Köpa land, en bra investering eller...?

Isan Lover,

Läste nog lite för snabbt om gummiträden. Hur som helst så verkar det ha varit en bra satsning senaste åren.

Lycka till med eucalytusträden.

Svärfar har planterat några trädplantor som han har hämtat från Nakhon Sri Thammarat. De ska växa i 30 år

innan man kan fälla och sälja dem. Långinvestering

Phuket18.5

Hej

Lite långsam växande träd men dyrbara träd på markerna skadar inte heller, vi sparar alla vilda "ädel" träd och låter dessa stå kvar på dom marker vi har köpt, och vi planterar även lite i kanterna runt våra marker genom att flytta plantor som frösått sig själva.

Det är inte fel att tänka lite på kommande generationer.

Mvh Isan lover

En nackdel med gummiträd om de ligger nära bostadshuset är att de ska tappas tidigt på morgnarna (om jag fattat rätt) och då vill jag sova ostört, men t ex teakträd växer tyst

Hej

Du missförstod mig nog lite, vi själva har valt att inte satsa på gummiträd, men nästan alla grannar och flera släktingar har gjort detta.

Själva har vi planterat eucalyptus på ca 35 rai och resten har vi ris och lite frukt och bananer på.

Ris odlar släkten och vi får andel i skörden vilket ger oss ca 20-25 säckar per år och vi säljer en del ris, och frukten äter vi och släkten upp.

Så fort priset på eucalyptus går upp till normal nivå kommer vi att avverka och sälja, dom pengar vi får in kommer vi att använda för yttrligare småskaliga satsningar på landet.

Vi har också gemensamt barn med dubbelt medborgarskap så ägar frågan är inget som oroar mig, och det gjorde det faktiskt inte innan vi fick sonen heller, jag litar på och trivs bra med min fru och hennes familj och släkt.

Mvh Isan Lover

Tja IL, det är ju trevligt att du litar på din fru. Jag litar väl för all del på fru Chang också.

Men för mig är det en principiell fråga att inte investera i ett land som har den typen av lagstiftning.

Man kan ju bara spekulera i vad som skulle hända om alla icke-thai tänkte som mig...

Herr Chang har talat.

Tja IL, det är ju trevligt att du litar på din fru. Jag litar väl för all del på fru Chang också.

Men för mig är det en principiell fråga att inte investera i ett land som har den typen av lagstiftning.

Man kan ju bara spekulera i vad som skulle hända om alla icke-thai tänkte som mig...

Herr Chang har talat.

Hej

Det kan jag förstå och du är inte ensam om att ha den ståndpunkten i denna fråga.

Själv beror det väl mest på att jag trivs så bra och vill ha något vettigt att göra där nere, och lite inkomster tar man ju inte skada av.

Mvh isan lover

Hej

Du missförstod mig nog lite, vi själva har valt att inte satsa på gummiträd, men nästan alla grannar och flera släktingar har gjort detta.

Själva har vi planterat eucalyptus på ca 35 rai och resten har vi ris och lite frukt och bananer på.

Ris odlar släkten och vi får andel i skörden vilket ger oss ca 20-25 säckar per år och vi säljer en del ris, och frukten äter vi och släkten upp.

Så fort priset på eucalyptus går upp till normal nivå kommer vi att avverka och sälja, dom pengar vi får in kommer vi att använda för yttrligare småskaliga satsningar på landet.

Vi har också gemensamt barn med dubbelt medborgarskap så ägar frågan är inget som oroar mig, och det gjorde det faktiskt inte innan vi fick sonen heller, jag litar på och trivs bra med min fru och hennes familj och släkt.

Mvh Isan Lover

Frugan (och jag) har "hyrt" land (risland) av hennes moster som behöver pengar, m.a.o. agera bank (inte ovanligt i Thailand), hon får tillbaka hela summan efter 6 år, papper är skrivet med byamannen (byn) som "vittne" och vanligt är att man får köpa lös marken om mostern inte kan betala tillbaka annars fortsätter man odla, äldsta brodern brukar marken och vi får 30% av skörden, jag kallar det hjälp till självhjälp, frugan kallar det bra investering., vet du om 30% av skörden är ok? Hennes bror betalar alla kostnader från sådd till säck, hörde av en kompis att dealen i deras by är 50/50 men det verkar mycket, han säger att den som äger marken "äger dealen" och det är många i en by som vill odla med 50/50 deal.

