Har det gått för långt

Hejsan

Quote

Sverige har ju gått från att vara nära toppen i slutet av 60talet och början av 70talet till att lira i mitten av den så kallade välståndsligan som regelbundet presenteras av OECD, ett faktum som länge förnekades av Socialdemokratin.

Precis som Tommy skrev så hade vi ett gyllene utgångsläge efter andra världskriget men det fumlades bort.

Vår infrastruktur var väl utbyggd, arbetskraften välutbildad, industrin och vårat finasiella system va modernt, offentliga instutioner fria från korruption, och vi hade en stabil demokrati.

Sverige va även befriat från inbördes motsättningar grundade på språk, religon eller klass.

Så när freden kom hade Sverige extremt goda förutsättningar att växa snabbt men viktigast av allt, att stanna kvar i toppen.

Politik, och speciellt ekonomisk politik har mycket lång eftersläpning och den ekonomiska politiken som bedrevs under 50 och 60talet lade grunden till 'förfallet'.

Misstagen är flera men länder med välutvecklade banker, kapitalmarknader och aktiebörser visar upp hög tillväxt och ökat BNP.

Den ekonomiska politiken efter andra världskriget slog sönder Sveriges effektiva kapitalmarknad med omfattande regeleringar.

Sverige blev internationellt isolerat på grund av valutaregleringar och AP-fonderna tillät regeringen och Riksbanken att styra hela kapitalmarknaden - den offentliga sektorn samt bostadsbyggande skulle gynnas samtidigt som näringslivet pressas tillbaka.

Regleringarna låste svenskarnas sparande och förmögenheter bakom våra gränser och gjorde det möjligt att pressa upp skattetrycket. - sparande och investeringar skulle ske inom den offentliga sektorn, inte att svenskar byggde upp förmögenheter via finasiella system.

Målet va som bekant ett Socialistiskt samhälle utan vare sig rika företagare eller en mer välmående medelklass.

I slutet av 80talet avreglerades kapitalmarknaden men skadan va redan gjord trots att det finasiella systemet gick en ny tid till mötes, detta skulle gjorts tidigare.

Nu ser vi resultatet av hur regleringar och ett absurt högt skattetryck höll tillbaka tillväxten.

Det är få företag som vuxit till storföretag, nyföretagandet är för litet, så även industrisektron.

Däremot har vi en överdimensionerad offentlig sektor som inte förmår driva tillväxten.

Hade kapitalmarknaden lämnats ifred så hade vi på lång sikt haft ett helt annat läge än idag, kanske nummer 1.

En unik möjlighet fumlades bort.

Enligt Fn,s välfärdslista ligger sverige på plats 7 i världen

http://hdr.undp.org/en/statistics/

Quote

Schhh! Forstor nu inte den mysiga "dissa Sverige och skyll pa sossarna och skattetrycket"-stamningen som rader har pa forumet.

Born62

Jag kan hålla med om att försprånget fumlades bort men det var väldigt mycket De borgerliga regeringarna under perioden 1976-1982 som ställde till det ordenligt med galopperande underskott och ett otal regeringskriser.

Så du får allt vara lite mindre blind i din analys faktum var att vi hade höga tillväxttal fram till den borgerliga regeringen 1976 och kärnkraftsbråket under den tiden inga industrier visste vad som skulle ske med energiförsörjningen bland annat och de gjorde omfattande sänkningar av skatterna utan att finansiera dessa vilket skapade ett enormt underskott i statsfinanserna det täcktes upp med stora utlandslån.

Dessa lån tillsammans med utbyggnaden av  föräldraförsäkringen och de alltför frikostiga pensionsreglerna under tidigt 80 tal förvärrade problemen.

Så det är allt ett ansvar som får delas av båda de politiska blocken även om huvud ansvaret måste läggas på de Borgliga regeringarna mellan 1976 -1982.

Mvh

Magnus-Chumphae

Okej wille, men många blandar ihop OECD,s köpkraftslista och fn,s välfärdslista.

Det är svårt att mäta välfärd. I Usa t,ex. där hälften av alla arbetare har inget pensionsparande plus ca 25% ingen sjukvårdsförsäkring. undrar vad välfärd är igentligen.

