Hur har ni bemötts på Arbetsförmedlingen?

Det verkar som om någon har tappat humöret...

Visst är det så. Om jag fick i uppgift att utvärdera en arbetssökande som skulle arbeta med mig hade jag nog fäst ganska liten vikt vid vilka examen det finns i CV.

Herr Fodervärd, naturligvis finns det jobb där några större förkunskapskrav inte är nödvändiga eller rent av önskvärda.

Antar att det räcker med att hjälpligt kunna klippa och klistra.

[move]

Naturligt-visare Arne

[/move]

Quote

1. Det ar alldeles riktigt konstaterat. Jag skulle tro att det enda sattet att faststalla en persons kunskaper ar att fraga och testa personen, om du har nagon annan revolutionerande metod sa skulle du sannolikt overraska rekryterare varlden over.

2. Nej, det har jag aldrig funderat pa. Foretaget som jag arbetar pa ar en av de mest attraktiva arbetsgivarna i Thailand.

3. Det finns en stor skillnad mellan Farangs retsamma och ironiska kommentar om mitt tangentbord och ditt plumpa och aggressiva inlagg i samma fraga. Jag foreslar att du forsoker klattra ur sandladan nu och visar att du inte ar vad du framstar som: omogen, obildad och snarstucken.

Quote

Försöka klättra ur sandlådan?

Nja jag föredrar att inte diskutera mera med en person som påstår att utbildningarna i Thailand är köpta (vilket är en grov anklagelse)nutan något somhelst bevis!

Tror du att ditt "attraktiva företag" hade mått bra av att du som anställd baktalar dessa universitet och professorer? Om Ja kontakta universiteten om Nej sluta baktala!

Ha det så bra!!

Intressant diskussion även om den börjar komma ifrån det ursprungliga ämnet lite!

Till att börja med så tror jag att det är mycket svårt att tycka att Arbetsförmedlingen fungerar som den ska och att dom flesta arbetssökande upplever att dom har fått ett arbete den vägen över huvud taget och om så vore fallet att de då tycker att dom fått det arbete dom förväntade sig få när dom från början gick in på Arbetsförmedlingen.

Jag uppfattar att det finns en stark åsikt i Sverige om att Arbetsförmedligen inte är det ställe som man går till om man förväntar sig att få ett bra jobb utan att detta sker via olika privata "head hunting" och uthyrnings företag samt på eget bevåg, ofta genom privata kontakter och nätverk.

Jag har även uppfattat att den generella uppfattningen är att bemötandet på Arbetsförmedligen ofta är dåligt och fördoms-fullt samt uppgivet och i kombination med ett mer eller mindre ointresse oavsett om man är invandrare eller Svensk. Dock tror jag att detta varierar från handläggare till handläggare samt i mycket hög grad från ort till ort. Det ligger liksom i sakens egen natur att trycket på dessa handläggare och dess service är skyhögt högre  i storstads regionerna samt i de orter som har varit med om stora nedläggningar den senaste tiden. Det fungerar säker bättre på mindre orter.

Det må så vara att det måste vara mycket tungt att jobba som handläggare på Arbetsförmedlingen I dagslaget med en stigande lågkonjuktur, stigande arbetslöshet och en ofantligt hög andel arbetslösa personer men det berättigar inte dess personal att behandla människor illa för det!

Å andra sidan, är det någon som är förvånad när ni hör talas om detta? Sedan när har statliga verk och myndigheter som Arbetsförmedlingen, Socialkontoren, Skatteverket och Försäkringskassan varit kända för sitt alltid glada och trevliga bemötande , sin effektivitet , ödmjukhet :im_so_happy: , sin snabba handläggning och sina framgångar i all man har rört vid?

Vad beror då detta då på?

Tja, till att börja med så är ju realiteten så att de bästa, mest effektiva och mest kunniga personalen inte hamnar i statlig tjänst och ej heller dessa statliga verk och myndigheters chefer . Inte heller så är de kända för sina effektiva organisationer och strukturer   ,för sina stora budgetar eller effektiva och toppmoderna datasystem.

