsiga.

Fortsätter bildkavalkaden från Kathmandu. Det här är Rani Pokhari, ett minnesmärke som kung Pratap Malla lät bygga  år 1667 för att trösta sin hustru sedan deras son avlidit. Numera är det inhägnat och öppnas bara en gång om året. Vissa nepaleser säger, att det hägnades in för att det skräpades ned för mycket på området.

En affärsgata, eller snarare en gränd, nära turiststadsdelen Thamel.

Här säljs det prylar i koppar och mässing.

Och här finns det blommor - i huvudsak till att offras åt gudarna.

Nepaleserna har blivit duktiga på att ta betalt vid olika sevärdheter. Inträdet till det lilla torget Basantapur kostar nu 750 rupies eller lika mycket som en hotellnatt eller två middagar. Knappast värt pengarna...

När man tröttnat på den bedrövliga luften i Kathmandu är det enklast att ta bussen till Pokhara för att rensa lungorna.

Området Lakeside i Pokhara är ett av de absolut mest hotelltäta jag sett - och ändå byggs det fortfarande flera. Så här kan det se ut i gathörnen.

I det här landet används fortfarande oxar flitigt som traktorer. Här är det tröskning som pågår.

Och för att frakta saker får man ofta bära.

Nepaleserna gillar att ha picnic. Förutom mat kan man släpa med sig en stor ljudanläggning med högtalare osv. Utsikten får man dock utan att anstränga sig.

Det är fint i Himalaya. Mount Fishtail reser sig majestätiskt mot himlen. Det är ett heligt berg som aldrig bestigits. Nästan 7000 meter högt.

En av få julgranar i den gamla delen av Pokhara, som inte är lika invaderad av turister.

Finns det bärsa i Nepal???

Självklart! Både inhemska och hemska.

Min favorit blev den här...NEPAL ICE...och att avnjuta den i kvällningen vid Fewa Lake i Pokhara gjorde inte att den blev sämre.

GOTT NYTT ÅR PÅ ER FÖRRESTEN

Lung Nok har förirrat sig till Pa Daet i Chiang Rai - långt borta från käbblet i Bangkok.

Här är man mest intresserad av att börja sätta ut nytt ris...

...och åkrarna är som synes blöta och precis lagom geggiga för att ta emot den nya grödan.

Tack för underbara bilder och text. En resa gjord genom dina ögon är värd att följa. :14:

kan bara instämma med Fibromorsan... jäkligt bra tråd. Hoppas våra vägar korsas i Thailand denna månad eller i Februari

Kan bara hålla med, mycket vackra bilder

Mvh

BBJ

Tack för alla vänliga ord och karma!

Idag är det min sista dag i Pa Daet för den här gången. Visumet håller på att gå ut och jag måste snart göra ett nationsbyte. Det blir till Laos och Vietnam, men än så länge är vi som sagt i Pa Daet.

Morgonen började med dimma och det var kyligt. Min fleecetröja åkte på medan thailändarna hade satt på sig både täckjackor och stickade mössor och såg ut att frysa ändå.

De tråkigaste motiv ser helt annorlunda ut i det mjölkvita.

Även ett helt vanligt tempel kan vara värt ett kameratryck.

Någon hade hittat på att det var en lämplig dag för en parad och ungarna höll på att frysa häcken av sig medan de väntade på att få dra igång.

Irrande gjorde att jag hamnade i Mae Sai på min väg mot laotiska gränsen. Härifrån är det ju mindre än ett stenkast till Myanmar, men inte heller långt till Chiang Kong där Laos ligger på andra sidan Mekongfloden.

Mae Sai är faktiskt Thailands nordligaste punkt, vilket bekräftas av den här tavlan.

Vid den livligt trafikerade bron över gränsfloden satt två fiskare på den burmesiska sidan. Om fisken kom från Burma eller Thailand gav de nog 17 i bara det nappade.

På kullen ovanför mitt guesthouse vakade Buddha.

Många åker hit bara för att gå över gränsen och vända för att få nya dagar i Thailand, men det finns faktiskt saker att se här också. Jag hyrde en gammal cykel för 40 baht och drog iväg på upptäcksfärd. Längs gränsfloden gick en grusväg och mot Burma hade man spärrat av med taggtråd. Jag cyklade på tills jag mötte två vänliga soldater som rådde mig att göra en u-sväng om jag inte ville hamna i grannlandet.

Det må vara hur det vill med Thailands ekonomi, men vid templen verkar det inte råda någon brist på baht. Nästan överallt repareras det eller byggs nytt.

To be continued.

Nu har jag åter varit internetbefriad i flera dagar. Faktum är att idag kom jag till ett kyligt Dien Bien Phu i Vietnam. Jag har alltså redan korsat Laos, men vi fortsätter väl där vi slutade sist...dvs i Mae Sai... fortfarande på cykeltur.

Här bodde tydligen en konstnär eller något ditåt.

Kolla in det häftiga broräcket med tomdunkar, symaskiner, strykjärn och jag vet inte vad allt.

Här fanns det jordgubbar.

Men vem har placerat Nalle Puh i trädgårdslandet?

Bland andra odlingar här i trakten fanns även tobak.

Mera skrotkonst, men lite mera raffinerat. Stargate-influerat.

Slutmålet innan tillbakafärden blev Wat Tham Pla, där bl a det här cyklande benranglet (inte Lung Nok) fanns att beskåda i en damm. Om man stoppade en peng i en box så började belätet cykla och utstöta diverse oljud till ungarnas förtjusning.

Världsklass!! 

Helt suverän tråd med bra text och skitbra bilder!