Hur minns ni Tsunamin för 5 år sedan?

Jag blev helt tagen när jag hörde om detta på nyheterna. Det var så svårt att föreställa sig hur det egentligen var där nere i Thailand. Frågan är om det finns någon som inte tänker på tsunamin när dom landar på Phukets flygplats och ser havet. Det är nog många som lägger en tanke på alla som drabbades. Det jag tänker på är ju alla familjer som förlorade anhöriga.

Det jag också minns är det svek och den flathet som den svenska regeringen visade prov på under denna svåra tid. Det fanns andra länders regeringar som tog det ansvar som krävdes och där Sveriges regering bleknade bort i mångas ögon. Dessa skall nästa år fråga svenska folket om man kan få förtroendet att styra landet och se till medborgarnas bästa! Hur man kan stödja ett parti som svek sina medborgare på detta utomordentligt dåliga sätt under katastrofen i Thailand kommer jag aldrig att förstå!

/Parasollkillen

man vet ej vad man ska skriva,

så sorg även nu, tycker om er

alla .

Hur många var det som dog i Thailand då ?

Khun Lasse

Wille, det var ett av årets intressantaste inlägg

2 dagar efter Tsunamin så imponerade min hustru stort på mig.

På hennes förslag åkte vi in till ett statligt sjukhus för att lämna blod, och jag vet att hon är våldsamt rädd för sprutor och inte tål att se blod, men hon ville hjälpa till, med nåt personligt (vi hade naturligtvis redan varit på tempel och lämnat donationer till en insamling åt offren för katastrofen).

Det var många tusen blodgivare på plats, alla väntade tålmodigt på sin tur, vi hamnade i en "gräddfil" för Farranger som hade engelskspråkiga sjuksköterskor, jag vart mycket imponerad av hela organisationen.

I kön fanns det flera svenskar med skador efter Tsunamin, men de ville absolut ge vad de kunde för att hjälpa andra offer.

Jag minns speciellt en kvinna som vägrades lämna blod för att hon sagt att hon nyss ätit smärtstillande tabletter till en sjuksköterska.

Kvinnan var förtvivlad och jag och frugan pratade med henne och kom fram till att hon tagit Alvedon, vilket inte är blodförtunnande, som tex Aspirin. Jag sa det till frugan och hon övertygade sjuksköterskan att låta kvinnan lämna blod.

Kvinnan vars namn jag inte minns vart lättad och lycklig, att hjälpa henne hjälpa andra kändes bra, mycket bättre än att själv lämna blod.

Senare låg jag och frugan och väntade på att bli stuckna, jag har aldrig sett henne så vit i ansiktet, men hon klarade det, första och hittills enda gången för henne :heart: .

MVH Tommy

Wille, det var ett av årets intressantaste inlägg

2 dagar efter Tsunamin så imponerade min hustru stort på mig.

På hennes förslag åkte vi in till ett statligt sjukhus för att lämna blod, och jag vet att hon är våldsamt rädd för sprutor och inte tål att se blod, men hon ville hjälpa till, med nåt personligt (vi hade naturligtvis redan varit på tempel och lämnat donationer till en insamling åt offren för katastrofen).

Det var många tusen blodgivare på plats, alla väntade tålmodigt på sin tur, vi hamnade i en "gräddfil" för Farranger som hade engelskspråkiga sjuksköterskor, jag vart mycket imponerad av hela organisationen.

I kön fanns det flera svenskar med skador efter Tsunamin, men de ville absolut ge vad de kunde för att hjälpa andra offer.

Jag minns speciellt en kvinna som vägrades lämna blod för att hon sagt att hon nyss ätit smärtstillande tabletter till en sjuksköterska.

Kvinnan var förtvivlad och jag och frugan pratade med henne och kom fram till att hon tagit Alvedon, vilket inte är blodförtunnande, som tex Aspirin. Jag sa det till frugan och hon övertygade sjuksköterskan att låta kvinnan lämna blod.

Kvinnan vars namn jag inte minns vart lättad och lycklig, att hjälpa henne hjälpa andra kändes bra, mycket bättre än att själv lämna blod.

Senare låg jag och frugan och väntade på att bli stuckna, jag har aldrig sett henne så vit i ansiktet, men hon klarade det, första och hittills enda gången för henne :heart: .

MVH Tommy

STARKT.

Jag högaktar Dig och hustrun för vad Ni gjorde.

Samtidigt föraktar jag den sveska mörklägningen av händelsen.

Baa (som ALDRIG kommer att sluta skriva till riksdagspartierna om denna flathet)

Hade bokat veckan efter . Skulle möta vänner på Kata. Vännerna klarade sig. men många andra försvann. Vad skulle man då göra. Så jag bestämde mig att åka i alla fall. Men hoppade av i Bangkok. Åkte till Jomtien. För jag tyckte att landet behövde alla pengar dom kunde få in. För turistnäringen led väldigt stort av vad som hände. Hade en kusindotter på plats också. Som tur var . Var hon på utflykt i jungeln och visste knappt någonting. Men hon anordnade en insamling till sjözigenarna i området. Vilket jag fortfarande hoppas blev en lyckat sak.