Beror iofs på vad du jobbar med?
Har du ett slitsamt jobb med dålig miljö och så vis förkortar ditt liv + kanske får leva med sjukdom i många år så har du väl knappast lyckats (om man inte tycker pengar är allt)!
Det medel jag har när jag "jobbar" användar jag med när jag skriver här på M.P.R ibland när jag skänner för det.
Är nog större påfrästning på min kropp när jag tillbringar tiden i Thailand.
Mvh.
Plätt
Det här ser ju intressant ut.
Enligt min dam hemma så skickar ALLA faranger si och så mycket varje månad samt
ALLA faranger bygger nytt hus till föräldrarna samt bygger sedan ett hus till sig själva.
När jag föreslagit att hon ska jobba ihop pengar själv har man bara fått konstiga blickar
och hög röst tillbaka.
Jag har otaliga gånger försökt förklara att JAG som man och pappa i Sverige vore en grymt
dålig man och pappa om jag inte tog hand om MIN familj på samma sätt som t.ex. hennes pappa
förväntas ta hand om sin..men så går inte att jämföra enligt henne.
Så mina pengar anses som öronmärkta för ALLA och de som hon kan få ihop någon gång ibland
är helt hennes.
Att jag SKA betala allt utan att blinka eller ifrågasätta förklaras med att det var ju JAG som
TOG hit henne..?
Vid närmare eftertanke får jag nog trots allt göra ett tillägg till mitt föregående inlägg.
Jag ser ingen anledning till att sponsra fattiga bonnläppar i Isaan bara för att jag är sambo med en i deras släkt. Jag kan för all del ibland ge en liten pengagåva när jag känner för det. Icke när dom sträcker ut sina opportunistiska händer...
Men det är ju upp till var och en hur man vill göra.
Herr Chang har talat.
Jag trodde Fru C var från Chang mai inte Isaan, eller blev det nåt med Fröken C och kommer hon från Isaan
Hmm
Om nu inte Fru eller Fröken C kommer från Isaan, har du en till på lager hur gör du för att hålla alla isär så inget kommer fram.
Eller är du så lycklig lottad att dom accepterar dig som du är och låter dig hållas *smile*
mvh
Nerike
Det här ser ju intressant ut.
Enligt min dam hemma så skickar ALLA faranger si och så mycket varje månad samt
ALLA faranger bygger nytt hus till föräldrarna samt bygger sedan ett hus till sig själva.
När jag föreslagit att hon ska jobba ihop pengar själv har man bara fått konstiga blickar
och hög röst tillbaka.
Jag har otaliga gånger försökt förklara att JAG som man och pappa i Sverige vore en grymt
dålig man och pappa om jag inte tog hand om MIN familj på samma sätt som t.ex. hennes pappa
förväntas ta hand om sin..men så går inte att jämföra enligt henne.
Så mina pengar anses som öronmärkta för ALLA och de som hon kan få ihop någon gång ibland
är helt hennes.
Att jag SKA betala allt utan att blinka eller ifrågasätta förklaras med att det var ju JAG som
TOG hit henne..?
Låter som om det är dags för kärringbyte 
Det här ser ju intressant ut.
Enligt min dam hemma så skickar ALLA faranger si och så mycket varje månad samt
ALLA faranger bygger nytt hus till föräldrarna samt bygger sedan ett hus till sig själva.
När jag föreslagit att hon ska jobba ihop pengar själv har man bara fått konstiga blickar
och hög röst tillbaka.
Jag har otaliga gånger försökt förklara att JAG som man och pappa i Sverige vore en grymt
dålig man och pappa om jag inte tog hand om MIN familj på samma sätt som t.ex. hennes pappa
förväntas ta hand om sin..men så går inte att jämföra enligt henne.
Så mina pengar anses som öronmärkta för ALLA och de som hon kan få ihop någon gång ibland
är helt hennes.
