[size=5]Obygden.[/size]
Nej nu måste vi ut och resa lite, fram med kartboken, blunda och peka.
-Vaa, det kan väl inte finnas någon som bor i dessa ödemarker?
Hmmm, vi får väl undersöka saken.
-Lyxbuss, kom hit nu ska vi ut på äventyr!
Så nära man kan komma en lyxbuss, den får duga, nu drar vi.
Spänn fast säkerhetsbälterna för det kan gå undan.
Den där hålan ser inbjudande ut, dit åker vi.
Vi lämnar lyxbussen i Si Songkram och tänker att denna storstad passar nog inte oss ändå.
Vi ska ju till OBYGDEN och dit går inga bussar.
Några minuter senare kommer en bil med en suspekt farrang i passagerarsätet med en bira i handen och undar om vi ska med.
-Njaa vi ska ut i obygden, svarar jag blygt.
-Jag vet, säger mannen i bilen. Det är där jag bor.
-Hoppa in, vi har inte hela dagen på oss, fortsätter han otåligt och tar en klunk bira.
Detta tillfälle kan vi inte missa och vi tar alla plats i hans bil.
Efter cirka tjugo minuters färd, så förstår jag vad han menar.
Vi är äntligen framme i obygden!
Mannen presenterar sig som Stefan och vi välkomnas in till hans hus med öppna armar.
Lillkrabban hade inga problem att komma in på hans tomt och hittar en ledig stol på groggverandan.
Värre gick det för mig.
Stefan hade glömt att berätta om sina kamphundar han föder upp.
De anföll mig direkt när jag klev in på Stefans tomt och en rafflande brottningsmatch tar vid.
Gorocco mot sju skräckinjagande bestar, hur ska detta sluta.
Ska resan till obygden sluta redan här och nu.
Efter en rafflande kamp lämnar alla hundar mig plötsligt.
-Va, ger ni upp era bestar.
Nej men hundarna hade stört sig på farrangens duschvanor.
Gorocco luktar illa!
Stefans fru var inte sen att upmmärksamma denna obehagliga odör som satt sig i pälsen på kamphundarna.
Alla hundar fick ett välbehövligt bad med tillhörande skrubbning och med förmaningen att lämna den smutsiga farrangen ifred.
Fortsättning följer...
Doggys var nog säkert afrikanska lejon hundar! 
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
Mvh Maitan.
