Skulle tro att dom flesta fattade poängen, men för din skull kanske vi får göra en "analys"?
Låt oss då titta på dom olika delarna och förklara saken:
1)
Hm, du drar alltså in Pinochet i tråden, men samtidigt hävdar du att du minsann inte sänker dig till den nivån?
Här drar jag fram en ganska uppenbar fråga. För att "illustrera" sin tes drar han till med "Pinochetkortet". Det brukar ju som bekant dras fram "Hitlerkort" i debatter när alla övriga argument tryter. Jag antar att det fick bli "Pinochetkortet" istället för att göra saken mindre uppenbar. Dock är knepet detsamma. Att dölja att man inte har några rationella argument att komma med för att istället försöka leda in diskussionen på något helt annat ämne och att i brist på verkliga fakta i sak försöka associera sina motståndare med ondskan, dvs Pinochet eller Hitler etc. Något som jju faktiskt lyckades riktigt bra. Istället för att debattera en förlorad sak med tråkiga fakta så har ju tråden kommit att handla om Mugabe, etc. Du själv har ju t.ex helt slutat att anföra några som helst fakta i ämnet.
2)
Om man nu istället skulle diskutera det egentliga innehållet utan att dra in Pinochet, Hitler, Mugabe, Gunde Svan etc. så skulle jag vilja säga att exemplen med svarthotellet och syrafabriken är utomordentligt närstående. Båda är exempel på att vissa individer skiter fullständigt i den sorts regler och bestämmelser som behövs för att en verksamhet skall kunna drivas på ett säkert och etiskt försvarbart sätt. I bägge fallen har myndigheter varit inblandade, men valt att se åt ett annat håll. Dvs. dom människor som är satta att upprätthålla säkerhet och försvara det omgivande samhället har istället valt att sälja ut sina tjänster för egen vinnings skull. Ett beteende som symptomatiskt för hela Thailand, från småsaker ända upp i maktens korridorer. Visst finns det olikheter, men det är bara i konsekvenserna. I fallet med syrafabriken blev konsekvenserna rätt påtagliga, i hotellet inte riktigt lika illa. Dock rör det sig enbart om olika symptom på samma sjukdom och det finns definitivt inget charmigt i den sjukan.
Stycket ovan är ett försök att dra in diskussionen på sakämnet igen, samt att klargöra vad mitt inlägg faktiskt handlade om. Kanske lite tråkigt, men det finns sådana som uppskattar även sådant.
Nedan en liten knorr på ämnet "frågesport" som ju är sååå populärt. Ett litet försök till att skämta till det litet när vi ändå var inne på Pinochet. Som ofta med skämtsamheter inehåller detta tragiskt nog ren sanning i sak.
3)
Fast visst, jag kan också spela med Pinochetkortet:
- Vilken sydamerikansk General satt som diktator i 17 år och bar under denna period ansvaret för närmare 3500 personers död och kom att bli en symbol för diktatur, nyfascism och antidemokrati?
- Vilken thailändsk person satt vid makten under mindre än hälften av denna tid, men lyckades ändå se till att ha ihjäl ungefär 3000 personer, men som av stora grupper anses som ett föregångsexempel på demokrati och utveckling?
Det sista lilla stycket är egentligen mest till för att verkligen poängtera för ovanligt trögtänkta människor att det rör sig om ironi. Tydligen hjälpte inte det. Antar att vi har nått ett tillstånd i samhället där det skrivna ordet helt enkelt inte räcker för att nå fram till vissa. Kanske dags att börja med små gula gubbar?
4)
Lite frågesport helt utan priser, men på förekommen anledning, som det ju brukar heta.
