Kul tråd av Gorocco 
Gorocco och hans farsa är två utmärkta exempel på att man faktiskt inte har roligare än vad man gör sig,
detta oavsett om man i all enkelhet joxar runt i thailändska obygden eller sitter och glassar på någon fin roof-top-restaurang i Bkk.
Det gäller nämligen att alltid bjuda till om man ska ha skoj - och det gör ju nämnda far och son med bravur.
Hoppas att jag får tillfälle att ta några järn ihop med er i framtiden 
Hälsningar SN
Jadu Gorocco, dina trådar år bland dom roligaste jag läst!
Mvh från en sketen halvvinter i Dalarna
Amja
Kul att ni gillar det Gorocco skriver.Det brukar ju vara sonen som går i sin fars fotspår,här är det tvärtom.Gubben hänger med så gott det går.Allt är toppen och skitkul. Ökaaaa Gorocco.!Farsan, tror o hoppas jag är... han är dj.t lik brevbäraren som jobbade i området hos mig på 70 talet.Tack Stefan för några oförglömliga dagar i obygden Peppe
Kul att ni gillar det Gorocco skriver.Det brukar ju vara sonen som går i sin fars fotspår,här är det tvärtom.Gubben hänger med så gott det går.Allt är toppen och skitkul. Ökaaaa Gorocco.!Farsan, tror o hoppas jag är... han är dj.t lik brevbäraren som jobbade i området hos mig på 70 talet.Tack Stefan för några oförglömliga dagar i obygden Peppe
Se där ja,nyreggad,välkommen då,fick du se Mekong till slut eller?
Se där ja,nyreggad,välkommen då,fick du se Mekong till slut eller?
Nyböjare som ni märker.Mekong är inte det en Whiskey Drivern.Tack för ditt välkommande.Tja
Släken är värst!
Delirium i obygden
Väl tillbaka efter Mekongturen och lagom rund under fötterna så bjuds vi nu på dans i byn.
Gorocco tar ett par staplande steg som en trevande inledning till en finsk tango men lyckas inte behålla balansen, bara vätskebalansen är på topp.
-Får jag lov.
Gorocco får absolut inte lov att delta i dansen och uppmanas att gå hem.
Med svansen mellan bena så tar jag mig tillbaka.
På groggverandan sitter redan Stefan och jag bjuder in mig själv.
Vino baksom bakpaao åker fram och fadäsen med dansen är redan glömd.
Lillkrabban försöker hålla mig i schack, lönlöst.
Men mitt upp i det skojiga kommer vi på att någon saknas, kanske inte saknas men är inte här personligen.
Var e farsan?
Farsan har nu ställt in gps:en på Mekongfloden och har nu virrat ut på risfälten.
Vi ser han promenera runt i cirklar och vi börjar misstänka att det är såna som han som gett upphov till dessa mystiska cirklar i sädesfälten i andra länder.
Men till sist ger han upp och frågar några lokala bybor om vägen.
Byborna ger honom inte de svar han önskar så han lämnar dem i vredesmod och går mot Laos.
Efter fyra timmar återkommer han glatt med en vietnamisk rishatt på huvudet och berättar att han varit i Vietnam och sett Mekongfloden.
-Jaja, gå lägg dig nu.
Nu blir Lillkrabban hungrig, vi kan bokstavligen höra hennes mage skrika.
Ris, Ris, Ris.
En eld förbereds genast, nu är det bråttom.
Klibbris grillas med rasande fart och Lillkrabbans mage mättas för stunden.
-Titta, vad jag hitta, mer mat, utbrister Lillkrabban nöjt.
Efter det försvinner Lillkrabban hastigt iväg och lämnar mig, Stefan och vindunken ensamma.
Men jag blir lite orolig, det finns något som inte riktigt stämmer här.
Jag beslutar mig för att se var hon tog vägen och finner två risplockare, där i varje fall den ena, kan vara Lillkrabban.
