Höjda röster mot priserna på Thailands privatsjukhus

Kan inte nån skriva om en omvänt erfarenhet, att man blivit utskriven för tidigt och fått en massa komplikationer pga det?

Finns säkert flera såna fall också, och då syftar jag inte Sverige eller Finalandet.

Kan inte nån skriva om en omvänt erfarenhet, att man blivit utskriven för tidigt och fått en massa komplikationer pga det?

Finns säkert flera såna fall också, och då syftar jag inte Sverige eller Finalandet.

Jag har inte alls känslan av att de försöker "mjölka" ut så mycket som möjligt at patienterna på privata sjukhus.

 

I januari 2008 lyckades jag med konststycket att får en tung krossad glasskiva rakt över min högerhand-den skar ner till benen i handen och hotellet där jag befann mig rekvirerade en taxi till mig efter att de lagt förband om- Taxin frågade till vilket sjukhus jag ville och jag sa ta det närmaste för jag har försäkring- det blev Bumrungrad som av många anses vara ett av de dyraste sjukhusen i Thailand.

 

Kom in på akuten vid 16 tiden på eftermiddagen, fick en snabb undersökning och röntgen samt att de preppade för en akut operation. Rullades in på operationssalen vid 19 tiden och rullades ut igen vid 22 tiden och vidare in på ett rum-som jag delade med en thai.

 

Handen med senor och allt var nu ihopsydd och kraftigt fixerad i ett bandage som jag fick ha i fem veckor-det började göra väldigt on under natten så då fick jag en spruta av en söt sköterska och sen försvann smärtan...

 

Dagen efter kom doktorn åter vid 13 tiden och tyckte allt såg bra ut så jag kunde åka hem och efter vi fixat lite försäkringspapper så skickades jag hem.

 

Hela alltet kostade då 52 000 battingar-och då ingick återbesöken och rehabiliteringsträningen. Enligt mitt försäkringsbolag-Folksam så tyckte de att det hela var "Skitbilligt" och han tog ett exempel från ett sjukhus i Spanien som för en ungefärlig motsvarande skada tagit 5 gånger så mycket betalt.

 

De kunde ju mycket väl hållit mig kvar ifall de ville dränera försäkringsbolaget på pengar men de gjorde de inte och det var aldrig någon sådan känsla man fick där heller.

Du har känslan, säger du och detta efter ett exempel (ditt eget fall) som du styr upp denna känslan på. Eller har du fler?

Jag har många exempel - mej själv, bevittnade bekanta och vänners och andrahandsstories som talar mot din känsla.

Min känsla är att många av de privata sjukhusen försöker alla möjligheter att lägga in patienten för "observation" och noggrann undersökning och när de väl har hamnat i en sjukhussäng så försöker de behålla dej så länge som möjligt.

Du har känslan, säger du och detta efter ett exempel (ditt eget fall) som du styr upp denna känslan på. Eller har du fler?

 

Jag har många exempel - mej själv, bevittnade bekanta och vänners och andrahandsstories som talar mot din känsla.

Min känsla är att många av de privata sjukhusen försöker alla möjligheter att lägga in patienten för "observation" och noggrann undersökning och när de väl har hamnat i en sjukhussäng så försöker de behålla dej så länge som möjligt.

Han skulle nog skrivit,,,, Jag har inte alls känslan av att ALLA försöker

Du har känslan, säger du och detta efter ett exempel (ditt eget fall) som du styr upp denna känslan på. Eller har du fler?

 

Jag har många exempel - mej själv, bevittnade bekanta och vänners och andrahandsstories som talar mot din känsla.

Min känsla är att många av de privata sjukhusen försöker alla möjligheter att lägga in patienten för "observation" och noggrann undersökning och när de väl har hamnat i en sjukhussäng så försöker de behålla dej så länge som möjligt.

Nu ränner jag inte på sjukhus så ofta och det här är en förstahandsberättelse av hur jag upplevde det. Har varit där för andra krämpor också men jag har inte haft känslan av att de då velat göra en massa onödiga undersökningar eller hålla kvar mig i onödan.

