Jag hade i borjan pa November 2004 atervant till Khao Lak for att hjalpa min gamla chef fa ordning pa sin personal pa dykcentret. Egentligen hade jag slutat sasonga som dykinstruktor men han ringde och var desperat i oktober sa jag tog tjanstledigt for 3 manader for att hjalpa till for gamla tiders skull. Jag hjalpte honom att driva Khao Lak Scuba Adventures och vi hade 3 kontor i Khao Lak samt 2 Live Aboards och 2 speed boats.
Det var en udda sasong. Mkt hog personalomsattning och en hel massa konflikter mellan de internationella instruktorerna och vara thailandska batpojkar. For att fa lite battre stamning sa tog vi med all personal som var i hamn med ut pa en rejal julmiddag den 25:e. Kvallen blev rejalt blot och nagra blev osedvanligt packade. Detta kom att bli en ganska sa viktig detalj.
Nar forsta vagen kom in stod jag pa balkongen i mitt nya boende uppe pa vagen. Jag pratade i telefon med min davarande tjej som var pa vag hem fran krogen i Sverige och ringde eftersom hon inte riktigt gillade att ga hem sjalv om kvallen. Som SO-larare med geografi i paketet borde jag kanske fattat vad som hande lite tidigare men det var trogt att fa en helt ologisk handelse att ga ihop. Jag noterade forst att det var ruggigt lagvatten, gick in i rummet och tog mig en Cola och plockade fram en cigg. Nar jag sedan kom ut pa balkongen igen och blickade ut over havet sa fattade jag att nagot var fel.
Jag sprang over till mina grannar som aven de jobbade for dykcentret och vackte min ena kollega. Hans tjej skulle dock bemanna vart kontor pa Bangniang beach denna dagen eftersom jag hade bestamt sa dagen innan. Ungefar samtidigt som jag forklarat for Onor vad som holl pa att handa sa kom hans tjej Tuba tillbaka. Hon hade blivit blockad fran att oppna kontoret da prinsessan med familj var dar och darmed sa kom hon tillbaka. I efterhand brukade hon saga att prinsessan raddade hennes liv da det inte gick att se ens var grunden till vart strandkontor hade varit efter vagen plojt fram och hon med sakerhet hade rakat mkt illa ut. Vart andra konor som lag vid Tuktas var ocksa som bortblast. Dock hade Tolga supit sig redlos, forsovit sig och kontoret stod tomt nar vagen kom. Han sa att alkoholen raddade hans liv..
Jag gav mig sedan av pa moppen ned till var huvudkontor som lag ca 100 meter ned fran huvudgatan pa vag mot stranden. Dar motte jag upp 2 kollegor och vi drog ned mot stranden. Pa vagen motte vi maga chockade manniskor men ju langre ned vi kom ju samre skick var de. Vi kom inte hela vagen ned utan bara till “strandvagen” eftersom det var sa mkt brate ivagen. Dock handlade de tom att grava loss manniskor och ge HLR eftersom det fans oandligt massa skadade och livlosa manniskor. Ganska snart sa borjade manniskor skrika i panik igen och vi kunde se en andra vag komma in. Jag sprang mot min moppe och lyckades satta mig pa den och kicka igang den ungefar samtidigt som vattnet kom ifatt.
Det handlade inte om att simma utan snarare om att inte fastna i brate och annat. Det gick bra aven om benen blev sonderslagna pa vagen. De foljande 24 timmarna var de langsta, hemskaste och underligt nog bland de mest gladjefyllda i mitt liv da vi fran centret och andra dykcentrer jobbade hart med att fa upp skadade och doda fran stranden, fa upp folk till samlingsplatserna i bergen, lagga om skador och ta hand om ensamma barn.
Den forsta tiden efterat levde man som i en bubbla men sa smaningom sa hittar man de gamla rutierna igen. Det blir same same but very different pa nagot satt. Jag atervander till KL ett par ganger varje ar men har alltid svart att relater till “nya Khao Lak” – dvs. flerfilig vag, stora hotel, skraddare overall osv. – charmen ar forlorad.
Khun Lasse 
Thailändare kan vara vidskepliga.