Att jag SKA betala allt utan att blinka eller ifrågasätta förklaras med att det var ju JAG som
TOG hit henne..?
Köper du hennes skitsnack? Har hon någon hållhake på dig eller?
Hur fan orkar man ha ett förhållande med någon som så uppenbart pissar på dig?
/SatanG
Vad har ni för erfarenheter, när tjejen fått ett jobb
och dom faktiska utgifterna ska betalas, går hon med på
att hjälpa till med dom löpande utgifterna, eller,
ska du betala det mesta, och det hon tjänar skickas
till familj,
-Inget fel i det.
-Men, i slutänden blir det ju Du, som betalar
för detta kalaset.
Tankar om detta:
U-C
Hej
Så är det absolut inte i vår familj, frugan delar med sig och tar minst lika stort ansvar för vår ekonomi som jag själv.
Vi har helt delad ekonomi både vad det gäller inkomster och utgifter, och det sker så naturligt att vi nästan aldrig behöver diskutera det.
Och det händer ibland att hon tycker att jag har betalat mer än henne och då brukar hon föra över 10 - 15 000 till mitt konto ifrån sitt egna.
Vad det gäller att satsa pengar i Thailand så är det nog mer jag än henne som vill det.
Mvh Isan lover
Köper du hennes skitsnack? Har hon någon hållhake på dig eller?
Hur fan orkar man ha ett förhållande med någon som så uppenbart pissar på dig?
/SatanG
Nej jag köper inte det men nu är det som det är.
Man kan ju inte bara kasta bort någon som man satsat så mycket på utan man får hoppas det blir skillnad i framtiden antar jag.
Ingen hållhake alls hehe tur är väl det.
Man orkar ha ett förhållande om det dels är kanon större delen av tiden, om man ger tusan i att någonsin nämna ordet pengar samt dels
samt dels om man känner ansvar och kan ju knappast lämna henne på gatan.
Du har aldrig funderat på den omvända situationen, att Herr HC var född i risbyn och inte fick sin utbildning och möjlighet till ett yrkesliv..och kusinen kommer hem med en farang som har gott om klöver, skulle det inte vara rätt gott med en liten allmosa, även om Du behövde be om den...Bara funderar lite...
Annars håller jag i princip med dig, jag är gift med EN kvinna, inte en hel släkt.
Visst, jag klandrar inte thaisläkten för att dom försöker. Men det blir lite tröttsamt att behöva säga nej de flesta gångerna. För övrigt tror jag att de förväntar sig nej oftast, men "friskt vågat, hälften vunnet".
Jag trodde Fru C var från Chang mai inte Isaan, eller blev det nåt med Fröken C och kommer hon från Isaan
Hmm
Om nu inte Fru eller Fröken C kommer från Isaan, har du en till på lager hur gör du för att hålla alla isär så inget kommer fram.
Eller är du så lycklig lottad att dom accepterar dig som du är och låter dig hållas *smile*
mvh
Nerike
Så här är det Nerike, fru Chang är uppväxt i en liten by en timmes bilresa nordost om Ubon Ratchathani. Hennes föräldrar och annan släkt bor fortfarande där, och det är denna lilla by jag menar när jag skriver fru Changs hemby. Nu var det så att fru Chang blev bortgift vid 19 års ålder, och thaimannen kom från Chiang Mai så det föll sig väl naturligt för brudparet att bosätta sig där. Nu höll detta äktenskap bara i två år, varför kan vi lämna därhän. Hur som helst stannade fru Chang i Chiang Mai med sina två barn, och när hon såg mig första gången 2002 hade hon bott där i tolv år. Det blev ytterligare tre år med mig i Chiang Mai, och sen blev det Göteborg.
Det här ser ju intressant ut.
Enligt min dam hemma så skickar ALLA faranger si och så mycket varje månad samt
ALLA faranger bygger nytt hus till föräldrarna samt bygger sedan ett hus till sig själva.
