Lung Noks irrfärder

Lung Nok är tillbaka i LOS.... äntligen. Det blir dock en kort visit eftersom Nepal står på reseprogrammet den här gången. Men här kommer i alla fall några bilder från Thung Song i Nakhon Si Thammarat. Håll till godo!

Thung Song är som de flesta andra medelstora städer i Thailand.

Hittade dock ett kul flum-fik med utmärkt kaffe.

Informativa skyltar.... 

Det pågick någon slags festival i Nakhon Si Thammarat med en del fula figurer

Som tur var fanns det en del vackert att vila ögonen på också...

....och naturen är ju nästan alltid vacker.... kvällshimmel från mitt hotellfönster.

2 timmar sedan, skrev Lung-Nok:

Bästa idag!

Härligt med bilder i från dig igen

/Enis

1 timme sedan, skrev Enis:

Härligt med bilder i från dig igen

 

/Enis

Kan inte annat än instämma. Det var på tiden. Ser gärna fler bilder från din kamera. Många fler...

En sorgens dag i Thailand igår. Själv är jag sedan en dryg vecka i Nepal och i huvudstaden Kathmandu. Det är inte så muntert här heller. Efter den stora jordbävningen är det betydligt färre turister än vanligt, enligt lokalbefolkningen. Kineserna har dock även hittat hit. Det har strömmat in hjälppengar till landet, men dessvärre har inte mycket hänt utanför huvudstaden. Regeringen håller pengarna på olika bankkonton där de ju inte gör särskilt mycket nytta. 

I huvudstaden har dock mycket byggts upp igen. Man ser dock fortfarande massor av skadade hus. Mera om detta senare. 

Utanför stan ligger Sanothimi där SOS Barnbyar driver en av sina anläggningar. Här har mitt fadderbarn växt upp. Numera går hon på college och bor på ett hostel inne i stan. När jag kom hit pågick den stora Dashainfestivalen. En av traditionerna är att man bygger en stor gunga av bambu. Den blir flitigt använd kan jag intyga. Även undertecknad har provat. Den här typen av gungor kan man också se i Thailand, främst i norr bland bergsfolken.

Det är populärt när faddrar besöker byn, men den här gången hamnade mitt besök i skuggan av Helmer Kutins. Han är SOS Barnbyars internationelle president och byns alla ungar och anställda - närmare 200 pers - hade mött upp för att välkomna den prominente gästen. Och sina 75 år till trots så gjorde han sin plikt och hälsade på alla och envar och tog emot mängder av små blombuketter av barnen.

Under Dashain förekommer en hel del olika ceremonier. Den sista dagen av festivalen samlades barnbyns alla invånare vid det lilla templet.

Dagen till ära var alla klädda i det bästa de hade, vilket - inte helt ovanligt - märktes bäst bland kvinnor och barn.

Till att börja med blev vi bestänkta med "heligt vatten" ur ett stort krus, som smorts in med heligt koskit. Att även vattnet var "spetsat" förstod jag av de höga rop och grimaser från de som blev extra blöta. Den stackars finklädda tjej som fick äran att bära hem krukan till ceremonimästarens bostad var inte heller så lycklig.

Därefter skulle alla välsignas. Samtliga fick en röd fläck i pannan och några väl valda ord. Även undertecknad. Det här var inte den enda välsignelsen under dagen. Även Mr. Kutin fick lov att ställa upp och rödpricka folk, liksom byns ledare. Dessutom prickade alla barnbymammorna sina barn. En trevlig tradition är att sista dagen av Dashain kommer ofta de barn som vuxit upp och lämnat byn tillbaka för att hälsa på sina "mammor".

Ni som har orkat följa den här tråden från början vet att jag har en viss förkärlek för grafitti. Här kommer några alster från Kathmandu. Vilken blir din favorit?

Bilden skildrar rädslan under den stora jordbävningen.

Tornet Dharahara som rasade under jordbävningen.

En riktig trevlig och fin tråd du har skapat under åren. Tackar man för 

Tack själv Kottis! Välkommen till forumet!

Fina bilder. Måste fråga varför är du så intresserad av graffiti. Nyfiken såklart

Fortfarande ser man spår efter den stora jordbävningen i fjol. Mycket har rivits bort och ersatts av modernare och förhoppningsvis mera jordbävningssäkra hus. Detta gäller i Kathmandu. Ute i landet har dessvärre inte mycket hänt. Folk bor fortfarande i tält eller enkla plåtskjul ute i byarna. Det är de små hjälporganisationerna som gjort mest nytta på landsbygden, vad jag förstår. Folk på gatan är mycket kritiska mot hur regeringen sköter fördelningen av de stora summor i hjälpbidrag som strömmat in.

Många hus i de gamla delarna av staden har stöttats med grova träbalkar. Det måste ha varit en pärs att vistas i de här trånga gränderna när allt svajade.

Resterna av tornet Dharahara som också föll under jordbävningen 1937, men byggdes upp igen. Se även grafitti-bilden i förra inlägget.

Även om en del hus höll för katastrofen så hjälpte ju inte det när marken gav vika.

Det här templet är under reparation och kan kanske räddas...

.... men av det här återstår bara en hög tegel.

John Khonken: Vet inte riktigt varför jag fascineras av fin grafitti. Kanske för att jag gillade att teckna som ung.

Tillbaka i Bangkok efter en månad i Nepal. Uselt internet har gjort att inläggen här uteblivit, men nu blir det ändring.

Snygga thai-tjejer ser vi ofta här i forumet, men det finns även vackra kvinnor i Nepal. Håll tillgodo!

Har missat att uppdatera mig i denna eminenta tråd de senaste året,men nu är det gjort.Mycket fina bilder och informativ text,tack för det,skall inte missa uppdateringen igen så väntar på mera! 

1 timme sedan, skrev Lung-Nok:

Tillbaka i Bangkok efter en månad i Nepal. Uselt internet har gjort att inläggen här uteblivit, men nu blir det ändring.

 

Snygga thai-tjejer ser vi ofta här i forumet, men det finns även vackra kvinnor i Nepal. Håll tillgodo!

 

 

 

 

 

Ja verkligen.

Gillade alla grafittimålningarna men hur har målaren fått till ögonen på den här hjortugglan?