Nu är det väl knappast så att det är endast dom röda som vill att dom fattiga får det bättre vilket vissa ger sken av. Jag är tämligen säker på (för att använda beprövad retorik) att alla skriver under på att kunde man ge människor en bättre levnadsstandard så ska man göra det.
Innan valet var det ju mycket snack om att höja minilönen. BRA! Men vad dom verkar ha glömt att tala om var att med det följer högre priser. Mat, kläder, ja det mesta kostar mer att producera. Nu är jag inte det minsta ekonomiskt skolad men det känns som det behövs en nivå till innan man kan dra igång hejarklacken.
Och när det skrivs om det fantastiska med bylån som höjer standarden så får jag rysningar. Visst, jättebra att man kan bygga nya hus. Jag är den första att applådera.
Kanske är jag gammalmodig men för mej är ett lån något man måste betala tillbaka. Vet inte varför, men jag tänker direkt på den bostadsbubbla som finns här i Stockholm där folk gladeligen lånar 3 miljoner för att köpa en lägenhet. Återbetalningen blir ett senare problem. När (inte om) bubblan spricker här kommer jag, om inte vara skadeglad, så åtminstone småle en aning.
Skulle det däremot gå åt skogen i Thailand kommer jag lida med dom som blir drabbade. Nu vet jag inte hur dom där bylånen är upplagda men vad händer om det blir räntehöjning eller att återbetalningstakten höjs? Och hur skulle den demokratiskt valda regeringen agera? Frågan är om folk då inte har en ännu jobbigare situation trots nybyggda hus.
Som sagt, det behövs ytterligare saker för att verkligen kunna säga att man höjt standarden för dom mest fattiga.
