Av att inte kunna resa till Thailand så ofta som dom vill.Jag är den första att erkänna.Ekonomin tillåter definitivt fler resor än 1 per år,men barn i skola,mitt arbete har högkonjunktur vintertid.(järnvägare).Hur är det med övriga medlemmar?
Ja jag lider ibland. Sedan frun och hennes dotter kom hit så blir det inte lika mycket resor längre. Förut var jag bara här i Sverige för att jobba ihop pengar på så kort tid som möjlig för att kunna vara borta så lång tid som möjligt.
Men vad gör man inte för kärleken. 
Those where the days..Men som du säger...vad gör man inte för kärleken!Ungkarlslivet i LOS är roligt men farligt för sådana som jag.Ja jag lider ibland. Sedan frun och hennes dotter kom hit så blir det inte lika mycket resor längre. Förut var jag bara här i Sverige för att jobba ihop pengar på så kort tid som möjlig för att kunna vara borta så lång tid som möjligt.
Men vad gör man inte för kärleken.
Those where the days..Men som du säger...vad gör man inte för kärleken!Ungkarlslivet i LOS är roligt men farligt för sådana som jag.
Farligt för mig med. 
Ha ha är inte ensam alltså!Farligt för mig med.
Tycker det är värre när det är dags att farväl av familjen för färd till flyget och hem.
En djup ångest drabbar mig i den stunden som jag inte haft hemma i Sverige utan bara när det dags för hemfärd.
Funderat många gånger på att bara skicka hem väskorna och själv stanna kvar. 
En konstant längtan till Thailand och snart kommer vintern fy FXN, men då det är här man tjänar pengarna blir vi kvar tills allt är byggt och betalt, tanken är dock att arbeta remote ett par månader nästa år samt semestern på det så bör det kännas bättre. Och går det bra är tanken att arbeta remote varje år någon månad.
Hej
Mådde också dåligt en period, ett jäkla flygande hit och dit. Men mådde nog mest dåligt av "Jet lag" och var över ett par gånger på tre - fyra dagars trippar till Thailand, så var man lite halvtrött några dagar efter att man kom tillbaka 
Så tog tag saken och skaffade mig ett jobb i Thailand, så nu har man ingen "Jet Lag" längre
Ha en gör go helg!
Rent fysiskt så mår jag nog bättre av att inte åka till Thailand allt för ofta. Kan bli lite för mycket fylla när man försöker hålla vätskebalansen där nere.
En gång per år är rätt lagom tycker jag, även om det blir en extra gång detta år.
Kom överens med min arbetsgivare om uppsägning i veckan. Detta delvis pga ingen långledighet trotts muntligt avtal. Har offrat ALL sommarledighet, Övertid har gått före allt annat. Har bekostat en del som arbetsgivaren enligt lag borde bekosta. mm mm. Allt för att göra det så bekvämt som möjligt för arbetsgivaren och så att ingen kan gnälla varför just jag får längre ledighet.
Mitt liv har ALLTID efter första resan 1989 gått ut på att planera nästa resa.
Utan denna plan ser jag INGEN mening med att jobba och tjäna pengar till ett liv jag inte vill ha.
Att jag mår dåligt av att vara "Fast" i Sverige är fastställt av läkare och psykologer. Där löd ett uttalande så här "Skulle du varit flykting så finns det en diagnos" Men den passar inte in på en Nordisk medborgare ha ha ha.Där satte försäkringskassans läkare (3st) stopp utan att träffa mig medans 4 andra läkare var överens.
Snart är jag uppsagd och "Fri" igen och då tänker jag ALDRIG mera ta ett fast jobb. Ska göra ALLT för att hitta säsongsjobb. Eventuellt försöka etablera något i Thailand men det är lite för tidigt i livet om jag nu ska oroa mig för kommande pension. Känns som att den kan vara.
Dax att ta steget ut och chansa!
MVH: BC
//...Kom överens med min arbetsgivare om uppsägning i veckan. Detta delvis pga ingen långledighet trotts muntligt avtal. Har offrat ALL sommarledighet...
Wow - det var strongt av dig att i dessa tider att säga upp dig från anställningen.
Jag var med om något liknande år 1999. Hade sedan flera år löfte om ledigt över nyår vid millennieskiftet, men allt eftersom tiden närmade sig så blev saker och ting mer tveksamt. Jag fick lösa det genom att ta ut min huvudsemester från nyår och framåt 4 veckor..vad gör man inte för lite champagne?