Den enda gång jag tycker att jag fått göra något onödigt var en röntgenuindersökning av lungorna när jag skulle ha ett läkarintyg för mitt arbetstillstånd. Kunde inte begripa vad en sådan bild skulle vara bra till för arbetstillståndet. Men detta var på ett statligt sjukhus-Chulalongkorn och allt som allt gick hela besöket inklusive röntgen och läkarintyg på 400 baht.

Men varför går dina vänner till privata sjukhus då de tycker att det är dyrt eller de blir påprackade en massa onödigt? Finns ju statliga sjukhus på de flesta ställen i Thailand att gå till i så fall?

Du har känslan, säger du och detta efter ett exempel (ditt eget fall) som du styr upp denna känslan på. Eller har du fler?

 

Jag har många exempel - mej själv, bevittnade bekanta och vänners och andrahandsstories som talar mot din känsla.

Min känsla är att många av de privata sjukhusen försöker alla möjligheter att lägga in patienten för "observation" och noggrann undersökning och när de väl har hamnat i en sjukhussäng så försöker de behålla dej så länge som möjligt.

Detta du nu beskriver, slog väl försäkrings bolagen larm om sedan länge, man såg onödiga undersökningar, långa vistelser, dyra mediciner.

Om man nu inte har en försäkring går man väl inte till Bangkok hospital, eller liknande.i första hand.

Nu ränner jag inte på sjukhus så ofta och det här är en förstahandsberättelse av hur jag upplevde det. Har varit där för andra krämpor också men jag har inte haft känslan av att de då velat göra en massa onödiga undersökningar eller hålla kvar mig i onödan.

 

Den enda gång jag tycker att jag fått göra något onödigt var en röntgenuindersökning av lungorna när jag skulle ha ett läkarintyg för mitt arbetstillstånd. Kunde inte begripa vad en sådan bild skulle vara bra till för arbetstillståndet. Men detta var på ett statligt sjukhus-Chulalongkorn och allt som allt gick hela besöket inklusive röntgen och läkarintyg på 400 baht.

 

Men varför går dina vänner till privata sjukhus då de tycker att det är dyrt eller de blir påprackade en massa onödigt? Finns ju statliga sjukhus på de flesta ställen i Thailand att gå till i så fall?

Allt är inte positivt eller negativt med de olika sjukhusen. Det finns en mix av pos och neg och det är väl inget fel att diskutera utifrån den verkligheten. . .eller?

Att någonting är mindre bra behöver ju inte betyda att allt är det.

Läkemedel är ju väldigt dyra på sjukhusen. Själv så köper jag dem hos något pharmacy till en bråkdel av priset.

Allt är inte positivt eller negativt med de olika sjukhusen. Det finns en mix av pos och neg och det är väl inget fel att diskutera utifrån den verkligheten. . .eller?

Att någonting är mindre bra behöver ju inte betyda att allt är det.

Naturligtvis finns det säkert de sjukhus som ser till att försöka sko sig lite extra på dem som verkar kunna betala men enligt mina personliga erfarenheter så är det inte så-enda gången jag tyckt jag fått göra en onödig undersökning är som sagt på ett statligt sjukhus-och jag blev inte bankrutt för det heller.

Tittade för skojs skull igenom mina försäkringspapper, min försäkring ersätter sjukhusvistelse och vård upp till 1 miljon kronor, jag kan alltså ligga på sjukhus för 4 miljoner THB innan bolaget vill att jag ska ta mig hem. Självrisken per vårdtillfälle är 1500 SEK så i många fall räcker det att betala direkt.

Men för de som har kroniska besvär av något slag som kräver sjukhusvård med jämna mellanrum så kan det nog bli kärvt i Thailand.

Läkemedel är ju väldigt dyra på sjukhusen. Själv så köper jag dem hos något pharmacy till en bråkdel av priset.

Oftast gör jag det med, men inte viktiga mediciner som är till för allvarliga åkommor, typ hjärtmedicin, då är det sjukhusapoteken som gäller även om man måste betala någon hundring extra till läkare som skriver ut receptet samt de något högre kostnaderna för medicinen!

Vi har två gånger tagit spruta mot den vanliga infektionen som brukar gå runt. Vi gjorde det på ett gigantiskt ställe vid Saphan Kwai i Bangkok.