Känner ett flertal människor här i sverige som kan va glada att påstvingas pensionsparande via skatten. Oftast de med stora alkoholproblem klagar mest på hur dåligt är i sverige o lägger i stort sett hela lönen på sprit

Magnus,nu får du kamma dig.Den offentliga mastodontbyråkratin byggdes väl upp av sossarna  De borgliga bär skulden  läs igen.Mvh Måne.Och var det inte sossarna som brände chansen att ge Sverige ett försprång efter andra världskriget ?Har för mig att sossarna hade 44 år på sig och hur gick det.

Magnus,nu får du kamma dig.Den offentliga mastodontbyråkratin byggdes väl upp av sossarna  De borgliga bär skulden  läs igen.Mvh Måne.Och var det inte sossarna som brände chansen att ge Sverige ett försprång efter andra världskriget ?Har för mig att sossarna hade 44 år på sig och hur gick det.

Sveriges regeringar

1900-1920 Borglig,

1920-1920 Socialdemokratisk,

1920 - 1921 Ämbetsmannaministär

1921 - 1923 Socialdemokratisk,

1923 - 1924 Höger

1924- 1926 Socialdemokratisk,

1926- 1932 Borgerlig

1932- 1936 Socialdemokratisk

1936 - 1936 Bondeförbundet

1936 -1939 Koalition: Socialdemokratisk, Bondeförbundet

1939 -1945 Koalition: Socialdemokratisk, Bondeförbundet, Folkpartiet och Högern

1946- 1951 Socialdemokratisk

1951 -1957 Koalition: Socialdemokratiskt, Bondeförbundet

1957- 1976 Socialdemokratisk

1976 -1982 Borgerlig samlingsregering

1982 -1991 Socialdemokratisk

1991 - 1994 Borgerlig samlingsregering

1994-2006 Socialdemokratisk

Det får jag till utan att räkna månaderna så blir det 64 år med Socialdemokratisk regering hela åren eller del av åren av dessa är 54 efter 2 världskriget dock ej i följd. Det blir 40 år med Borgerlig regering hela åren eller del av åren av dessa är 11 år efter 2 världskriget. Det finns även 4 år med blocköverskridande regering.

Det är nog intressant för dig att läsa tillväxttalen för de enskilda åren med så blir nog bilden något mer nyanserad.

De stora rasen i tillväxten har skett under Borgerliga regeringar och det är ju märkligt att de alltid blir lågkonjunkturer då den nuvarande kan man ju ej lasta Sveriges nuvarande regering för men de tidigare är en annan sak de var mer av karaktären nationella lågkonjunkturer.

Mvh

Magnus-Chumphae

Hej

Utlands arbete har varit en del av mitt jobb sedan 1981, och då är det lätt att se fördelarna med vårat svenska system.

I andra länder är antalet uteliggare och skillnader mella rika och fattiga större, en har privatchaufför och eget jetplan och andra ligger i rännstenen.

Många klagar på skatten, men det dom samtidigt säger är att dom skiter i andra och vill att antalet uteliggare ska öka, och att medmänniskor ska behandlas sämre än dom själva.

Oviljan att betala skatt visar människan från sin sämsta sida, där egoismen och brist på medkänsla för andra människor är skrämmande.

I den "kris" som nu råder räcker det t.ex med höjd skatt på 50-70 öre i vår komun för att ingen inom vård, skola, omsorg och övriga komunal anställda ska behöva sparkas, ändå görs inte detta utan folk får sparken.

Barn, sjuka och äldre blir dom som drabbas bara för att dom som har pengar inte vill dela med sig, man mår illa av sånt.

Mvh Isan Lover

Hej

Utlands arbete har varit en del av mitt jobb sedan 1981, och då är det lätt att se fördelarna med vårat svenska system.

I andra länder är antalet uteliggare och skillnader mella rika och fattiga större, en har privatchaufför och eget jetplan och andra ligger i rännstenen.

Många klagar på skatten, men det dom samtidigt säger är att dom skiter i andra och vill att antalet uteliggare ska öka, och att medmänniskor ska behandlas sämre än dom själva.

Oviljan att betala skatt visar människan från sin sämsta sida, där egoismen och brist på medkänsla för andra människor är skrämmande.

I den "kris" som nu råder räcker det t.ex med höjd skatt på 50-70 öre i vår komun för att ingen inom vård, skola, omsorg och övriga komunal anställda ska behöva sparkas, ändå görs inte detta utan folk får sparken.