Hälsningar

Quicksilver

Själv tänker jag "investera" på annat sätt både ekonomiskt och goodwillmässigt genom att starta ett webföretag ute i bushen i Sakon Nakhon. Om planerna håller, så tänkte jag anställa 7-10 stycken. Många thailändare vill ju bo kvar nära familjen, och annars brukar de behöva flytta till Bangkok för att kunna få sådana jobb. Får se hur det fungerar med arbetsmetoder och språkproblem innan jag har lärt mig thai. (Blivande frugan är ganska bra på engelska, men hon har annat jobb, så hon är på annat ställe för det mesta.) Jag har sett programmerare studera läroböcker på engelska, men de behöver slå upp en väldig massa ord, så det tar en väldig tid för dem. Uppenbarligen är engelskautbildningen väldigt dålig även för många universitetsutbildade.

Själv tänker jag "investera" på annat sätt både ekonomiskt och goodwillmässigt genom att starta ett webföretag ute i bushen i Sakon Nakhon. Om planerna håller, så tänkte jag anställa 7-10 stycken. Många thailändare vill ju bo kvar nära familjen, och annars brukar de behöva flytta till Bangkok för att kunna få sådana jobb. Får se hur det fungerar med arbetsmetoder och språkproblem innan jag har lärt mig thai. (Blivande frugan är ganska bra på engelska, men hon har annat jobb, så hon är på annat ställe för det mesta.) Jag har sett programmerare studera läroböcker på engelska, men de behöver slå upp en väldig massa ord, så det tar en väldig tid för dem. Uppenbarligen är engelskautbildningen väldigt dålig även för många universitetsutbildade.

Jag önskar dig lycka till! Och nu är jag inte sarkastisk, det är bara så att jag själv finner thailändska lagstiftningen kring detta alltför svårsmält för egen del.

Att behöva skriva på en massa konstiga papper med hjälp av thailändska advokater är inget som tilltalar mig. Man kan ju jämföra med hur trivialt det var för fru Chang att starta Fru Chang AB i Sverige. Jag kunde göra allt via www.bolagsverket.se, det enda jag behövde var underskrift från min auktoriserade revisor för Herr Chang AB. Dvs, att han ställde upp som revisor för det nya bolaget.

Jag får magsårskänsla när jag ser vad som behövs för en farang i Thailand...

Men för all del, är man villig att stå ut med det...

Herr Chang har talat.

Jag önskar dig lycka till! Och nu är jag inte sarkastisk, det är bara så att jag själv finner thailändska lagstiftningen kring detta alltför svårsmält för egen del.

Att behöva skriva på en massa konstiga papper med hjälp av thailändska advokater är inget som tilltalar mig. Man kan ju jämföra med hur trivialt det var för fru Chang att starta Fru Chang AB i Sverige. Jag kunde göra allt via www.bolagsverket.se, det enda jag behövde var underskrift från min auktoriserade revisor för Herr Chang AB. Dvs, att han ställde upp som revisor för det nya bolaget.

Jag får magsårskänsla när jag ser vad som behövs för en farang i Thailand...

Men för all del, är man villig att stå ut med det...

Herr Chang har talat.

Jag känner precis som du H. Chang. Det är själva den att Thai skall ha så svårt att acceptera utländska företag på internationella villkor. Det där 49-51% ägandet, tricks med advokater och trustees men; det gör mig bara ointresserad att starta något här. Jag har startat 2 bolag i Thailand.

Det ena med BOI godkännande. Det var verkligen som att ta en kamel genom ett nålsöga...oändliga processer. Jag betraktades mer som en svindlare än en entreprenör som ville starta affärsverksamhet här. Nu var vi det första konsultbolag som någonsin fått BOI godkännande så det kanske gjorde det mer komplicerat än om man vill starta en bilfabrik.

Det andra; en mobil annonsföretag; det blev en krånglig 49-51%-grej med regionalt kontor i Singapore, 7 ägare mm.mm.

Nu gör jag inget mer här intill dess man lättar på reglerna. Samma gäller frågan om köpa land. Det blir det inget med intill dess utlänningar får äga mark.

Frågan brukar diskuteras hemma med hustru. Jag frågar henne vad som skiljer Sverige och Thailand åt. Hon kan ju köpa mark i Sverige och starta företag där. Vad skall dessa restriktioner i Thailand vara bra för?

Hej

Enligt mig är mark till ett bra pris en bra investering, och värdestegringen brukar vara helt ok om man har valt att köpa mark på rätt plats.

I vårt område går mycket mark till gummiträds odling och dom är beredda att betala ganska mycket mer nu än för bara 4-5 år sedan.

En av markbitarna som vi köpte för 85 000 baht för 4 år sedan var vi bjudna först 150 000 av släktingar och senare samma år 200 000 baht av andra.

Och för övriga markbitar vi har köpt är utvecklingen likartad, men vi säljer inte utan vill istället köpa mer om rätt tillfälle dyker upp.

