Jag har en god vän, en 3 barnsmor som bott i Tyskland de senaste12 åren och flyttade tillbaka till Sverige för ungefär ett år sedan.
Hon är sedan 10 år skild från barnens far som jobbar utomlands och har gift om sig och skaffat 2 barn till. Deras förhållande är okej, som skild par har det för det mesta.
Under tiden i Tyskland levde hon mestadels singelliv men inledde för ungefär 6 år sedan ett förhållande med en äldre tysk gift man. Han skulle lämna sin hustru lovade han ett flertal gånger men trots att min kompis skaffade ett hus där de gemensamt skulle bo så kom han aldrig till skott och tillslut insåg min kompis att han aldrig skulle lämna sin hustru som han lovat...
Hon kontaktade en gammal arbetskollega i Sverige som jobbar inom hotellbranschen och han kunde fixa ett jobb till henne i Sverige. Sagt och gjort, de packade ihop sin prylar och "flydde" till Sverige.
Den tyske mannen har dock varit här många gånger på besök, dels känner min kompis en sorts skuld till honom då det är han som hjälper till att betala på huset i Tyskland där de skulle bott tillsammans. I tyskland finns det någon sorts regel att man inte får sälja ett hus hur tätt som helst inpå att man köpt det för att förhindra spekulation. Men hon har en hyresgäst där nu och den tyske mannen står för mellanskillnaden och därmed känner min kompis en skuld till honom.
Hon jobbar förutom på hotellet i Sverige med en tysk organisation som då kräver att hon jobbar 2-3 dagar i månaden i tyskland-med tillhörande resor fram och tillbaka. Men hon behöver pengarna då hotelljobbet i Sverige är ganska säsongsbetonat.
De tre barnen trivs utmärkt, de är 12, 15 och 17 år gamla. Men de har också hobbies som man som förälder måste tillgodose, här är det hästar och fotboll som gäller.
Hon kände sig ensam, sviken och tyngd av alla kraven så då är det lätt att börja.dricka...
När jag var hemma i sverige under december så talade vi om det-vi har alltid varit väldigt ärliga och öppna mot varandra-och hon insåg själv att hon måste dra ner på sin konsumption. Jag föreslog ett par gyllene små regler som att aldrig dricka alkohol när man är ensam och liknande. Det sprack ju givetvis. i Juni så "skvallrade" mellandottern för farmor och farfar och de såg till att hon fick en tid hos kommunens alkoholmottagning och vad jag förstår så har hon slutat dricka nu, men...
Hon har försökt att avsluta förhållandet med den tyske mannen-vilket gör henne rädd att det ekonomiska stödet till huset ska försvinna.
Hon har kommit på kant med hotellets ägare och får inte så många timmar som hon behöver. De vet om hennes alkoholproblem och jag får känslan av att de letar ett bra skäl att sparka henne.
Hon har träffat en ny man-tror jag iallafall-som kommer från syrien och nu kastar hon sig från ett dysfunktionellt förhållande till ett annat som kanske inte har de bästa oddsen att funka.
Hon intresserar sig för Islam och studerar vad hon kan om den religionen men problemet som jag ser var att hon kastade sig in i det hela och skulle givetvis börja fasta under ramadan. Jag påpekade att hon är inte en troende muslim och hon jobbar i princip heltid med jobb, familj och hushåll under dagens alla ljusa timmar och då är det inte hälsosamt att under denna tid varken äta eller dricka.
Har inget emot varken Syrier eller muslimer men det känns som om hon är desperat att fylla tomrummet efter alkoholen och det misslyckade förhållandet med tysken med vad som helst.
Hon har börjat röka också, efter att ha hållt upp i 25 år...
Jag tycker mig se många tecken på att hon är på väg rakt in i den så kallade väggen med ett brak, hur fasen ska jag få henne att inse detta innan det är försent?
Någon som har några seriösa råd om detta?
OBS! Jag vill inte att tråden ska bli nån jävla religionstråd utan jag vill ha seriösa råd och tips vad jag kan göra för att hjälpa min vän!
