Denna trådstart lär väl få en massa kritik men jag kör i alla fall!
Har under en period funderat på varför Thailand kallas Land of smiles, visst många ler men nästan ingen är egentligen glad.
Thailändare har nästan alltid problem med sin familj, ofta är pengar inblandade. Mödrar som sätter press på sina barn att betala, bröder och systrar som inte drar sig för att lura sina egna, eller s.k. vänner som inte funderar en sekund om de kan sno åt sig lite pengar av någon.
Förstår Thaispråket rätt bra och en genomgående sak som nästan alltid präglar samtal mellan Thai är att klaga, ytterst sällan jag hört någon Thai säga "vad jag känner mig lycklig", finns inte i det Thailändska språket känns det som.
Även de som lyckats dra ihop en massa pengar är inte lyckliga, det känns som det är en naturlag att alltid vilja ha mer och aldrig kunna njuta av att man har det bra alla redan. För många handlar livet inte om att må bra utan att få andra att tro man har det bra, och då är lögnen(väldigt vanlig i Thailand) inte svår att ta till.
Och så faranger i Thailand!
Många, mest män, flyttar till Thailand och där har de träffat sin tirac. Några år går och alldeles för ofta visade sig tiracen vara allt annat än en tirac, hon jagade stålar, och när det inte fanns tillräckligt så sprack det.
Har träffat massor med faranger i Thailand och jag kan med gott samvete säga att inte en enda är lycklig här, sprit och alkohol samt om de orkar, ibland lite shorttime, men lyckliga, inte alls.
Har besökt ett antal svenskar som bedriver verksamhet i Thailand, där sitter svenskarna och klagar, på varandra, på landet, självfallet på den senaste blåsningen de gått på och alkohol, alkohol och mer alkohol är ett genomgående tema.
Jag har själv känt av en tristess i Thailand och även jag hamnar ofta med ett glas i näven då det inte finns så mycket mer att göra och att alla man träffar gör samma sak.
LOS(land of smiles)-------jag börjar undra om detta inte är ett skådespel, från Thai och från faranger.