Barn, sjuka och äldre blir dom som drabbas bara för att dom som har pengar inte vill dela med sig, man mår illa av sånt.

Mvh Isan Lover

Håller med om solidariteten, visst sjutton måste vi se till att ta hand om våra egna likväl som vi har U-landshjälp.

I den kris som nu råder tar man fram kvasten och sopar rent därför att man är tvungen, men det skulle man ha behövt gjort tidigare, att det förskommer överetableringar av antal anställda i såväl statlig som kommunal, för att inte säga landsting, verksamhet i antal anställda måste man nog ha skygglappar för att inte inse. Om man succesivt utfört dessa nödvändiga åtgärder hade "krisen" inte givit den affektion som Du påtalar, alla hade haft den lägre skatt man eftersträvar, eller rättare sagt, den skatt som BEHÖVS för att utföra sysslor i ovan nämnda instutitioner, jämför ett privat företag, där måste man se om sitt eget hus och inte ha en massa dubbeltjänser inom adm, t.ex.

MVH

Baa (sorry, off topic, inget om Thailand)

Hej Baa

Jag skrev om detta p.g.a att jämförelser mellan Thailand och Sverige har varit på tapeten ett tag.

Och även diskussioner om skattetryck m.m.

Jag tror även att en del av det som svenskar saknar eller tycker är sämre i Thailand beror på just avsaknad av eller otillräckliga skatter.

Jag tror också att Thailändskor i Sverige är en grupp som kommer att drabbas när komuner och landsting tvingas spara.

Eftersom många av dom har dessa som arbetsgivare.

Att det går att spara på administaration håller jag med om, men inte besparingar genom större klasser, sämre mat i skolor och ålderdomshem,

eller indragen hemtjänst, eller genom att prioritera bort gammla i vården.

Mvh Isan Lover

Hejsan

Wille!

Jag vill inte dissa Sverige.

Är väl medveten om att Sverige är ett av dom bättre länder man kan leva i och jag älskar verkligen landet jag är född och bor i.

Men det borde inte utesluta mig från att ha synpunkter och även kritk mot hur vissa saker har hanterats.

Och faktum kvarstår.

En stor del av misstagen har begåtts inom den den ekonomiska politiken varav jag beskrev det troligen största.

Däremot borde jag inte använt mig av ordet 'förfall'.

Många tycker att en plats i mittenligan (mittenligan kanske är att ta i eftersom Sverige bland världens ca 200 länder ligger mycket bra till) duger alldeles utmärkt och självklart accepterar jag den ståndpunkten men själv har jag en annan.

Jarlgbg!

Visst hade vi höga tillväxttal under 50-60 talet men tillväxten va till stor del konstgjord andning i form av en växande offentlig sektor.

Något som inte håller i längden.

Det i kombination med hårda regleringar gjorde att vi inte kunde behålla vårat försprång gentemot andra länder.

Borgliga regeringar har gjort många och stora misstag men faktum kvartstår - dessa misstag har, på relativt kort tid, gått att åtgärda när konjukturen vänt.

Som bekant fanns det en gång i tiden en union som med full kraft prövade att införa en ekonomisk politik byggd på regleringar och stor offentlig sektor.

En union som inte längre finns idag.

Misstolka nu inte detta och läs att jag tror Sverige va på väg i samma förödande riktning även om det fanns politiker som hyllade regeringar med Mao, Stalin, Pol Pot och dylika figurer i spetsen.

Erik-sson!

Köpkraft, välstånd, livskvalite!

Begrepp som skiljer sig men ofta går hand i hand.

Därmed inte sagt att vi i väst är lyckligare än ett djungelfolk i Sydamerika.

Isan Lover!

Kan inte annat än förundras när jag läser dina inlägg.

Du får det att låta som att lösningen är så enkel.

Höj skatten för, i första hand, dom mer välbärgade och öka bidragen till dom som har det knapert.

Eller varför inte låta alla betala 100% i skatt.

Du skriver 'Oviljan till att betala skatt visar människan från sin sämsta sida'.

För några månader sedan skrev du att du hoppas att din egen son inte väljer en högre utbildning!!!

Alltså, om jag tolkar dig rätt.

