Lucky Luke i Klippiga Bergen

Det sägs att man inte skall tro på allt man läser på internet och det är något man bör ha i åtanke när man läser detta kåseri.

Det mesta är helt sant men ibland så tar jag mig konstnärliga friheter att krydda historierna lite. Och det som inte är sant eller halvsant, det är mina helt egna fantasier som jag stundom låter få fritt utlopp i denna historia.

Luke the Drifter

___________________________________________________________________________

Så var det då dags igen för ett litet äventyr. Jag visste inte exakt vart jag skulle åka någonstans och visste inte heller hur länge jag skulle vara ute på luffen men det lär ju visa sig så småningom.

Jag hade packat en liten ryggsäck och det var kläder och andra bra-att-ha-saker som skulle räcka i ungefär tio dagar. Ja, egentligen så räcker kläderna ett helt år eller mer för det är ju bara att tvätta en gång i veckan.

Så där ja. Nu är det bara att bege sig iväg då !

Stopp, stopp, stopp !

Inte var jag klar att åka riktigt än. Jag var ju nästan på väg att glömma något mycket viktigt.

Innan varje resa så brukar jag ta mig en liten färdknäpp som skall ge mig tur på färden och självklart så blev det en liten hutt innan avfärd.

Skål för lycka och välgång under färdens gång !

Nu är luffargubben redo att bege sig ut på äventyr.

Häng med !

Luke the Drifter

Spännande!

Det sägs ju att en resa på tusen mil alltid börjar med ett steg och det ligger ju väldigt mycket i det påståendet. Mina första steg blev en promenad på en knapp kilometer och det var hemifrån till tågstationen. Ja, egentligen inte riktigt ända till tågstationen för jag stannade till på en liten thairestaurang precis intill stationen.

Det är lika bra att passa på att äta innan resan startar på allvar.

Restaurangen är verkligen liten, jag tror att det är bara tre bord.

Få se vad vi skall slå till på idag  ?

Det blev thaislafs för hela slanten och jag tror att lunchen kostade mig 100 baht och då ingick det en stor flaska Chang 

Mätt och belåten så gick jag upp till stationen och där stod rälsbussen och väntade på mig.

Mjölkpallsexpressen

Jag klättrade ombord och parkerade mig på ett säte och innan jag visste ordet av så slog stinsen i klockan och vi började vår tågresa norrut.

. Hej då Hua Hin, vi ses igen nästa gång !

Undrar om jag fick med mig allt jag behöver ?

Vi tuffade på mot Bangkok och jag hängde i fönstret för att se hur det går med järnvägsprojektet som innebär att vi kommer att få "schnelltåg" mellan Bangkok och Hua Hin.

Jag tror att det kommer att dröja och det kommer nog att bli flera förseningar innan det är klart men det blir säkert bra till slut när allt är färdigt.

Det finns lite kvar att göra

Nu var det ju så att jag denna gång inte skulle resa helt ensam som jag ofta brukar göra. Nix pix, jag skulle få sällskap på resan och det av en mycket god vän och hans familj.  

Vem i hela världen kan det vara ?

Nu får jag lov att medge att den här resan inte alls var en spontan utflykt utan egentligt mål där jag i stort sett skulle singla slant om vart jag skulle åka då jag kom fram till tågets eller bussens slutdestination.

Sanningen är att den här resan startade redan flera månader innan jag klev på tåget. Ja, inte själva resan i fysisk mening så klart men planeringsmässigt.

Det var så att min gode vän ringde mig några månader innan detta och vi pratade givetvis om Thailand och vinterns planer. Han frågade mig om jag möjligen hade lust att hänga med honom och hans familj till tjejens hemtrakter.

Nu föll det sig som så att jag hade väldigt lite erfarenheter av just de trakterna, jag hade bara passerat vid några tillfällen men aldrig stannat för att utforska omgivningarna närmare.

Självklart svarade jag ja till erbjudandet.

Dels skulle det bli kul att följa med någon som hittade bra i området ,men även det faktum att vi skulle resa ihop lockade.

Min vän och jag bor ganska långt ifrån varandra i Sverige, närmare bestämt cirka 100 mil från varandra så det innebär att vi ses väldigt sällan.

Sett ur det perspektivet så bor vi nästan grannar i Thailand för det är endast tre mil mellan Hua Hin och Cha-Am där min vän har sitt hus.

Nu hade mjölkpallsexpressen kommit till Cha-Am och där stod min gode vän med familj på perrongen.

De embarkerade expressen och det var ett kärt återseende  

Får jag lov att presentera min gode vän, tillika vår forumvän, @sweeex

Here we go !  

Vi hade det mycket trivsamt där på tåget men efter en stund så blev jag pinknödig. Ja, det var ju den där stora Changen jag drack tidigare som gjorde sig påmind.

Jag letade upp en toalett och pinkade och efter toalettbesöket så knatade jag längst fram i tåget.

Nu var jag på Emil-humör så jag frågade lokföraren om jag möjligen fick köra tåget ett tag. Lokföraren tittade skeptiskt på mig och frågade om jag visste hur man kör.

