Mer från Bo Lundberg..
http://www.newsmill.se/artikel/2009/04/14/Thailand-m-ste-ta-sina-klassklyftor-p-st-rre-allvar
"De gula tröjornas proteströrelse som föregick dagens händelser hade utlösts av att den störtade premiärministern Thaksin Shinawatras proxyregering vunnit ett val 2007 och var på väg att omintetgöra uppgörelsen med den korruption, despotism, ja diktatoriella anspråk och förmenta hot mot monarkin som präglade Thaksin-tiden. Thaksin är en politisk buse, som skickligt bringade till ytan och därfter utnyttjade de underprivilegierade fattigböndernas och proletariatets latenta missnöje för sina egna syften och det är som en sådan katalyserande ledare han har piskat upp stämningen hos de rödskjortade massor som under de senaste dagarna löpt amok i Bangkok.
Hans roll som uppviglare är därmed så mycket farligare än gulskjortornas tämligen beskedliga ledarskap, inte bara genom de huliganmetoder han instigerar, utan på längre sikt som symbol för en populistisk rörelse, kanske, som ofta har nämnts, av latinamerikansk femtiotalsmodell. Det är i den rollen som Thaksin-tiden och dess följdverkningar i dagens upplopp innebär en ny och möjligen eruptiv fas i det moderna Thailands utveckling"
Dock får Bo L inte helt stå emotsagd. Här är Rickard Berghorn, en svensk som bor i Udon Thani och som jag tror IL trots allt kan bättre förhålla sig till.
"Det finns ett stående mantra i thailändsk politik om att landets tidigare premiärminister Thaksin Shinawatra var en "populist", men det ljuder också ihåligt i de flestas öron. Med Thaksin fick detta starkt hierarkiska och elitistiska land till slut en politisk ledare som lyckades genomföra genomgripande reformer till de fattigas fördel (bl.a. billig sjukvård och skuldavskrivningar), förutom att hans parti Thai Rak Thai styrde landet ur en djup ekonomisk kris. Thaksin fick således folkets förtroende och majoriteten av rösterna. Att avfärda detta som "populism" är ytlig propaganda"
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/05/en-demokratiseringsprocess-med-f-rhinder