Den enda mark som vi undviker är den som ligger väldigt lågt och är översvämmad under regnperioden, sådan mark läämpar sig nästan bara för oljepalms odling men då krävs stora kostsamma satsningar på att gräva kanaler och höja markem mellan dessa för odling.

Köper man mark nära eller i byn så blir det säkert behov av att bygga där senare och då blir priset helt annorlunda än det var när det odlades där.

Så jag tror att din fru gör och tänker alldeles rätt.

Mvh Isan Lover

Se där! Den röde IL drar sig inte från att köpa upp mark från fattiga bönder, och sitter sedan som godsägare i sin lilla by i Isaan...

Helt naturligt att tänka på sig själv först och främst , visar att IL är mänsklig iaf.

Alla normalt funtade passar på att göra klipp när priset är rätt och sedan hoppas kunna sälja dyrt eller tjäna pengar på annat vis, "Sådan är kapitalismen"

MVH Tommy

Se där! Den röde IL drar sig inte från att köpa upp mark från fattiga bönder, och sitter sedan som godsägare i sin lilla by i Isaan...

Helt naturligt att tänka på sig själv först och främst , visar att IL är mänsklig iaf.

Alla normalt funtade passar på att göra klipp när priset är rätt och sedan hoppas kunna sälja dyrt eller tjäna pengar på annat vis, "Sådan är kapitalismen"

MVH Tommy

Haha,

Det var nog den bästa sågning av IL jag någonsin sett

Herr Chang har talat.

Frugan (och jag) har "hyrt" land (risland) av hennes moster som behöver pengar, m.a.o. agera bank (inte ovanligt i Thailand), hon får tillbaka hela summan efter 6 år, papper är skrivet med byamannen (byn) som "vittne" och vanligt är att man får köpa lös marken om mostern inte kan betala tillbaka annars fortsätter man odla, äldsta brodern brukar marken och vi får 30% av skörden, jag kallar det hjälp till självhjälp, frugan kallar det bra investering., vet du om 30% av skörden är ok? Hennes bror betalar alla kostnader från sådd till säck, hörde av en kompis att dealen i deras by är 50/50 men det verkar mycket, han säger att den som äger marken "äger dealen" och det är många i en by som vill odla med 50/50 deal.

Hälsningar

Quicksilver

Hej

Hjälp till självhjälp är något som vi också tillämpar och då är 30% är helt ok tycker jag, det finns ingen anledning att pressa till sig mer.

Att äga mark och odla den ger möjlighet att anställa daglönare både ifrån släkt och andra familjer i byn, detta är ett bra sätt att hjälpa upp den lokala ekonomin, och vi brukar välja dom som vi vet har det besvärligast och är fattigast, just dom människor som har sämst hus och går i trasiga kläder, och kanske inte ens har råd att låta barnen gå i skolan.

Vi betalar normala löner med enda skillnaden att vi även ger barnen lika mycket betalt som dom vuxna, normalt får dom bara 50%.

Det som kanske skiljer mest när folk arbetar åt oss är att jag själv deltar i arbetet, och vi bjuder på riktigt bra mat som vi hämtar på en resturang och efter arbetsdagen slut så brukar vi samlas under ett träd i skuggan där får dom vuxna öl, grogg och snacks, dom som inte dricker alkohol får cola och fanta, och det dom inte dricker upp får dom ta med sig hem.

Så vi är ganska populära som arbetsgivare och frugan har även ordnat så att en av dom fattigaste tjejerna kunde studera vidare.

Mvh Isan Lover

Se där! Den röde IL drar sig inte från att köpa upp mark från fattiga bönder, och sitter sedan som godsägare i sin lilla by i Isaan...

Helt naturligt att tänka på sig själv först och främst , visar att IL är mänsklig iaf.

Alla normalt funtade passar på att göra klipp när priset är rätt och sedan hoppas kunna sälja dyrt eller tjäna pengar på annat vis, "Sådan är kapitalismen"

MVH Tommy

Hej

Du har nog missuppfattat allt som vanligt, det är inte lätt för stadsbor att förstå hur en bys ekonomi fungerar, att köpa mark i sin släkts hemby gynnar både familjen, släkten och byn.

Genom att köpa mark som ej har brukats på många år tillför man arbetstillfällen och bidrar till att fler människor kan stanna kvar på landet och slipper flytta till Bangkok.

Jag ska ta ett exempel, vi köper 15 rai som har legat i träda i ca 10 år (ägaren har flyttat till Bangkok), det första vi gör är att anställa lokalt folk för att rensa och bereda marken med traktorer, sedan anställer vi ytterligare 10 personer för plantering av eucalyptus träd, även plantorna inköps lokalt.

