Dagarna i äventyrsbilen hade ju gått hur bra som helst förutom några små obetydliga händelser som till exempel då bilen var på väg att förlora all bromsverkan.
Efter övernattningen i Phitsanulok så återstod det bara att lämna tillbaka bilen på flygplatsen.
Då vi hade gjort det så var det bara att åka in till busstationen i stan för att komma vidare.
Som vanligt så står det en massa tuk-tukförare och taxikuskar som erbjuder skjuts. Vi blev haffade av en taxiförare som hade en tillräckligt stor bil och priset gjordes upp.
Vi åkte iväg från flygplatsen men istället för att köra in mot stan så drog han iväg åt helt fel håll.
Jag började ana oråd !
Jag har ju varit med om det här förr. Man skjutsas iväg till något litet bussbolags egen parkering och blir erbjuden en biljett till ett överpris och det finns bara en avgång om dagen.
Den gången som jag blev riktigt upprörd var i Kambodja. Jag hade åkt ganska långt och då vi kom fram så var det till just ett sådant ställe och det var ett inhägnat område och då bussen körde in så stängde de portarna till stället och satte på ett hänglås så att ingen kunde komma ut.
Haken var ju givetvis att vi skulle tvingas ta en tuk-tuk med bussbolagets lakejer och det till ett ordentligt saltat pris.
Jag bad dem vänligt men bestämt att de skulle låsa upp så att jag kunde komma ut för min kompis står utanför och väntar på mig.
Fast den här gången i Phitsanulok så var det ingen scam. Det låg faktiskt en busstation en bra bit från stan och den fanns inte med i min kartbok.
Det var en stor busstation och många bolag att välja på. Vi hittade ett bolag som hade plats för oss men vi skulle behöva vänta två timmar och det kändes ok.
Gott om tid att både äta något och ta en iskall !
-Oj, där kommer ju vår buss !
Forts....