Frun jobbar eller inte?

Måste vara otroligt jobbigt för en del när pappas fokus riktas mot en annan kvinna...

Var i Thailand under oktober-november när det var dags att skörda riset. Dom som jobbar på fältet får 150 Baht/dag i "min" by eller om ni så vill ca 30 kr för ett dagsverke. Det får man ungefär att par biror för i en bar. Visst är det säkert det mest lågavlönade man kan göra i Thailand, men även om man skulle tjäna dubbelt med något annat jobb är det inte värt att skicka sin fru på arbete. Man kan tänka lite i alternativkostnader. Om jag inte blir omhändertagen av min fru med mat etc, springer jag ut och äter på restaurang för mer än vad hon tjänar på en dag. Med andra ord är det mer lönsamt att hon stannar hemma och lagar mat åt mig än att hon går ut och jobbar.

I och för sig vet jag en farangfru som jobbade med detta även om hennes man försökte övertala henne att låta bli. För henne var det väl mer av en social grej.

Om man vänder lite på pengaräknandet så tycker du alltså att farsans fru skall jobba i ett helt år så dom kan spara ihop pengar för att din pappa skall kunna åka hem till Sverige och hälsa på dig.

Detta resonemang bygger ju förståss på att dom har gemensam ekonomi vilket dom torde ha om dom nu bara lever på hans pension.

Jag tror ärligt att din pappa inte skulle vilja att hon hjorde det och därför har han prioriterat bort onödiga och dyra saker.

Dyrast är nog definitivt en resa till Sverige så jag förstår honom.

För din del däremot så kan du med lätthet jobba lite extra en månad eller två och på så sätt spara ihop pengar till antingen hans biljett eller att du själv åker ner och hälsar på i Thailand.

Tanken att man bidrar måste väll betyda något, jag skulle inte kräva av tiraken att hon skulle slita ont för småpengar.

Jag skulle nog uppmuntra till något lättare, att båda bidrar är väll viktigt i ett förhållande för båda.

Jag är övertygad om att farsans fruga bidrar genom att förse honom med god mat, rena kläder, städning av huset osv.

Det går nog ingen större nöd på Hans G i det fallet.

Tanken att man bidrar måste väll betyda något, jag skulle inte kräva av tiraken att hon skulle slita ont för småpengar.

Jag skulle nog uppmuntra till något lättare, att båda bidrar är väll viktigt i ett förhållande för båda.

Nu talar Du om relativt jämnåriga förhållanden i SVerige och då håller jag med, i det aktuella fallet handlar det inte om det utan har man som HansG m.fl. valt att leva sitt pensionärsliv i Thailand med en Thailändska så inte fasiken vill man väl sitta ensam på kammaren vareviga dag, då kunda man ju lika bra stannat hemma.

Vad är "något lättare" och för vilken peng, har Du svaret på det vet jag en mängd faranger som skulle vara oerhört tacksamma, bl.a. jag.

Baa

Jag vet inte Baa, bara en tanke.

Kanske någonting man gör tillsammans, odla något och sälja på marknaden(om man har mark) eller matvagn kanske.

Sitta och göra ingenting i byn kan jag inte tänka mig, men "det" kan jag tänka mig, måste finnas något.

Att sitta som falang på en bymarknad och chata med kunder ock kränga grejer skulle vara kul.

Att sitta som falang på en bymarknad och chata med kunder ock kränga grejer skulle vara kul.

Kul vet jag inte, möjligen initialt för se vilken respons det skulle ge att se den "rike" farangen ta brödet ur munnen på lokalbefolkningen.

Skulle nog sova lite oroligt

Att "sitta i en by och göra ingenting" kan nog te sig långtråkigt men jag bor inte i nån by längre, fast det va jäkligt stimulerande mellan varven, utan i utkanterna av en rätt stor stad där det finns allehanda förströelser för såväl gammal (Baa) som ung (fru Baa).

Baa

Tror du det Baa, tänkte inte på det, vad ska man göra då då nåt som inte syns.

Chata med släkten räcker ju inte.

Tror du det Baa, tänkte inte på det, vad ska man göra då då nåt som inte syns.