När jag kommer närmare får jag mitt livs chock.
Lillkrabban har allierat sig med Al Qaida.
I ren panik tar jag min tillflykt till närmsta granngård och svimmar av.
Jag vaknar upp av att Lillkrabban står och blänger på mig.
-Nyktra till nu eller gå och hem.
Jag väljer det senare och tar mig tillbaka till huset igen, bara för att mötas av bestarna som nu inte längre befinner sig utomhus utan även barrikaderar huset invändigt.
Nu är Goroccos liv i fara och jag väljer att fly obygden för denna gång...
...i skrivande stund gömd under ett lass med ris på väg tillbaka till Udon.
Tack Stefan för ett par trevliga dagar.
Delirium i obygden
Väl tillbaka efter Mekongturen och lagom rund under fötterna så bjuds vi nu på dans i byn.
Gorocco tar ett par staplande steg som en trevande inledning till en finsk tango men lyckas inte behålla balansen, bara vätskebalansen är på topp.
-Får jag lov.
Gorocco får absolut inte lov att delta i dansen och uppmanas att gå hem.
Med svansen mellan bena så tar jag mig tillbaka.
På groggverandan sitter redan Stefan och jag bjuder in mig själv.
Vino baksom bakpaao åker fram och fadäsen med dansen är redan glömd.
Lillkrabban försöker hålla mig i schack, lönlöst.
Men mitt upp i det skojiga kommer vi på att någon saknas, kanske inte saknas men är inte här personligen.
Var e farsan?
Farsan har nu ställt in gps:en på Mekongfloden och har nu virrat ut på risfälten.
Vi ser han promenera runt i cirklar och vi börjar misstänka att det är såna som han som gett upphov till dessa mystiska cirklar i sädesfälten i andra länder.
Men till sist ger han upp och frågar några lokala bybor om vägen.
Byborna ger honom inte de svar han önskar så han lämnar dem i vredesmod och går mot Laos.
Efter fyra timmar återkommer han glatt med en vietnamisk rishatt på huvudet och berättar att han varit i Vietnam och sett Mekongfloden.
-Jaja, gå lägg dig nu.
Nu blir Lillkrabban hungrig, vi kan bokstavligen höra hennes mage skrika.
Ris, Ris, Ris.
En eld förbereds genast, nu är det bråttom.
Klibbris grillas med rasande fart och Lillkrabbans mage mättas för stunden.
-Titta, vad jag hitta, mer mat, utbrister Lillkrabban nöjt.
Efter det försvinner Lillkrabban hastigt iväg och lämnar mig, Stefan och vindunken ensamma.
Men jag blir lite orolig, det finns något som inte riktigt stämmer här.
Jag beslutar mig för att se var hon tog vägen och finner två risplockare, där i varje fall den ena, kan vara Lillkrabban.
När jag kommer närmare får jag mitt livs chock.
Lillkrabban har allierat sig med Al Qaida.
I ren panik tar jag min tillflykt till närmsta granngård och svimmar av.
Jag vaknar upp av att Lillkrabban står och blänger på mig.
-Nyktra till nu eller gå och hem.
Jag väljer det senare och tar mig tillbaka till huset igen, bara för att mötas av bestarna som nu inte längre befinner sig utomhus utan även barrikaderar huset invändigt.
Nu är Goroccos liv i fara och jag väljer att fly obygden för denna gång...
...i skrivande stund gömd under ett lass med ris på väg tillbaka till Udon.
Tack Stefan för ett par trevliga dagar.
Och jag får väl tacka för ett trevligt besök, mycket uppskattat.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
Man får tacka för dagens andra garv 
Ja stort tack till Stefan,Gorocco och övriga för en trevlig stund.
Har varit underhållande att läsa.
Mvh Leadbelly
Finns de där Helly hansentröjorna i blåvitt tro?
får kramp i magen av allt skratt
MVG lekledaren
Härligt Gorocco!
Logga in för att svara.