Köpa land, en bra investering eller...?

Jag har tyckt mig märka att thailändare har land eller vill skaffa land bara för att ha det

som någon slags säkerhet. Ibland utan att odla eller på något sätt få lite vinst på det.

Kanske väntar på att staten skall bygga motorväg eller kanal och lösa in marken till ett

riktigt bra pris!

Vi köpte för några år sedan 3/4 rai för att bygga huset på. Jag är mycket nöjd med både

hus och tomt. Efter en tid köpte frun 3-4 rai bredvid vår tomt. Där har det odlats lite till

hushållet men inte så att det gett någon vidare inkomst.

Om det har varit någon värdeökning på landen så inte har det varit mycket.

Nu vill lilla frun "investera" i ett nytt köp av land. Jag är skeptisk och tror inte att det kan

ge så många bath tillbaka!

Nu till frågan; om man kan köpa ett stycke land och förvänta sig c:a 10 % vinst /år och i

så fall var?

I Phuket, eller är det för sent?

I södra Thailand, utom Phuket men ej i de sydligaste oroliga provinserna?

Pattaya?

Chiang Rai, att bygga några hus för uthyrning?

Tacksam för några synpunkter.

Phuket18.5

Hej

Enligt mig är mark till ett bra pris en bra investering, och värdestegringen brukar vara helt ok om man har valt att köpa mark på rätt plats.

I vårt område går mycket mark till gummiträds odling och dom är beredda att betala ganska mycket mer nu än för bara 4-5 år sedan.

En av markbitarna som vi köpte för 85 000 baht för 4 år sedan var vi bjudna först 150 000 av släktingar och senare samma år 200 000 baht av andra.

Och för övriga markbitar vi har köpt är utvecklingen likartad, men vi säljer inte utan vill istället köpa mer om rätt tillfälle dyker upp.

Den enda mark som vi undviker är den som ligger väldigt lågt och är översvämmad under regnperioden, sådan mark läämpar sig nästan bara för oljepalms odling men då krävs stora kostsamma satsningar på att gräva kanaler och höja markem mellan dessa för odling.

Köper man mark nära eller i byn så blir det säkert behov av att bygga där senare och då blir priset helt annorlunda än det var när det odlades där.

Så jag tror att din fru gör och tänker alldeles rätt.

Mvh Isan Lover

Tack Isan Lover för intressant svar.

Ni är listiga och har satsat på gummiplantage. Det har vad jag förstått varit väldigt bra

de senaste åren. Svärföräldrarna inhandlade ett stycke land för 10-12 år sedan men

satsade på kaffe. Det tog flera år med tungt slit att röja och att så, efter några år blev

det dock lite bönor att sälja. Priset på vad de får för kaffet har blivit sämre sista åren

och vissa år blir det knappt någon skörd.

Gummiträd hade varit bättre. Några släktingar har blivit "rika" på just gummi.

Visst så ska man köpa mark i byn eller nära där priset går upp men hur ska man veta det!

MVH Phuket18.5

Att köpa mark som har en "riktig" lagfart brukar vara en bra affär i Thailand.

I alla fall om man står som ägare till marken.

Om man istället betalar för marken, men låter någon annan stå som ägare för marken

så är man på sin höjd ganska snäll och givmild till sin natur,

vilket inte har det minsta med ett gott affärssinne att göra

Mvh

SM

Hej

Enligt mig är mark till ett bra pris en bra investering, och värdestegringen brukar vara helt ok om man har valt att köpa mark på rätt plats.

I vårt område går mycket mark till gummiträds odling och dom är beredda att betala ganska mycket mer nu än för bara 4-5 år sedan.

En av markbitarna som vi köpte för 85 000 baht för 4 år sedan var vi bjudna först 150 000 av släktingar och senare samma år 200 000 baht av andra.

Och för övriga markbitar vi har köpt är utvecklingen likartad, men vi säljer inte utan vill istället köpa mer om rätt tillfälle dyker upp.

Den enda mark som vi undviker är den som ligger väldigt lågt och är översvämmad under regnperioden, sådan mark läämpar sig nästan bara för oljepalms odling men då krävs stora kostsamma satsningar på att gräva kanaler och höja markem mellan dessa för odling.

Köper man mark nära eller i byn så blir det säkert behov av att bygga där senare och då blir priset helt annorlunda än det var när det odlades där.

Så jag tror att din fru gör och tänker alldeles rätt.

Mvh Isan Lover

Det stämmer säkert bra det du skriver,

men en god affär med tanke på markens värdeökning blir det först

den dagen ni säljer och då får ut det rätta värdet.

Eventuellt kan ni belåna den mark som har stigit i värde och sedan investera dessa pengar,

vilket förhoppningsvis då blir en bra affär.

Men innan ni har sålt och delat upp vinsten rättvist så är värdeökningen bara "fiktiv".

Siam-Nilsson,

Riktig lagfart är förstås vad som gäller.

Frun investerar med egna tillgångar

(jag är för försiktig )

Phuket18.5

Ifrån att ha varit billigt förr på landsbygden i Isan, så har priserna gått upp. Nu kommer jag inte ihåg hur många procent, men det var (ganska) mycket. Det blir fler och fler människor, och land är en bristvara.