När dessa plantor växer behöver dom tillsyn och ogräsrensning eller sprutning detta utförs också av släkt och bybor, detta arbete utförs 2 gånger om året ända tills träden avverkas och det görs också av byborna, timmret transporteras också av byborna vid försäljningen.

Sedan börjar allt om igen med nya skott som växer på stubbarna, dom ska gallras och ogräs rensas i ytterligare 4-5 år mycket jobb åt byborna.

Vad det gäller risodling så är det mest hjälp till självhjälp och handlar inte om inkomster till oss, men finns det mer odlingsbar mark till familjen (släkten) så innebär det att dom får mer jobb och mer pengar, i vårt fall har frugans storasyster med familj på man och två barn kunnat flytta hem till byn ifrån Korat där dom har tvingats bo dom senaste 10 åren p.g.a arbetsbrist i byn.

Dom trivs bra och odlar nu egen mark + våran mot lite andel i risskörden och dom har nu för första gången haft råd att plantera eucalyptus på dom delar av sin mark som inte är lämplig för risodling.

Vilket kommer att ge dom en fin peng om några år.

En av våra marker ligger vid en biflod till mekong floden och här kan nu släkten fånga fisk och skaldjur, och vi har byggt ett litet skjul för övernattning vid fiske och jakt på t.ex änder.

Så att köpa mark handlar inte bara om att berika sig själva.

Och på dom övriga markbitarna vi har köpt sätter frugans pappa ut fiskfällor i alla vattendrag under regntiden och även detta är ett bra tillskott till hushållet.

Jag ser också markköp som en framtida försäkring för fru och barn eftersom jag är 17 år äldre än frugan, eftersom hon kommer att leva många år efter mig, och det ger också sonen en framtida möjlighet om han är intreserad.

Sedan är det väl ingen nackdel att marken ökar i värde och är en bra investering, men vi hade köpt även utan värdestegringen just för familj, släkt och byns skull, och inte minst min egen lust att arbeta när jag är i Thailand.

Mvh Isan Lover

Så då funkar ekonomin i byarna som i resten av världen alltså?

En liten förklaring om ordet kapitalist, för dem som inte greppat det...

"En kapitalist är en person som investerar egna eller lånade medel i olika tillgångar direkt (i skog eller andra naturtillgångar, fastigheter, fabriker eller andra rörelser och så vidare) eller indirekt (i aktier eller andra värdepapper) och därmed söker öka sitt kapital genom att skapa avkastning. I marxistiskt språkbruk menas en person som genom att ingå avtal med arbetare – där lönen understiger värdet av arbetsinsatsen – och därmed tillgodogöra sig resultatet av överskottet[2], det så kallade "mervärdet"."

saxat från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kapitalism

MVH Tommy

Tänkte citera Phuket 18,5:s inlägg #15 men det blir bara ett jäkla gytter när jag ska försöka.

Han menar att hans svärfars nyplantantering tar 30 år innan den kan slutavverkas och att det är lång tid.

Jag har jobbat i skogen i norra Sverige under nästan hela mitt yrkesverksamma liv och vad jag minns så sänktes rätten att slutavverka från 100 till 80 år under den tiden men branchen är trots det väldigt lönsam.

Planterar man skog så är man ju inte tvungen att ha den kvar till det är dags för slutavverkning utan man kan sköta den väl

så att det växer bra och sen sälja den "på rot" när man vill.

Fritz..

Hej

Hjälp till självhjälp är något som vi också tillämpar och då är 30% är helt ok tycker jag, det finns ingen anledning att pressa till sig mer.

Att äga mark och odla den ger möjlighet att anställa daglönare både ifrån släkt och andra familjer i byn, detta är ett bra sätt att hjälpa upp den lokala ekonomin, och vi brukar välja dom som vi vet har det besvärligast och är fattigast, just dom människor som har sämst hus och går i trasiga kläder, och kanske inte ens har råd att låta barnen gå i skolan.

Vi betalar normala löner med enda skillnaden att vi även ger barnen lika mycket betalt som dom vuxna, normalt får dom bara 50%.

Det som kanske skiljer mest när folk arbetar åt oss är att jag själv deltar i arbetet, och vi bjuder på riktigt bra mat som vi hämtar på en resturang och efter arbetsdagen slut så brukar vi samlas under ett träd i skuggan där får dom vuxna öl, grogg och snacks, dom som inte dricker alkohol får cola och fanta, och det dom inte dricker upp får dom ta med sig hem.

Så vi är ganska populära som arbetsgivare och frugan har även ordnat så att en av dom fattigaste tjejerna kunde studera vidare.

Mvh Isan Lover

Mycket filantropiskt att låta barn jobba åt dig och frikostigt att betala full lön. Inte alla som gör det: http://www.unicef.se/om-unicef/fakta-om-unicef-och-barns-rattigheter/barnarbete