Jag lägger denna trådstart i allmänt. Den kanske istället borde hamnat i hus eller i ekonomiforumen. Vill någon av värdarna flytta på tråden har jag inga invändningar.
Det har talats mycket på detta forum om husbygge i Thailand för faranger. Men hur ligger det till med husköp i Thailand för Thailändare?
Självklart kan en rik Thailändare precis som en rik farang styckebygga ett hus efter tycke, smak och kassa. Min fråga handlar snarare om de normala mindre rika Thailändare som köper vad vi skulle kalla ett radhus i ett för det mesta inhägnat område. Vad jag har förstått är det bankerna som på något sätt står för dessa områden, även om de knappast sköter om själva byggandet. Dessa radhusområden ser man ofta i Thailand. Vad de kostar har jag glömt, men jag har hört månadskostnader på ca. 8.000 bhat i trettio år. Detta är tydligen en typ av annuitetslån, med en fast kostnad under lånets hela löptid. Ingen har kunnat berätta för mig vad räntan är på dessa lån, utan jag har bara fått reda på månadskostnaden. Att räntekostnaden i bhat sjunker för varje amortering är naturligt, men vad händer med räntesatsen i procent? Är räntan fast under hela löptiden, eller förändras den allteftersom kapitalskulden sjunker? Vad händer om det allmänna ränteläget förändras?
Vet någon forumsmedlem hur det fungerar för dessa husköpare om de måste sälja innan de trettio åren har gått. Kan de på svenskt vis sälja och den nye ägaren tar över lånen, eller måste den nye ägaren då finansiera allt med nya lån?
Vad gäller om de inte längre kan betala till banken, förlorar de då allt om banken tar tillbaka huset? Eller tvingar banken fram en försäljning till vilket pris som helst?
Då det i dessa områden brukar finnas gott om till salu skyltar så är det tydligen många som av olika anledningar vill sälja. Alla till salu skyltar tyder på att många har förköpt sig även om det naturligtvis finns de som måste flytta, förlorat arbetet eller har separerat. Att Thailändare generellt sett är väldigt optimistiska brukar vara en allmän farangåsikt, men jag antar att de Thailändska bankerna som skall finansiera det hela är mer misstänksamma och cyniska.
Är dessa radhus generellt sett svårsålda? Hur står sig dessa begagnade hus prismässigt mot nybyggda hus med det nybyggda husets kanske bättre finansiering? Kan dessa begagnade hus vara svårsålda eller mer eller mindre osäljbara till ett pris som åtminstone någorlunda motsvarar vad ägaren har hunnit att amortera?
Vilken ränta kan den nye ägaren till ett begagnat hus få på sina banklån?
Det är många frågor på en gång, men så är det även ett ämne som jag inte tidigare har sett på forumet.
Med Vänlig Hälsning.
Luttrad.