Om du inte vill använda marken själv, så kan du hyra ut den, så kan avkastningen öka

Hej Phuket18.5,

om nu din fru har egna tillgångar att investera så är det ju trevligt för henne.

Detsamma gäller min egen thai-sambo som äger både hus och mark i Korat-området,

jag själv har dock ingen "rätt" till dessa investeringar eller till en eventuell värdeökning.

Jag inbillar mig inget, skulle hon sälja marken och sedan dela med sig till mig,

så ser jag det bara som en välkommen "lotto-vinst".

Därför är jag inte speciellt pigg på att pytsa in något större sparkapital i hennes investeringar.

Ändras ägandelagen i Thailand gällande markköp för utlänningar,

så ska jag dock ta mig en funderare på en ev investering.

Faranger kan äga mark via företag.

Man kan

/betala en "advokatlösning" och då har man hela kontrollen, men måste betala till advokaten och till de som skriver på att de är delägare, men också skriver på att du bestämmer

/eller låta frugan äga 51%. Då har du iofs inte juridiska kontrollen, men du äger enklare din halva.

Faranger kan äga mark via företag.

Man kan

/betala en "advokatlösning" och då har man hela kontrollen, men måste betala till advokaten och till de som skriver på att de är delägare, men också skriver på att du bestämmer

/eller låta frugan äga 51%. Då har du iofs inte juridiska kontrollen, men du äger enklare din halva.

- Jo, jag vet.

Jag var delägare i ett aktibolag (30%) i Thailand för ca 23 år sedan.

Dock hade jag som minoritestsägare ensamrätt på att kalla till framtida styrelsemöten,

signera, ta lån, köpa och sälja i företagets namn.

Ett styrelsemöte hade bestämt detta efter bildandet av bolaget.

Min dåvarande sambo hade 65% i bolaget (hon saknade denna exklusiva signeringsrätt),

och övriga inhyrda 5 personer hade 1% var (de hade ingen rätt alls till bolaget eller dess dokument).

Via detta aktiebolag sålde jag 1993 frugans mark och fastighet i Rangsit (som jag hade betalt).

Hon avled nämligen 1992, och enligt vårt upprättade testamente gick alla hennes tillgångar till aktiebolaget.

Lite för krångligt dock att hålla på att köpa och sälja mark på detta sätt tycker jag,

så nästa gång avstår jag dessa affärer tills ägandelagen i Thailand är ändrad (till min fördel).

Eventuellt kan jag tänka mig att köpa något i min grabbs namn som också är Thailändsk medborgare.

Vi får väl se,

SM

Jag delar Siam-Nilssons inställning. Det blir inte en satang från mig för investering i Thailand så länge man har sina xenofobiska lagar.

Herr Chang har talat.

Tydligen betydligt enklare (läs förmånligare) med markäganderätt i vissa grannländer vad jag kan förstå.

Ägandet är inget problem för mig då vår gemensamme son har både svenskt och thai-medborgarskap.

Så om jag inte får var med om att dela på eventuell vinst så går det med automatik dit det ska ändå.

Phuket18.5

Tack Isan Lover för intressant svar.

Ni är listiga och har satsat på gummiplantage. Det har vad jag förstått varit väldigt bra

de senaste åren. Svärföräldrarna inhandlade ett stycke land för 10-12 år sedan men

satsade på kaffe. Det tog flera år med tungt slit att röja och att så, efter några år blev

det dock lite bönor att sälja. Priset på vad de får för kaffet har blivit sämre sista åren

och vissa år blir det knappt någon skörd.

Gummiträd hade varit bättre. Några släktingar har blivit "rika" på just gummi.

Visst så ska man köpa mark i byn eller nära där priset går upp men hur ska man veta det!

MVH Phuket18.5

Hej

Du missförstod mig nog lite, vi själva har valt att inte satsa på gummiträd, men nästan alla grannar och flera släktingar har gjort detta.

Själva har vi planterat eucalyptus på ca 35 rai och resten har vi ris och lite frukt och bananer på.

Ris odlar släkten och vi får andel i skörden vilket ger oss ca 20-25 säckar per år och vi säljer en del ris, och frukten äter vi och släkten upp.

Så fort priset på eucalyptus går upp till normal nivå kommer vi att avverka och sälja, dom pengar vi får in kommer vi att använda för yttrligare småskaliga satsningar på landet.

Vi har också gemensamt barn med dubbelt medborgarskap så ägar frågan är inget som oroar mig, och det gjorde det faktiskt inte innan vi fick sonen heller, jag litar på och trivs bra med min fru och hennes familj och släkt.

Mvh Isan Lover

Isan Lover,

Läste nog lite för snabbt om gummiträden. Hur som helst så verkar det ha varit en bra satsning senaste åren.

Lycka till med eucalytusträden.

Svärfar har planterat några trädplantor som han har hämtat från Nakhon Sri Thammarat. De ska växa i 30 år

innan man kan fälla och sälja dem. Långinvestering

Phuket18.5