När jag föreslagit att hon ska jobba ihop pengar själv har man bara fått konstiga blickar
och hög röst tillbaka.
Jag har otaliga gånger försökt förklara att JAG som man och pappa i Sverige vore en grymt
dålig man och pappa om jag inte tog hand om MIN familj på samma sätt som t.ex. hennes pappa
förväntas ta hand om sin..men så går inte att jämföra enligt henne.
Så mina pengar anses som öronmärkta för ALLA och de som hon kan få ihop någon gång ibland
är helt hennes.
Att jag SKA betala allt utan att blinka eller ifrågasätta förklaras med att det var ju JAG som
TOG hit henne..?
Hej ztrindberg,
Detta tänkande ska du enligt min mening icke acceptera. Fru Chang vet mycket väl att jag bidrar icke till hennes thaisläkt utom vid de få tillfällen jag känner mig generös. För som du antyder, vore jag villig att skänka en massa pengar så vore jag nog mer benägen att ge dom till min egen far och mor eller mina systrar. Det borde väl inte vara så svårt för thaidamen att förstå?
Lyckligtvis är fru Chang fullt kapabel att själv tjäna tillräckligt med pengar här i Göteborg så det räcker till hennes och thaisläktens behov. Men jag avundas henne inte, det är en viss press thaisläkten sätter på henne. Dom vet att det är ganska lönlöst att be mig om något. Och jag äcklas av situationen... kanske bäst jag inte skriver mer nu!
Herr Chang har talat.
Hej ztrindberg,
Detta tänkande ska du enligt min mening icke acceptera. Fru Chang vet mycket väl att jag bidrar icke till hennes thaisläkt utom vid de få tillfällen jag känner mig generös. För som du antyder, vore jag villig att skänka en massa pengar så vore jag nog mer benägen att ge dom till min egen far och mor eller mina systrar. Det borde väl inte vara så svårt för thaidamen att förstå?
Lyckligtvis är fru Chang fullt kapabel att själv tjäna tillräckligt med pengar här i Göteborg så det räcker till hennes och thaisläktens behov. Men jag avundas henne inte, det är en viss press thaisläkten sätter på henne. Dom vet att det är ganska lönlöst att be mig om något. Och jag äcklas av situationen... kanske bäst jag inte skriver mer nu!
Herr Chang har talat.
Det är inte så lätt att ändra på saker när man levt länge tillsammans men förstår kanske reaktionen.
Förr om åren har jag alltid nöjt mig med att så länge vi har det bra nu så är det ok.
Dock har man ju börjat fundera på vad man igentligen får ut av förhållandet och så, behöver inte gå in närmare på det.
Men då iaf så kommer jag oftast fram till att jag inte hittar så mycket skillnad.
Så det är därför jag tycker den här tråden är intressant, för om jag "slapp" underhålla så många med pengar så kanske jag
skulle kunna satsa på sådant som jag tycker är viktigt, typ barnen.
men men sak samma bara att hoppas att något händer.
Tänkte bara lägga till en sak.
Spelar ju ingen roll om man i tre timmar försöker förklara att troligtvis så vräker de andra thaidamerna på
när dom pratar om hur mycket pengar dom har och hur lite dom måste jobba eller inte jobba alls...
Någon som känner igen det?
Försökte förklara en gång när hon jämförde mig med en annan "gubbe (72år var han)" att jag INTE är 72 år och har inte pension, arv eller ens sålt något bra företag...och att jag har nu tre barn att försörja, hus, bil och allt sånt plus hennes familj i Thailand och henne själv...och att den gubbens lilla tjej kunde sitta hemma och mysa i pengahögar tyckte jag inte var relevant.
Men nog kunde man jämföra så tyckte hon..
Någon som hört samma sak?
Det är inte så lätt att ändra på saker när man levt länge tillsammans men förstår kanske reaktionen.
