Kul med lite first hand info.
Jag antar att när ni valde skola så fanns väl även St Andrews på intresselistan pga läget, vad gjorde att ni valde Patana?
Nu har jag inte sett någon av dessa skolor "live" men då vi bor på Suk 113 så är det dessa som verkar mest intressanta om vi nu skulle välja lite högre klass.
I husprojektet vi bor verkar alla föräldrar välja en skola på Soi Bearing som heter Charoenpong, jag har inte sett den heller men alla (även faranger) säger att den är bra men jag har mina tvivel då terminskostnaden är en tiondel av Patana. En stor fördel, förutom den ekonomiska, är att grabben kommer känna andra redan från första dagen.
Förresten vem skulle säga annat än att skolan de satt sina barn i är annat än bra.
Du nämner att det är två olika skolsystem där Patana är mer lik den svenska modellen, menar du att det ena systemet försöker banka in kunskap och det andra mer uppmanar att söka upp informationen själv?
Hur är snobbfaktorn på skolan bland andra elever och föräldrar?
Vad räknar du med att den totala årskostnaden hamnar på, inklusive allt?
/ SatanG
Vi bor på Suk. 105 men det var inte därför vi valde Patana utan tvärtom; vi bor på 105an för att vi valde Patana. Vi bodde på heltid i Chachoengsao tills dottern var 3 år men vi hade bestämt att hon skulle gå i internationell skola och att vi skulle köpa en condo med minimalt avstånd till skolan för att slippa ett par timmars skolbuss om dagen, något en majoritet av dotterns klasskompisar får leva med, så vi köpte condon efter att skolan var vald.
Vi var och tittade på Patana, NIST, Harrows, Shrewsbury och St Andrews Bangna men Patana gav klart bäst intryck. Dessutom rekommenderade den gamle MPR-medlemmen Wille, Patana och då han jobbade med internationella utbildningsfrågor så vägde det ganska tungt. Patana har, tillsammans med ISB, två tungt vägande fördelar som de andra internationella skolorna inte har. Den ena är att de satt en gräns vid 20% helthailändska barn vilket gör att skolan verkligen blir internationell och att thailändska myndigheter hålles på behörigt avstånd. Den andra är att de drivs av ideella stiftelser som inte får gå med vinst (svårt att tro när man ser avgifterna dock) och det gör att verksamheten känns mer seriös.
Det ligger många skolor på Bearing men Charoenpong är väl bara en Kindergarden, dvs när de börjar 1an måste de ändå byta skola? Säkert inga fel att gå där ett par år.
Patana följer, i stort, brittisk skolplan medans privata thailändska skolor, även de med EP, följer thailändsk skolplan. Frugan har flera släktingar och en del bekannta som har sina barn i EP-skolor och många av dem är bra. Det handlar mycket om rotinlärning, eller banka in kunskap som du skriver, vlket jag inte riktigt gillar. Dock är det så Sydkoreanska, Singaporeanska och Taiwanesiska skolor också fungerar och de når ju bra akademiska resultat så rent objektivt så är det ju inte fel. På Patana är det mycket grupparbeten, presentationer och Connected Learning där de olika ämnena vävs ihop runt ett tema typ Ancient Egypt eller liknande. Det är inte så mycket obligatoriska läxor som på en EP-skola men mängden "frivilliga" läxor som uppmuntras är oändliga och det är mer uppdelningar efter förmåga än i svenska skolor.
Jag tycker snobbfaktorn är relativt låg. 70% av barnen är från "tillfälliga" expatsfamiljer som är här på kontrakt i 2-3 år och de är oftast väldigt softa om än ibland något bortskämda då de aldrig betalar för något. 10% är blandade familjer och resterande 20% från den yppersta Thaieliten. Patana har dock kravet att båda thailändska föräldrarna ska ha studerat på ett Anglosaxiskt universitet vilket gör att man slipper alla Nouveau Riche thailändare med sin oftast otrevliga attityd.
Priserna stiger allteftersom de avancerar genom årskurserna och nu i årskurs 4 hamnar vi väl runt 700,000 Baht, vilket givetvis är oerhört dyrt men då varken jag eller frugan har några dyra vanor så funkar det.