Till trådskaparen;
Min teologi är att hela mitt liv i Sverige är en enda lång plåga för att ibland nå frihet från lidande i världens bästa Thailand, eller om man så vill, Nirvana.
Själv har jag gjort 2 resor per år i ett 10-tal år.
En månadslång resa i jan-feb, sen en månad i juli-aug.
Att jag åker på sommaren beror på att jag jobbar i industrin,
fabriken slår igen helt enkelt, och det finns inga möjligheter att spara semestern till vintern.
Första 3-4 åren jag började resa till Thailand kände jag likadant.
Perioderna hemma mellan resorna var bara jobba o gneta.
Gå på krogen i sverige har ju aldrig varit kul sen man gjorde sin första Thailandsresa.
Tills jag insåg att detta är ju ohållbart när man bara är 35-40 år.
Man måste ha ett meningsfullt liv de 5-6 månaderna man är hemma också.
Man måste hänga med vännerna på krogen ibland, och göra andra saker ihop.
Sitter man hemma o deppar hela tiden har man snart inga polare kvar,
och det är det inte värt.
För hur det än är, så vet i fasiken om jag verkligen skulle vilja bo i Thailand på heltid.
Det behöver jag i och för sig inte fundera på idag, då jag inte har en aning om vad jag i så fall ska livnära mig på.
mvh
Kom överens med min arbetsgivare om uppsägning i veckan. Detta delvis pga ingen långledighet trotts muntligt avtal. Har offrat ALL sommarledighet, Övertid har gått före allt annat. Har bekostat en del som arbetsgivaren enligt lag borde bekosta. mm mm. Allt för att göra det så bekvämt som möjligt för arbetsgivaren och så att ingen kan gnälla varför just jag får längre ledighet.
Mitt liv har ALLTID efter första resan 1989 gått ut på att planera nästa resa.
Utan denna plan ser jag INGEN mening med att jobba och tjäna pengar till ett liv jag inte vill ha.
Att jag mår dåligt av att vara "Fast" i Sverige är fastställt av läkare och psykologer. Där löd ett uttalande så här "Skulle du varit flykting så finns det en diagnos" Men den passar inte in på en Nordisk medborgare ha ha ha.Där satte försäkringskassans läkare (3st) stopp utan att träffa mig medans 4 andra läkare var överens.
Snart är jag uppsagd och "Fri" igen och då tänker jag ALDRIG mera ta ett fast jobb. Ska göra ALLT för att hitta säsongsjobb. Eventuellt försöka etablera något i Thailand men det är lite för tidigt i livet om jag nu ska oroa mig för kommande pension. Känns som att den kan vara.
Dax att ta steget ut och chansa!
MVH: BC
Du gör helt rätt, tid kommer inte igen, lev nu!
Är man lite framåt så löser sig det mesta även arbetssituationen på hemmplan.
Jag har alltid levt för stunden, kan inte tänka att när jag blir pensionär så ska jag göra si och så, det jag vill jag göra vill jag göra nu.
Kan bara instämma med Beer chang,han är en sann resenär och nomad.Lev livet och se världen medan den finns kvar. 
Av att inte kunna resa till Thailand så ofta som dom vill.Jag är den första att erkänna.Ekonomin tillåter definitivt fler resor än 1 per år,men barn i skola,mitt arbete har högkonjunktur vintertid.(järnvägare).Hur är det med övriga medlemmar?
Du jobbar uppenbart på fel instans. Själv har jag varit spårsvetsare vid SJ och senare banverket, som inte finns längre, och jag sparade all sem och övertid till vinterhalvan, för att kunna stanna 2-4 mån varje år sen 1991. Visserligen så var mitt jobb klimat o temperatur känsligt, så arbetsledningen var i princip bara glada att bli av med personal som inte hade några direkta arbetsuppgifter under vinterhalvåret. Numera så bor jag här, men det ska erkännas att ibland så känndes det som att man överlever i sve men man lever i Thailand och med många arbetspass på 10-13 och ibland upp till 15 timmar på nätter och helger så levde man i en dvala med ett stort rött kryss i almanackan, för avgångsdagen,,,,,,,,,,,,och sen jäk,,r,,,,,, back to life
Logga in för att svara.