Hejsan
Själv hade jag inga problem när jag var gravid med vår dotter, Jennifer. Jag födde henne utan problem.
Hehe...hade varit snyggt om mannen skulle börja föda barn...det finns ju de som forskar i denna möjlighet...tja, man kan bara ta sig för pannan... 
När jag och Chon upptäckte att hon var gravid så var hon här i Sverige på turistvisum. Detta var under sensommaren 2002, vi hade bott tillsammans i Thailand en tid och vi sökte och fick besöksvisum för henne till Sverige för att tillbringa sommaren där.
När apotekets test visade på positivt så började tankeverksamheten dra igång. Hur skulle vi tackla detta? Våra planer gick ut på att tillbringa 3 månader i Sverige och sedan återvända till Thailand. Men i och med detta så grusades planerna. Både jag och Chon ville att barnet skulle födas i Sverige. Hur skulle vi nu få till detta? Hon hade ju inget uppehållstillstånd och det skall som bekant sökas från hemlandet. På den tiden var det en seg hitsoria och om vi skulle återvända till Thailand för detta så skulle tiden med all sannolik gå över för hennes möjlighet att höggravid flyga tillbaka till Sverige.
Vi började med att besöka vårdcentralen. Det var inga problem alls där och vi gick på regelbundna kontorller, trots att hon alltså var här på besök. Vår barnmorska, en manlig sådan, var alldeles utomordentligt hjälpsam och förstående och jag kände att jag kunde lita på honom. Jag funderade på hur jag skulle lägga upp strategin.
Vi väntade in i det sista på att förlänga hennes visum ytterligare tre månader. När vi väl ingav ansökan så nämnde vi ingenting om att hon var gravid. Ansökan beviljades utan problem.
Veckorna gick och vi fortsatte att gå på kontorllerna på mödravårdscentralen. När det började att dra ihop sig för hemresa till Thailand så satte jag mig ner och formulerande en ansökan om UT för Chon, från Sverige. Som stöd fick jag ett intyg från vår utomordentliga barnmorska, som intygade att en flygresa för Chon var ytterst olämplig i hennes tillstånd, bland annat beroende på hennes dåliga värden, hon hade ingen aptit de första månaderna under graviditeten.
När det var endast få dagar kvar till hemresan till Thailand lämnade vi in ansäkan till Migrationsverket i Malmö. I och med att de tagit emot och acccepterat ansökan, så hade hon rätt att vistas i Sverige tills ärendet var avgjort. Och med de handläggningstiderna som då rådde, så var det ingen tvekan om utgången. De skulle inte hinna med att eventuellt neka henne UT förrän det var för nära inpå födseln.
Mycket riktigt, tiden gick och vi hörde ingenting från Migrationsverket. Det började bli tid för födsel och jag började bli orolig för att hon inte skulle få UT innan födseln ägt rum. Jag ringde till Migrationsverket och bad dem skynda på ärendet.
I grevens tid, ca en vecka innan förlossningen, så blev vi kallde till intervju. Det kunde bara bli en utgång, dvs beviljat UT.
Saken klar, trodde vi...MEN.det tog några dagar innan allt blev klart och hon skulle få sitt personnummer och så vidare...Och plötsligt blev det dags att föda. Precis på dagen innan födseln ägde rum blev beslutet datumstämplat och klart och vi undkom med blotta förskräckelsen från att betala förlossningen. Något som jag var fullt beredd att göra om det blev nödvändigt. Men som sagt, vi klarade oss.
Summan av kardeemumman...Chon som thailändska var mycket nöjd med förlossingen och den vård hon fick i samband med denna och hon tycke inte det kändes märkligt att föda i Sverige, trots att hon då hade ringa erfarenhet av landet. Allt gick bra och vår underbara dotter såg dagens ljus. Jag kan väl säga så mycket att denna händelse var den lyckligaste i hela mitt liv! Denna flicka skänker mig en sådan glädje som jag inte i min vildaste fantasi trodde kunde finnas här på jorden. Hon är ljuset i mitt liv!!
MVH Nonki
(Heter det inte BVC?)!