Du vill inte att din egen son ska behöva göra någon större uppoffring men samtidigt vill du att han ska ta del av det eventuella välstånd som skapats av människor som gjort dessa uppoffringar.

Det om något kallar jag egoistiskt.

Jag vet mycket väl att det finns många länder där en så kallad klassresa är mer eller mindre omöjlig.

Jag brukar inte skriva eller svara så ofta i trådar som handlar om thailändsk politik för dessvärre har jag alldeles för dåliga kunskaper om thailändsk politik (med flickvän från Thailand borde det naturligtvis vara tvärtom) men Thailand ligger väl på gränsen till att tillhöra dom länder där en klassresa är mer eller mindre omöjlig om du är född i fel familj vilket dessvärre en stor del av befolkningen är.

Jag har heller aldrig förordat en riktigt rå kapitalism, eller ett samhälle där några få har det riktigt gott ställt medans den stora majoriteten har det riktigt taskigt.

Däremot måste man tillåta att visa skapar sig ekonomisk framgång vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att den stora massan sugs ut, det skapar snarare en välmående medelklass.

Ett företags absolut största primära mål är att berika ägarna.

Vare sig biltillverkare eller läkemedelsföretags, för att ta ett par exempel, mål är att skapa produkter som är både bra, billiga och effektiva.

Däremot gör konkurransen att företag tvingas i den riktningen - det är kapitalism.

Den delen av kapitalismen bör naturligtvis fördelas men inte i form av höga skatter och bidrag utan till skapandet av produktiva arbeten för den stora massan med löner som går att leva ett anständigt och värdigt liv på.

Alla minns väl inför senaste valet, partiledardebatten mellan Fredrik och Mona.

Mona tar genast upp frågan om A-kassan och Fredrik kontrar med att Socialdemokratin genast börjar prata bidrag varpå Mona påpekar att A-kassan är en försäkring.

Båda har på sitt sätt rätt.

Visst är A-kassan en trygghetsförsäkring för människor som hamnat i ekonomiska svårigheter.

Samtidigt är det ett bidragssytem som missbrukas i stor skala vilket dom flesta bidragssytem har en tendens att göra till förtret för dom som verkligen är i trångmål.

Därför behövs ett gynsamt företagsklimat som skapar riktiga jobb och för att dessa företag ska växa, skapa arbeten och kunna hävda sig på en global konkurransutsatt marknad så behövs det lägre skatter och mindre regleringar, inte högre skatter och mer regleringar.

Jasså vart det svensk politik tråden gällde jag som trodde det hade gått för långt i Thailand.

//Broskan

Hejsan

Broskan!

Inte direkt sällan en tråd ändrar inriktning och i det här fallet va det jag som gjorde en kommentar på ett inlägg av Tommy.

Så jag får väl ta på mig ansvaret den här gången.

Men du som upprepade gånger besökt Thailand sedan 80talet måste ju ha stora kunskaper om thailändsk politik (något jag dessvärre inte har) och hur olika beslut lett fram till vad Thailand är idag och hur det påverkat befolningen.

För det kan väl inte vara så illa att dina minnen och kunskaper begränsar sig till dimmiga, nostalgiska återblickar från en barstol i Pattaya.

Hejsan

Isan Lover!

Kan inte annat än förundras när jag läser dina inlägg.

Du får det att låta som att lösningen är så enkel.

Höj skatten för, i första hand, dom mer välbärgade och öka bidragen till dom som har det knapert.

Eller varför inte låta alla betala 100% i skatt.

Du skriver 'Oviljan till att betala skatt visar människan från sin sämsta sida'.

För några månader sedan skrev du att du hoppas att din egen son inte väljer en högre utbildning!!!

Alltså, om jag tolkar dig rätt.

Du vill inte att din egen son ska behöva göra någon större uppoffring men samtidigt vill du att han ska ta del av det eventuella välstånd som skapats av människor som gjort dessa uppoffringar.

Det om något kallar jag egoistiskt.

Jag vet mycket väl att det finns många länder där en så kallad klassresa är mer eller mindre omöjlig.