Självklart, svarade jag. Jag hävdade för säkerhets skull att jag tidigare hade jobbat som lokförare, bland annat på det legendariska tåget The Midnight Special.

Nu vet jag inte om lokföraren kände till The Midnight Special men tydligen så lät jag så pass trovärdig att han överlät spakarna åt mig en liten stund och det var under förutsättning att jag höll mig på rätt spår.

Den här händelsen är i allra högsta grad sekretessbelagd så se för hundra gubbar till att inte tala om det här för någon för då lär jag få skaka galler !  

Luke the Drifter

Det var ärligt talat förbaskat kul att köra tåg men jag var ju givetvis tvungen att släppa ifrån mig spakarna då vi närmade oss en station.

Jag gick tillbaka mot min plats och där fick jag bekräftat att jag hade kört mjukt och fint utan några häftiga gaspådrag, kraftiga inbromsningar eller okynnestutande med mistluren.

Se så rart hon sover !  

Jag passade på att njuta av utsikten jag hade genom mitt tågfönster.

Där står det ett rejält lokomotiv och väntar på att få dra ett tungt lass

Forts...

Precis som namnet Mjölkpallsexpressen antyder så stannar tåget vid varje station, hållplats och mjölkpall längs spåret och det gav mig tid att knäppa lite bilder.

Här passerar vi Ratchaburifloden

Ratchaburi är inte en speciellt stor stad men den stoltserar i alla fall med två järnvägsstationer och det här tåget stannar givetvis vid bägge stationerna.

Medan jag ser mig omkring och fotograferar så sover mina medpassagerare gott  

Forts...

Visst är det trevligt att åka Mjölkpallsexpressen för då får man gott om tid att se sig omkring. Egentligen heter tåget Ordinary Train men det är ju ett halvtråkigt namn tycker jag.

Ordinary Train har lägst prioritet så om det blir möte med ett annat tåg så är det oftast Mjölkpallsexpressen som får svänga in på sidospåret och invänta mötande tåg.

Vi mötte några södergående tåg under vår färd mot Bangkok

Då vi hade stannat på en station så var det två tjejer som stod och vinkade åt mig så jag vinkade givetvis tillbaka.

- Hej på er !

Forts...

ÄNTLIGEN 😀 ännu ett underbart äventyr kör hårt nu LTD

20 minuter sedan, skrev soi covboy:

ÄNTLIGEN 😀 ännu ett underbart äventyr kör hårt nu LTD

Tackar @soi covboy  ! Jag kör så det ryker !

Salaya. Då är vi snart framme i änglarnas stad !

Vi var ju ett helt litet resesällskap nu. Det var undertecknad, @sweeex med sin tjej och deras döttrar. Tjejerna har framfört önskemål om att de inte vill vara med på bild och det ordnar jag på något sätt. Lite beskurna bilder här och lite maskering där så att ingen känner igen dem.

Så där ja. Då var den första delen av resan till Klippiga Bergen avklarad för nu var vi framme vid tågets slutstation.

Jag hade redan på tåget upp föreslagit att vi skulle äta middag på en liten trevlig restaurang precis vid tågstationen och så fick det bli.

Vi hade ett par timmar på oss innan vi skulle ta oss vidare så det passar ju perfekt att supa.

Ja, restaurangen heter faktiskt Supa !  

Så här glad blir man då man får supa på Supa

Njae. Ärligt talat så blev det bara en stor öl ( eller på sin höjd två )  

Forts...

Härligt Luke ! det är kul att vara ”onboard” och få att göra resan ”igen” med dej som kåsör !
Man riktigt känner hur det drar i res nerven. Vi får planera !
Frugan tål nog att ses men döttrarna vill förbli anonyma



Skickat från min iPhone med Tapatalk

Om jag får vara så fräck ? Så tycker jag skribenten ska va med på supa ndet!



Skickat från min iPhone med Tapatalk

Jag gillar restaurang Supa av flera anledningar.

En av dem är att restaurangen har ett bra läge bara 100 meter från tågstationen så det är perfekt att sitta där medan man väntar på tåget.

Jag tycker att det är kul att sitta vid ett bord placerat på trottoaren och ibland på gatan och titta på folklivet.

Vidare så har de jäkligt god mat och en massa olika maträtter att välja på.

Sist men inte minst så jobbar det söta och rara servitriser där och det är ju aldrig fel tycker jag.

Här har vi kvällens servitriser  

Luke the Drifter

Vi hade parkerat oss väldigt strategiskt där på Supa för vi skulle ju åka vidare med tåg.

Vi hade köpt lite enklare biljetter än tänkt men det går kanske att råda bot på tänkte jag.

Då vi kom in i stationsbyggnaden så styrde jag mina steg mot chiefens kontor för att se om det fanns möjlighet att uppgradera biljetterna.

Håll tummarna nu !

Jag hade en mycket trevlig pratstund där inne med chiefen och det var inga problem att få en uppgradering 

Vi hittade rätt tåg och rätt vagn och det såg ju bra ut det där.

Purple Train, en vagn för Princar och andra celebriteter

Första klass, jo man tackar !

Då var det bara att vänta på tågets avgång.

Forts...