Hur långt får man gå?

sweeex
lätt övermogen
5 mars 2011#16

Hej Gunnar, Jag har gått igenom liknande, svårt är det och ont gör det,, men faktiskt så läker tiden,

för min del var det så att det "stora" sveket kändes vara mot ,, vår familj och det vi tillsammans "jobbade" för, Men ett råd är att fokusera på det du har, ett liv i någorlunda ordning, hus , jobb , och inte minst din son,! Sätt dej själv och sonen i första rummet !

Att fastna i bitterhet är lätt gjort,, men leder ingen vart,, blir bara skit .

försök se frammåt.

Lycka till! mvh Sweeex.

gäst
5 mars 2011#17

När jag skilde mig från min svenska fru så fick jag ett gott råd av min far. "Kvinnor kan komma och gå i livet, men dina barn har du alltid". Ta vara på dem och gå vidare, åk ned till Thailand och ha lite kul. Man kan aldrig ta ansvar för hur andra beter sig men sitt eget uppförande ska man kunna stå för. Ta med dig det så kommer du att gå rakryggad ur det här.

Avregistrerad clion
Thaiveteran
5 mars 2011#18

Håller med övriga talare bara se framåt.vart själv gift i 17år med en Thai som jag träffa på jobbet och vi fick 3 barn

Det var jäkligt jobbigt när det hände.men sen träffar man nåt nytt å livet leker i gen

maakaao
Friherre
5 mars 2011#19

Starkt skrivet Gunnar! Fy f.n vilket svek mot dig, men var stark.

Jag har också känt mig nere efter tidigare förhållande men kom tillbaka med full kraft. Jag tog nya tag och har både fru och 2 barn som jag älskar över allt annat.

Gör allt du kan för att behålla kontakten med grabben!

Lycka till med livet! :great:

Wikileaks
5 mars 2011#20

Ja det var ingen rolig historia har varit med om det samma.

Du skriver att den nya killen har tagit rollen som pappa det måste vara skönt att känna att han inte skiter i din son för han behöver ju en faders gestalt helst varje dag.

Det viktigast är ju att inte din son far illa och det tycks han inte göra.

Passa nu på att göra sådant som du aldrig kunde göra som gift.

andersbangkok
5 mars 2011#21

Tjaaa... det mesta är nog sagt i denna tråd. Jag tycker Clash sammanfattade det bra.

Du har gjort det rätta och jobbat för din familj.

Jag hoppas du fick växelvis boende (minst!) Du har ju påvisat stabilitet och ansvarstagande.

Rådet att ta ett par veckor i Thailand (bara för att koppla av och ha kul), det kan vara värt att ta.

Vad du än säger så kommer du att få dras med ditt ex för åren fram till barnet/-en blir myndiga. Du måste med tiden skaffa dig en relation som gör det uthärdligt.

Du kommer säkert träffa en ny dam. Njut av framtiden!!

perik
5 mars 2011#22

Bara såru vet så äru inte ensam med dina upplevelser.

Själv fick jag en blomkruka ihuvudet av en för mig fortfarande okänd anledning (i Juli ifjol).

Underbar tjej, men med nån konstig defekt. Kan bero på att vi träffade en kille på en fest som skröt med sina 80.000/mån.Hon var borta efter 2dar.

Då har man som snickare inte mycket att sätta emot. Men jag ska göra som det har sagt här i tråden, åka 2v och parta och försöka må bra.

Men en ny Tajja ? Vete tusan..

För övrigt: Var räddom barnen och Carpe Diem...

Odin
5 mars 2011#23

Ja jag har det samvetet, och kanske du åxå men det är inte vanligt förekommande att bara switcha så lätt.

För mej så har det funkat att direkt ``hoppa på nästa båt´´, men jag undrar om det inte bara är ett bevis på en känslokyla som inte e riktigt sund...

Men vad vet jag...

Jrk ska du inte gå in och ge mej minuskarma för bilderna på min mat åxå?? Du tillför inget till detta forum men du verkar ha fått nånting emot mej, visst varsågod hacka på jag bjuder på det.

Men det känns lite sorgligt att vissa människor har ett så fattigt liv att man får ut något av att anonymt trycka på en minusknapp

GammalDansken
Forumfjant
5 mars 2011#24

Jrk ska du inte gå in och ge mej minuskarma för bilderna på min mat åxå?? Du tillför inget till detta forum men du verkar ha fått nånting emot mej, visst varsågod hacka på jag bjuder på det.

Men det känns lite sorgligt att vissa människor har ett så fattigt liv att man får ut något av att anonymt trycka på en minusknapp

Härmed neutraliserad så det inte lyser rött.

