Hej
Det verkar vara svårt att förklara så att folk fattar att det finns både rika och fattiga bönder i Thailand.
Åker man t.ex upp längs Chao Praya mot Ayuttaya så ser man gigantiska risfält, det som en människa kan äga här motsvarar storleksmässigt vad en hel by på ca 100
familjer kan dela för sin försörjning i t.ex Isaan.
Lägger man då till att området har en regelbunden tillgång på vatten i.o.m floden och att man kan skörda flera gånger (2-3) så blir skillnaden ändå större.
Tittar man dessutom på hus, redskap och fordons park så förstår man att dom lever i två helt olka världar.
Tydligare kan jag inte vara hoppas att någon förstår skillnaden mellan en "godsherre och en torpare".
Mvh Isan Lover
Så vad du skriver är att det inte finns tillräcklig lönsamhet för de dina i Isaan?
Varför skall de som lyckats få lönsamhet i sin verksamhet sponsra de som misslyckats?
Varför flyttar de inte om det är omöjligt att leva på skörden i Isaan?
Eller ännu tuffare påstående att de kanske skulle arbeta hårdare, om det bara går skörda en gång om året vad gör de resten av året (de i söder har ju upp mot 3 ggr fler skördar på ett år enligt dig så det måste betyda att de arbetar 3 ggr hårdare oxå eller?)?
I resten av världen får man flytta dit det finns jobb (eller pendla), gäller detta inte ditt "naturfolk" eller är det meningen att de skall sponsras i sitt sätt att leva?
Jag tex arbetar i Norge istället för att sitta och lipa om att bli försörjd i en avkrok i Sverige!