Första gången var det inga konstigheter. Då var det dessutom en kampanj så det var ganska billigt. När vi gjorde samma sak i februari var priset olika för mej och min fru. Dels hade jag fått en annan typ av vaccin men så tog dom dessutom betalt för att den indiske läkaren behövde prata engelska med mej! Det var en rad på mitt kvitto där det stod translation eller nåt sånt. Nu var skillnaden bara typ 150 THB så det var inget att bråka om, men man blir lite förvånad.

Naturligtvis finns det säkert de sjukhus som ser till att försöka sko sig lite extra på dem som verkar kunna betala men enligt mina personliga erfarenheter så är det inte så-enda gången jag tyckt jag fått göra en onödig undersökning är som sagt på ett statligt sjukhus-och jag blev inte bankrutt för det heller.

 

Tittade för skojs skull igenom mina försäkringspapper, min försäkring ersätter sjukhusvistelse och vård upp till 1 miljon kronor, jag kan alltså ligga på sjukhus för 4 miljoner THB innan bolaget vill att jag ska ta mig hem. Självrisken per vårdtillfälle är 1500 SEK så i många fall räcker det att betala direkt.

 

Men för de som har kroniska besvär av något slag som kräver sjukhusvård med jämna mellanrum så kan det nog bli kärvt i Thailand.

Ganska vanliga försäkringsvillkor och som sjukhusen mycket väl känner till och särskilt det där sista "innan bolaget vill att jag skall ta mej hem". Det är ju klart som korvspad att de vill utnyttja detta så lång det går.

Det här har jag berättat om tidigare. Nu är det ju snart 11 år sedan:

För ca 7 år sedan när jag var här på 6-månadersbesök hände detta.
Satt på morgonkvisten och söp med ett gäng Thaiare i byn.
Framemot 11-slaget var det en som föreslog att vi åker och köper en spädgris o grillar.
Ok sa jag givetvis,satte mig på kanten på baklämmen på svågerns pickis.
Thaiarna sa till mig att att jag måste sitta ner på flaket men som kaxig full svensk vägrade jag.
Mycket riktigt,guppig grusväg.ca 40-50 km. Jag ramlar baklänges,rätt ner i backen.
Svimmar tydligen av en stund. Vaknar upp när jag ligger på flaket på pickisen.
Frågar frugan vart vi är på väg,sjukhuset säger hon.
jag börjar tjata om privatsjukhuset i Nakon sawan. försöker förklara att jag är försäkrad från Sverige.
Nejdå,in till lokala sjukhuset,röntgen. Läkaren förklarar att jag måste till större sjukhus.
Blir inlastad i sjukhusets ambulans med min fru och en sjuksköterska.
Blåljus och sirener sent på kvällen.
Har mer ont i ryggen än jag har haft tidigare i hela mitt liv.
4.5 mil till det stora sjukhuset,stannar vid akut-intaget. Röksugen som fan.
Jag liggandes på båren med en cigg i munnen innan inrullning på sjukhuset.
Blir åter igen röntgad,får morfin,frugan tjatar till sig ett eget rum med air-condition.
Får röka om jag har balkongdörren öppen.
Blir väckt på morgonen,ny röntgen,mer morfin.
Senare dyker ortoped-läkaren upp,talar perfekt engelska.
Förklarar att förutom alla sår på ryggen,blåmärken m.m så har jag
spräckt en kota långt ner på rygg-raden.
Han förklarar att jag måste stanna här ca 3-4 dagar,dels för utprovning av
en stålkorsett(ett djävulsredskap)med kardborreband m.m samt observation.
Får träffa en sjukgymnast samt en tekniker som provar ut korsetten på mig.
Efter 4 dygnet blir jag utskriven men fortfarande samma jävla värk.
Frågar läkaren hur länge.
Du kommer att vara återställd efter ca 3 mån.
Kan du ska du bära korsetten 24/ 7 i ca 2-3 mån.
Vi går ner till receptionen för att betala,tänker:tur att man är försäkrad.
Kostnad för allt: ambulans,eget rum,4 dygn,mediciner m.m 5.900 Baht.
Två återbesök var av ett med röntgen: 500 Baht.
Ingen ide att skicka in dom kvittona till försäkringsbolaget.
Mitt livs värsta 2 månader,värmen,värken plus att jag inte kunde sova på nätterna.
Allt detta var inom den Thailändska sjukvården,ej privat.  