Luttrad
Anubaan อนุบาล
5 mars 2011#25

Att ge råd i denna jobbiga och besvärliga situation är svårt, kanske till och med omöjligt.

Det enda jag kan säga är att gör inget förhastat, tänk först framförallt på din son och handla sen!

En Thailandsresa kanske är en god ide, men sansa dig först och åk inte i upprördhet och ilska.

MVH.

Luttrad.

Tricky
Administratör
5 mars 2011#26

En del människor är ju helt funtade varför försöka fälla en gift tjej? när du fått henne vet du att du kanske är nästa person på listan när hon tror gräset är grönare på andra sidan.

GammalDansken
Forumfjant
5 mars 2011#27

Innan exfrugan blir lynchad här, undrar jag om inte Gunnar håller med om att det trots allt

mellan raderna lyser igenom att förhållandet inte tog slut så abrupt som man kan få intrycket av.

Att stöta bort sin thaifrus familj är, allt annat lika, början på ett mera eller mindre oundvikligt slut.

Grannen är inte en orsak, tror jag, snarare ett symptom.

Bara en gissning, finns ju inte mycket att gå på - och endast den övergivnas version.

gäst
5 mars 2011#28

Saxat från Ts först inlägg--Detta i sin tur gjorde att mitt psyke blev mer och mer nedtryckt, jag svalde och svalde min inomboende irritation fram tills att läget blev helt ohållbart vilket resulterade i att jag mer eller mindre bröt ihop och "kastade" ut hennes mor och två bröder för att fortsättningsvis bo hos hennes syster, detta var på sommaren 2009.---

Jag vet inte men du kanske skulle du ha istället för att bara svälja ha berättat och talat om vad du kände innan du kastade ut dom.Troligtvis kan detta ha varit vändningen i ert förhållande.Om din fru inte visste att du inte trivs med hennes familj och sen helt plötsligt gör i hennes ögon en tvärvändning och slänger ut dom kan nog få henne att tänka om och få henne på andra tankar. Men vad vet jag,detta är bara mitt sätt att se på saken :wai:

biker
5 mars 2011#29

Hej

Jag måste erkänna att jag har svårt att ta denna tråd på allvar. Jag må vara cynisk och känlokall.

Halgun själv säger inte mycket, utöver det inledande inlägget.

Men jag hoppas jag har fel, många aktade skribenter har ju gjort seriösa inlägg i tråden.

Halgun skriver...

"Det stora problemet som jag kan se är att vi haft problem med pengar och arbetslöshet vilket i sin tur gett att humöret inte varit det bästa. Andra faktorer som jag ser det är att vi haft besök från Thailand för tätt, när vi bodde i lägenhet kom hennes mamma och när vi flyttade till hus så kom min fru och hennes syster på att både mamma, bröder och kusiner skulle komma hit och plocka bär, vi hade fyra (4) personer inneboende hos oss i stort sett hela sommaråret från att vi köpte huset".

Med tanke på att du skriver om problem med pengar och arbetslöshet.

Så många besök, under så lång tid, fick du stå som garant för allting? Jag menar, bara flygbiljetter för så många personer kostar ju en slant. Men kanske bärplockningen gick

bra.

Du gifte dig med en thailändska redan som 19-åring? Inget fel i det, men jag tror det är ganska ovanligt.

/biker

halgun
5 mars 2011#30

Min berättelse har inget att göra med att försöka beskylla någon annan, både jag och min fru har gjort fel på grund av olika faktorer samt att summan av dessa mynnade ut i detta, har man inte gjort fel kan man heller inte gjort något rätt. Sedan detta börjats nysstas upp har jag varit otroligt självkritsk mot mig själv, tror nog mer än många på detta forum någonsin skulle våga vara mot sig själv.

En sak som jag lärt mig är att livets hårda skola är hård samt att tiden har en stor inverkan på hur saker och ting till slut faller ut.

En sak som jag ändå kommit fram till är att hur jobbigt det än kan verka så ska man ta hand om problemen på en gång, vara rakryggad och stå för det man gjort och för den åsikt som man har, detta är något som jag inte kan påstå att varken mitt ex eller hennes nya är människor nog att göra och detta är något som jag nu lärt mig är en av de mest avskyvärda egenskaperna man kan ha. Det gäller att hitta en väg genom livet som man själv är nöjd med och beredd att stå för, för då har man inget att ångra sedan.

Anlednigen till att jag delade med mig av min historia är som sagt - Hur långt man ändå kan och får gå - svaret verkar ju ändå vara hur långt som helst. Jag tycker ändå att när det gäller både lagligt (om det nu finns någon sådan), moraliskt och etiskt så slår denna historia allt vad som är tillåtet i min värld.

Logga in för att svara.