Redan här ligger man alltså efter de privata alternativen som dessutom drivs av ett framgångsstinsitament och vinstintresse vilket gör att många av de mer intressanta och kvalificerade jobben aldrig ens når Arbetsförmedligen samt att de större företagen redan har ett strukturerat samarbete med de privata bemannings och rekryteringsbolagen.

Detta torde vara en del av problemet men dock inte hela sanningen.

Den andra delen tror jag handlar hemskt mycket om dels den lite smygrasistiska inställningen som trots allt finns i det Svenska samhället som andra redan påpekat, det må vara trist och inskrankt men är likväl ett faktum som spelar en viss roll.

Det finns en enorm "storebrors" mentalitet hos det Svenska folket som mynnar ut i ett "vi vet bäst och ni ska inte komma här och tro att ni är något" som tillsammans med "den Svenska avundsjukan" och jante-lagen gör det hela komplicerat.

Det är t.ex. hemskt vanligt även som utlands Svensk eller som person med ett annat språk som första språk än Svenskan att få höra andra göra sig roliga på ens uttal eller stavning, vissa Svenskar älskar att visa att dom kan bättre eller att dom kan bevisa att dom har rätt även när det gäller obetydliga saker!

Å andra sidan så skall man kanske försöka se efter varför det har blivit på det här viset, vilka krafter som har varit verksamma i bakgrunden, jag påstår att detta till viss del har varit en politisk fråga.

Jag tror att mycket av den misstro som finns idag kring utlänska betyg och dess värden härstammar ifrån att de Svenska högskolebetygens värde på de senaste 15-20 åren har sjunkit betydligt i värde utan att staten eller högskolorna eller universiteten har velat erkänna detta.

Medans man i utlandet i många fall har höjt ribban för högre utbildningar så har man i Sverige fastnat i sitt gamla lunk. Detta har aktualiserats de senaste åren inte minst då flera stora Amerikanska, Engelska, Tyska och Franska universitet har varit tveksamma till att godkänna olika Svenska bachelor och i vissa fall även masters utbildningar vid transfereringar till högre studier.

Det har funnits en allmän tilltro till att våra Svenska högskoleutbildningar är av världs klass, vilket även om det en gång i tiden eventuellt var sant, inte är sant idag.

Ett annat stort problem är de låga krav Sverige har ställt på sina invandrare under de senaste 25 åren och det är i mitt tycke den största anledningen till att många av dessa problem har uppstått. Det verkar ha varit viktigare för myndigheterna att inte riskera att betecknas som orättvisa eller "rasister" genom att ställa starka och klara krav på landets invandrare, än att se till att folk integreras och fungerar tillsammans. Sett utifrån så har det delvis mer sett ut som någon typ av sociallt experiment än en stark och fungerande invandrings politik!

Jive pekade här ovqan mycket bra ut de större av dessa problem! Språket är A och O i all snabb integration in i det sociala livet såväl som arbetslivet och att inte ställa högsta möjliga krav på att invandrare skall lära sig språket i det nya landet så fort som möjligt är både otroligt dumt och oansvarigt.

Det finns folk från olika länder som har gått på SFI i åratal och som forrtfarande inte kan säga mer än "Hej" på Svenska, det är en skandal som inte hjälper någon. Nästan lika viktigt är värdet av en kulturell forståelse av det nya landet.

Ett missförstånd som är etablerat och sementerat i Sverige är att Svenskarna skall lära sig och förstå invandrarnas olika kulturella egenheter, tro och sedvänjor men inte förvänta sig att invandrarna skall göra samma sak. Är det sedan konstigt att invandrare behandlas olika och att många Svenskar är fördomsfulla?

Detta gör mig lika förbannad som när jag ser/möter Svenskar i Spanien som har bott där sedan 80-talet men fortfarande inte pratar spanska, eller när jag ser fallanger i Thailand som inte respekterar de Thailänska lagarna, de buddistiska sederna eller ens försöker lära sig Thai, (om dom bestämmer sig för att bo där).