Jag brukar inte skriva eller svara så ofta i trådar som handlar om thailändsk politik för dessvärre har jag alldeles för dåliga kunskaper om thailändsk politik (med flickvän från Thailand borde det naturligtvis vara tvärtom) men Thailand ligger väl på gränsen till att tillhöra dom länder där en klassresa är mer eller mindre omöjlig om du är född i fel familj vilket dessvärre en stor del av befolkningen är.

Jag har heller aldrig förordat en riktigt rå kapitalism, eller ett samhälle där några få har det riktigt gott ställt medans den stora majoriteten har det riktigt taskigt.

Däremot måste man tillåta att visa skapar sig ekonomisk framgång vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att den stora massan sugs ut, det skapar snarare en välmående medelklass.

Ett företags absolut största primära mål är att berika ägarna.

Vare sig biltillverkare eller läkemedelsföretags, för att ta ett par exempel, mål är att skapa produkter som är både bra, billiga och effektiva.

Däremot gör konkurransen att företag tvingas i den riktningen - det är kapitalism.

Den delen av kapitalismen bör naturligtvis fördelas men inte i form av höga skatter och bidrag utan till skapandet av produktiva arbeten för den stora massan med löner som går att leva ett anständigt och värdigt liv på.

Alla minns väl inför senaste valet, partiledardebatten mellan Fredrik och Mona.

Mona tar genast upp frågan om A-kassan och Fredrik kontrar med att Socialdemokratin genast börjar prata bidrag varpå Mona påpekar att A-kassan är en försäkring.

Båda har på sitt sätt rätt.

Visst är A-kassan en trygghetsförsäkring för människor som hamnat i ekonomiska svårigheter.

Samtidigt är det ett bidragssytem som missbrukas i stor skala vilket dom flesta bidragssytem har en tendens att göra till förtret för dom som verkligen är i trångmål.

Därför behövs ett gynsamt företagsklimat som skapar riktiga jobb och för att dessa företag ska växa, skapa arbeten och kunna hävda sig på en global konkurransutsatt marknad så behövs det lägre skatter och mindre regleringar, inte högre skatter och mer regleringar.

Hej igen

Det är inte fel att diskutera lite politik.

Att höja skatten med 50-70 öre per hundralapp för oss som har jobbet kvar samtidigt som massor av människor tvingas ut i arbetslöshet är för mig en naturlig lösning.

Att tycka synd om sig själv, samtidigt som andra får det mycket sämre är inget för mig.

Vad det gäller min son och studier så hoppas jag mycket riktigt att han väljer något yrke där han får arbeta med händerna.

Men det innebär ju inte att han behöver bli en bidragstagare, det finns ju hantverkare som startar eget och lyckas bra också.

Eller varför inte jordbruk eller skogsbruk, det finns många sätt att försörja sig på.

Jag förstår att många tycker att det är konstigt att en far inte hoppas att barnet ska studera halva livet.

Jag vidhåller att många som studerar en stor del av livet blir "grubblare" och gör saker och ting onödigt komplicerade.

Men det finns mycket annat i livet som är roligt och det hoppas jag att han ska upptäcka.

T.ex resa, fiska, jaga, bygga, plocka svamp och bär, meka med motorer och inte minst ha tid att umgås med släkt och vänner.

Mvh Isan Lover

Hejsan

Broskan!

Inte direkt sällan en tråd ändrar inriktning och i det här fallet va det jag som gjorde en kommentar på ett inlägg av Tommy.

Så jag får väl ta på mig ansvaret den här gången.

Men du som upprepade gånger besökt Thailand sedan 80talet måste ju ha stora kunskaper om thailändsk politik (något jag dessvärre inte har) och hur olika beslut lett fram till vad Thailand är idag och hur det påverkat befolningen.

För det kan väl inte vara så illa att dina minnen och kunskaper begränsar sig till dimmiga, nostalgiska återblickar från en barstol i Pattaya.

Jag har aldrig varit direkt intresserad av politik men man har ju hört via Thaipersoner man känner då och nu.

Men ser och hör en oro bland flera angående kungens hälsa. Förr var det kungen som alltid hade sista ordet

och det såg man rätt tydlig vid kupförsöket i början på 90-talet.

Nu har det ju spårat ur politiskt med den här pajkastningen som pågår med rött & gult även nu rosa tröjorna är på start march frammåt.

Så jag får väl ställa in mig i ledet för dom ROSA nu (Rosa pantrarna även kallat)

//Broskan