Förr om åren har jag alltid nöjt mig med att så länge vi har det bra nu så är det ok.
Dock har man ju börjat fundera på vad man igentligen får ut av förhållandet och så, behöver inte gå in närmare på det.
Men då iaf så kommer jag oftast fram till att jag inte hittar så mycket skillnad.
Så det är därför jag tycker den här tråden är intressant, för om jag "slapp" underhålla så många med pengar så kanske jag
skulle kunna satsa på sådant som jag tycker är viktigt, typ barnen.
men men sak samma bara att hoppas att något händer.
Tänkte bara lägga till en sak.
Spelar ju ingen roll om man i tre timmar försöker förklara att troligtvis så vräker de andra thaidamerna på
när dom pratar om hur mycket pengar dom har och hur lite dom måste jobba eller inte jobba alls...
Någon som känner igen det?
Försökte förklara en gång när hon jämförde mig med en annan "gubbe (72år var han)" att jag INTE är 72 år och har inte pension, arv eller ens sålt något bra företag...och att jag har nu tre barn att försörja, hus, bil och allt sånt plus hennes familj i Thailand och henne själv...och att den gubbens lilla tjej kunde sitta hemma och mysa i pengahögar tyckte jag inte var relevant.
Men nog kunde man jämföra så tyckte hon..
Någon som hört samma sak?
Join the club, om man inte hört det själv så finns det expertis på området som trots att dom aldrig ens haft ett riktigt förhållande med en Thaidam VET att så här är det...och ju fler gånger man upprepar en tes, ju sannare blir den.
Därmed inte sagt att detta är förhållandevis vanligt, skarvar gör nog de flesta' i alla fall när inte farangen hör på. 
Det här ser ju intressant ut.
Enligt min dam hemma så skickar ALLA faranger si och så mycket varje månad samt
ALLA faranger bygger nytt hus till föräldrarna samt bygger sedan ett hus till sig själva.
När jag föreslagit att hon ska jobba ihop pengar själv har man bara fått konstiga blickar
och hög röst tillbaka.
Jag har otaliga gånger försökt förklara att JAG som man och pappa i Sverige vore en grymt
dålig man och pappa om jag inte tog hand om MIN familj på samma sätt som t.ex. hennes pappa
förväntas ta hand om sin..men så går inte att jämföra enligt henne.
Så mina pengar anses som öronmärkta för ALLA och de som hon kan få ihop någon gång ibland
är helt hennes.
Att jag SKA betala allt utan att blinka eller ifrågasätta förklaras med att det var ju JAG som
TOG hit henne..?
För mig låter det helt ofattbart. Jag känner förvisso inga svenskar som lever med thailändskor i Sverige men jag känner rätt många svenskar, och framförallt andra västerlänningar, som lever med thailändskor i Thailand och jag har aldrig hört talats om något liknande. Att farangmän hjälper thaikvinnans familj med lite pengar då och då är nog ganska vanligt och oftast är det helt naturligt; om man själv har det bra eller väldigt bra vore man bra cynisk om man inte hjälpte sina svärföräldrar om de, trots att de gör sitt bästa, knappt har mat för dagen.Därifrån till att försaka sin egen familj är dock steget ofantligt stort.
Kan du inte få din fru att förstå att det är något fel så måste du nog insistera på att prata med dina svärföräldrar och annan släkt nästa gång ni kommer till Thailand. Jag vet inte om du kan prata thailändska eller dina svärföräldrar kan prata lite engelska men annars får du nog lägga ut lite pengar på en tolk om du inte litar på en riktig översättning från frugan.
Går budskapet fortfarande inte fram så är det nog bara att välja; acceptera detta för evigt eller ta det smärtsamma beslutet att avsluta.