Vill man bli accepterad och integrerad i ett nytt land måste man acceptera det landets sedvänjor, lagar och religion samt lära sig landets sociala och kulturella spelregler och dess språk!

Jag har tidigare delvis växt upp och bott långa tider i bl.a. Storbrittanien och USA och där sett detta fungera mycket bra på grund av att man blivit bebömd för sitt kunnande och inte för sitt ursprung. Jag skall inte på något sätt ens försöka påstå att dessa länder inte har invandrings problem och rasistiska strömningar , men den gemensamma nämnaren i de framgångsrika fallen har varit att man dels har lärt sig språket till fullo och dels ser sig som britter eller amerikaner.

I Sverige pratar andra och tredje generations invandrare om sig själva som greker, turkar, Iranier osv. och inte som Svenskar, varför då?

Att invandrare med stark teknisk kompetens inte utnyttjas trots att behov finns ar dock extremt sorgligt och framforallt innebar det en rad missade ekonomiska mojligheter.

Tyvärr så gör Sverige och många svenska företag sig själva en stor otjänst genom att medvetet sålla ut och inte anställa många av de invandrare som söker arbete med kvalificerade utlänska betyg. Om man sedan har dessa i kombination med

en livskunskap och egna praktiska erfarenheter så borde man tvärt om vara oerhört attraktiv på arbetsmarknaden.

Det är helt rätt som Jive skriver här ovan, att "problemet ligger i att de ofta blir diskvalifierade på förhand och inte far en chans att vissa vad de har for kvalifikationer osv". Att svenska regler och lagar som t.ex. LAS hindrar såval unga manniskor som invandrare att komma in på arbetsmarknaden, gör ju inte saken bättre!  :im_so_happy:

    Det är egentligen bara Ericsson, ASEA, Volvo och Saab som har förstått och satt i system att utnyttja de välutbildade invandrarna, med mycket goda erfarenheter och ett mycket gott resultat. Problemet är att mycket av dessa goda erfarenheter och resultat inte har synts utåt, då många av dessa duktiga och framgångsrika invandrare har arbetat i den slutna produktionen, produktutvecklingen eller produktionen/försäljningen i andra länder.   

Slutligen vill jag bara påpeka att det finns ett fog bakom att många är skeptiska till en hel del utbildnings bevis ifrån framför allt Afrika och Asien. Det är tyvärr ett faktum att man i många av länderna i dessa världs delar kan köpa sig en examen. :pleasantry:

Jag har ett par bekanta som berättade att de under sina 5 år på ett av Rysslands främsta universitet hade stora problem att få sina höga betyg godkända då de vägrade att betala sina proffessorer de sedvanliga dusörerna. Jag har vidare 3 st mycket nära bekanta som tills alldeles nyligen studerade vid Thammasat och Chulalongkorn universiteten och trots sina goda rykten om "rena" examen så blev alla tre erbjudna bästa betyg på ett antal examina mot betalning, så visst förekommer detta.

Att tro annat i ett land där medelklassen fortfarande är förhållandevis fattig och pengar betyder allt är att lura sig själv.

Mancon

#77 Kim

För övrigt så är det väl inte så att man får all sin livskunskap i skolan även om det ibland verkar så på diskussionerna här. Det går alldeles utmärkt bra att lära sig saker på andra vis också, t ex via en anställning på ett företag eller genom egna praktiska erfarenheter.

Det stämmer. Jag har själv med mycken möda kvalificerat mig som professor i undanflykter då min fru ständigt frågar efter hjälp med att skriva papper och e-post. Min fru är också på väg att ta en lika oskriven master examen i ämnet tjata kultiverat.

ban99arne

svar #91

Herr Fodervärd, naturligvis finns det jobb där några större förkunskapskrav inte är nödvändiga eller rent av önskvärda.

Antar att det räcker med att hjälpligt kunna klippa och klistra.

      Grattulerar arne! Jobbet som forumets clown är ditt.      

Quote

Säger du upp dig så här utan vidare?

mvh GD