Jag har inte alls känslan av att de försöker "mjölka" ut så mycket som möjligt at patienterna på privata sjukhus.
I januari 2008 lyckades jag med konststycket att får en tung krossad glasskiva rakt över min högerhand-den skar ner till benen i handen och hotellet där jag befann mig rekvirerade en taxi till mig efter att de lagt förband om- Taxin frågade till vilket sjukhus jag ville och jag sa ta det närmaste för jag har försäkring- det blev Bumrungrad som av många anses vara ett av de dyraste sjukhusen i Thailand.
Kom in på akuten vid 16 tiden på eftermiddagen, fick en snabb undersökning och röntgen samt att de preppade för en akut operation. Rullades in på operationssalen vid 19 tiden och rullades ut igen vid 22 tiden och vidare in på ett rum-som jag delade med en thai.
Handen med senor och allt var nu ihopsydd och kraftigt fixerad i ett bandage som jag fick ha i fem veckor-det började göra väldigt on under natten så då fick jag en spruta av en söt sköterska och sen försvann smärtan...
Dagen efter kom doktorn åter vid 13 tiden och tyckte allt såg bra ut så jag kunde åka hem och efter vi fixat lite försäkringspapper så skickades jag hem.
Hela alltet kostade då 52 000 battingar-och då ingick återbesöken och rehabiliteringsträningen. Enligt mitt försäkringsbolag-Folksam så tyckte de att det hela var "Skitbilligt" och han tog ett exempel från ett sjukhus i Spanien som för en ungefärlig motsvarande skada tagit 5 gånger så mycket betalt.
De kunde ju mycket väl hållit mig kvar ifall de ville dränera försäkringsbolaget på pengar men de gjorde de inte och det var aldrig någon sådan känsla man fick där heller.