För mig låter det helt ofattbart. Jag känner förvisso inga svenskar som lever med thailändskor i Sverige men jag känner rätt många svenskar, och framförallt andra västerlänningar, som lever med thailändskor i Thailand och jag har aldrig hört talats om något liknande. Att farangmän hjälper thaikvinnans familj med lite pengar då och då är nog ganska vanligt och oftast är det helt naturligt; om man själv har det bra eller väldigt bra vore man bra cynisk om man inte hjälpte sina svärföräldrar om de, trots att de gör sitt bästa, knappt har mat för dagen.Därifrån till att försaka sin egen familj är dock steget ofantligt stort.
Kan du inte få din fru att förstå att det är något fel så måste du nog insistera på att prata med dina svärföräldrar och annan släkt nästa gång ni kommer till Thailand. Jag vet inte om du kan prata thailändska eller dina svärföräldrar kan prata lite engelska men annars får du nog lägga ut lite pengar på en tolk om du inte litar på en riktig översättning från frugan.
Går budskapet fortfarande inte fram så är det nog bara att välja; acceptera detta för evigt eller ta det smärtsamma beslutet att avsluta.
Nja vad jag förstått och sett och hört så är förväntningarna samt kraven från just svärföräldrarna grymt stort.
kan ju säga som så här väldigt förenklat, att så länge vi inte pratar om pengar hemma samt så länge hon inte
ringer hem så är allt kanon.
Men det räcker med att hon själv eller någon av hennes släkt hör något hemifrån så..
För mig är det rätt sjukt att inte kunna ringa hem bara för att typ snacka skit utan att det måste vara om pengar bara.
men det är en kultur jag nog aldrig lär förstå hehe
Nja vad jag förstått och sett och hört så är förväntningarna samt kraven från just svärföräldrarna grymt stort.
kan ju säga som så här väldigt förenklat, att så länge vi inte pratar om pengar hemma samt så länge hon inte
ringer hem så är allt kanon.
Men det räcker med att hon själv eller någon av hennes släkt hör något hemifrån så..
För mig är det rätt sjukt att inte kunna ringa hem bara för att typ snacka skit utan att det måste vara om pengar bara.
men det är en kultur jag nog aldrig lär förstå hehe
Jag måste bara gå in som lite motvikt här och berätta hur jag har det med min thaifamilj.
Min frus familj (föräldrar och syskon) är fattiga risbönder i en liten risodlarby utanför Buriram och ingen av familjemedlemmarna har någonsin frågat mej om pengar - varken direkt av mej eller indirekt genom min fru.
Däremot har jag spontant skänkt pengar till något jag tyckte kändes motiverat och angeläget och när jag gjort detta så visade de stor tacksamhet och glädje, men det har aldrig följts av "kan vi kanske få lite mer till det och det".
Tja,
Vi har delad ekonomi eftersom det passar oss bäst.
Utgifter i Thailand delas mellan oss.
Eftersom jag gärna vill att släktingarna skall gå skola så kostar det en del.
För tillfället ligger utgifterna i Thailand på :
5000 Bath till svärmor
5000 Bath till systersottern som går högskola i Bangkok (+ 20000 Bath i terminsavgifter)
3000 Bath till brorsonen som går skola i Buriram
2000 Bath till broder som sköter vårat hus i Thailand
Lite små pengar till de yngre syskonen för skolan i byn.
Kan låta mycket, men hela familjen är oerhört arbetsvilliga och kommer till Sverige och jobbar så ofta dom kan.
Rent krasst får man säga att det är jag som utnyttjar de mera än viceversa.
Puss
Erkki
Jag har nog haft tur med både fru och hennes familj för de har aldrig frågat efter pengar, min fru skickar heller inga pengar.
Det var en gång vi var och besökte en släkting på fastlandet och då kom det någon dam som sålde fejkguld till damerna och då muttrade försäljerskan att Farangen kunde minsann köpa smycken till alla som en gåva. Men min fru sa bara "fattig farang" och sedan var det tyst om det!
Logga in för att svara.