Nu tror jag ju inte ett ögonblick på att det var kravet på CE-märkta säkerhetsselar som fick den kinesiske investeraren att dra sig ur utan att hans miljarder försvann i andra satsningar när botten gick ur världsekonomin. Annars hade väl inte även hans kontorskrapa i Kina nu stått tom och öde.
Naturligtvis var det inte kravet på selar som ensamt fick honom att dra sig ur.
Däremot så var det nog liknande krav som dessa som bidrog till att få just dessa kineser lite kyligare i sin relation till Kalmar.
Om det är så att byggnadsnämnden inte kan snabba på en process för bygglov för den enskilt största och viktigaste byggsatsningen
i regionen - för att tillmötesgå en eventuell superinvesterares behov - så är man kanske inte värd satsningar som dessa?
Vad gäller själva skälet till att projektet dog så kan vi ju spekulera i det. Men om kineserna var nöjda med bemötandet så borde vi
se fler som kommer. Och nu när krisen är över tycker jag folk i det nätverk just denne investerare representerade borde kunna ta
över stafettpinnen och fortsätta satsningen när man ändå investerat så pass mycket i det.
Deras "lilla" kinesiska investerarförening hade ju ändå 30.000 medlemmar. 
Att man inte hör något vidare intresse av att fortsätta satsningen, eller ens bara låta den vila, tycker jag väl
indikerar att man helt tappat intresset. Och det gissar jag beror inte på den ekonomiska krisen.
Men, som sagt, det är ju bara spekulationer.
Förutom diskussionen om ekonomiska incitament och misslyckanden så tyckte jag filmen visade de kulturella frågor
kineserna ställde sig inför en sverigeflytt på ett intressant sätt. Detta att de var oroliga att bli en andra klassens medborgare,
hur de lärdes att inte spotta på vardagsrumsgolvet o.sv, och att de själva uttryckte att de ville "ta till sig Svenska seder och bruk
i sin intregration i Sverige" väckte lite tankar hos mig. Var kom dessa formuleringar ifrån? 