Naturligtvis finns det säkert de sjukhus som ser till att försöka sko sig lite extra på dem som verkar kunna betala men enligt mina personliga erfarenheter så är det inte så-enda gången jag tyckt jag fått göra en onödig undersökning är som sagt på ett statligt sjukhus-och jag blev inte bankrutt för det heller.

 

Tittade för skojs skull igenom mina försäkringspapper, min försäkring ersätter sjukhusvistelse och vård upp till 1 miljon kronor, jag kan alltså ligga på sjukhus för 4 miljoner THB innan bolaget vill att jag ska ta mig hem. Självrisken per vårdtillfälle är 1500 SEK så i många fall räcker det att betala direkt.

 

Men för de som har kroniska besvär av något slag som kräver sjukhusvård med jämna mellanrum så kan det nog bli kärvt i Thailand.

För nästan 2 år sedan så tog jag gallan på Danderyds Sjukhus. Jag anser att vården där var väldigt bra. Detta ger ju inte vården i Sverige per automatik högt betyg. Finns ganska många som hamnat i klämm i det svenska systemet. Och man kan ju inte sätta ditt besök som mall för hur det är på alla andra sjukhusen.

Finns ganska många som vittnar om en annan bild av Thailändsk privatsjukvård än du gör. Ingen av dessa behöver ju vara fel bara för att dom inte stämmer med varandra.

Det här har jag berättat om tidigare. Nu är det ju snart 11 år sedan:

 

För ca 7 år sedan när jag var här på 6-månadersbesök hände detta.

Satt på morgonkvisten och söp med ett gäng Thaiare i byn.

Framemot 11-slaget var det en som föreslog att vi åker och köper en spädgris o grillar.

Ok sa jag givetvis,satte mig på kanten på baklämmen på svågerns pickis.

Thaiarna sa till mig att att jag måste sitta ner på flaket men som kaxig full svensk vägrade jag.

Mycket riktigt,guppig grusväg.ca 40-50 km. Jag ramlar baklänges,rätt ner i backen.

Svimmar tydligen av en stund. Vaknar upp när jag ligger på flaket på pickisen.

Frågar frugan vart vi är på väg,sjukhuset säger hon.

jag börjar tjata om privatsjukhuset i Nakon sawan. försöker förklara att jag är försäkrad från Sverige.

Nejdå,in till lokala sjukhuset,röntgen. Läkaren förklarar att jag måste till större sjukhus.

Blir inlastad i sjukhusets ambulans med min fru och en sjuksköterska.

Blåljus och sirener sent på kvällen.

Har mer ont i ryggen än jag har haft tidigare i hela mitt liv.

4.5 mil till det stora sjukhuset,stannar vid akut-intaget. Röksugen som fan.

Jag liggandes på båren med en cigg i munnen innan inrullning på sjukhuset.

Blir åter igen röntgad,får morfin,frugan tjatar till sig ett eget rum med air-condition.

Får röka om jag har balkongdörren öppen.

Blir väckt på morgonen,ny röntgen,mer morfin.

Senare dyker ortoped-läkaren upp,talar perfekt engelska.

Förklarar att förutom alla sår på ryggen,blåmärken m.m så har jag

spräckt en kota långt ner på rygg-raden.

Han förklarar att jag måste stanna här ca 3-4 dagar,dels för utprovning av

en stålkorsett(ett djävulsredskap)med kardborreband m.m samt observation.

Får träffa en sjukgymnast samt en tekniker som provar ut korsetten på mig.

Efter 4 dygnet blir jag utskriven men fortfarande samma jävla värk.

Frågar läkaren hur länge.

Du kommer att vara återställd efter ca 3 mån.

Kan du ska du bära korsetten 24/ 7 i ca 2-3 mån.

Vi går ner till receptionen för att betala,tänker:tur att man är försäkrad.

Kostnad för allt: ambulans,eget rum,4 dygn,mediciner m.m 5.900 Baht.

Två återbesök var av ett med röntgen: 500 Baht.

Ingen ide att skicka in dom kvittona till försäkringsbolaget.

Mitt livs värsta 2 månader,värmen,värken plus att jag inte kunde sova på nätterna.

Allt detta var inom den Thailändska sjukvården,ej privat.  

Att hamna i en oturlig eller turlig sits här, är liksom en konsekvens av de flexibla thaisystemen.