Chata med släkten räcker ju inte.

Tjaa, ibland vet jag inte riktigt vart tiden tagit vägen, plötsligt är det kväll igen, idag kom våran mjölkleverans, redan? sa jag, yes sir, friday today, sa han och räckte fram tassen för sin 100 bathing.

Skämt åsida, jag spelar (kallar det så i alla fall) golf ett par dar i veckan, det blir oftast heldagsevenemang med allt tjötande efteråt. Sen blir det ju till att besöka allehande evenamang som dyker upp så de dagar man har "inget att göra" nää, dom finns väldigt sporadiskt.

Och skulle man försöka sig på någon affärsverksamhet så kommer det nog att kosta mer än det smakar om man inte passar den själv och så låst vill i alla fall inte jag bli.

Baa

Baa, Hur många klubbor har du slagit sönder, jag tänker på ditt temprament!

Jag trodde du spelade boule eller ngt sådant!

Tja, problemet med att thaidamen ska arbeta i Thailand är som sagt att det kan innebära långa arbetsdagar med ynkligt betalt.

Fru Chang jobbade på en thaimassage i Chiang Mai när jag träffade henne. Förväntad närvaro på arbetet var väl typ 10.00 till 00.00 (endast söndag exluderat), även om den största delen av denna tid bestod av att sitta och rulla tummarna i väntan på kunder. Men man måste finnas på plats!

När jag då vill tillbringa kvällarna med fru Chang har thaikärringen som driver stället mage att begära THB 100 för varje timme som fru Chang ej finns där (varav fru Chang får ingenting). Jag ska alltså betala THB 500 för varje kväll vi är tillsammans 19.00 - 00.00... Jaha, THB 15000 varje månad bara för att få träffa fru Chang varje kväll? Eftersom fru Chang typiskt tjänade THB 10000-15000 per månad insåg jag ganska omedelbart att jag lika gärna kunde ge henne dessa pengar direkt istället. Jag försökte förhandla lite med thaikärringen om deltid typ 12.00 - 18.00, men det var förstås omöjligt. Allt eller inget! Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket...

Så fru Chang avslutar sitt arbete på detta ställe, och den giriga thaikärringen får stå med lång näsa när en av hennes mest populära massöser lämnar...

Tråkigt att fru Chang därmed förlorade den sociala samvaro det innebar att sitta med sina vänner i väntan på kunder på massagestället, men någon måtta får det vara.

Herr Chang har talat.

Det lät väl som den bästa lösningan, eller enda!

Tja, problemet med att thaidamen ska arbeta i Thailand är som sagt att det kan innebära långa arbetsdagar med ynkligt betalt.

Fru Chang jobbade på en thaimassage i Chiang Mai när jag träffade henne. Förväntad närvaro på arbetet var väl typ 10.00 till 00.00 (endast söndag exluderat), även om den största delen av denna tid bestod av att sitta och rulla tummarna i väntan på kunder. Men man måste finnas på plats!

När jag då vill tillbringa kvällarna med fru Chang har thaikärringen som driver stället mage att begära THB 100 för varje timme som fru Chang ej finns där (varav fru Chang får ingenting). Jag ska alltså betala THB 500 för varje kväll vi är tillsammans 19.00 - 00.00... Jaha, THB 15000 varje månad bara för att få träffa fru Chang varje kväll? Eftersom fru Chang typiskt tjänade THB 10000-15000 per månad insåg jag ganska omedelbart att jag lika gärna kunde ge henne dessa pengar direkt istället. Jag försökte förhandla lite med thaikärringen om deltid typ 12.00 - 18.00, men det var förstås omöjligt. Allt eller inget! Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket...

Så fru Chang avslutar sitt arbete på detta ställe, och den giriga thaikärringen får stå med lång näsa när en av hennes mest populära massöser lämnar...

Tråkigt att fru Chang därmed förlorade den sociala samvaro det innebar att sitta med sina vänner i väntan på kunder på massagestället, men någon måtta får det vara.

Herr Chang har talat.

hahaha.. man hänger ju inte riktigt med i den thailändska affärslogiken alltid.