Fredagsfilosofier angående pengar och lycka

Jag känner på mig att det blir ett långt inlägg så tryck gärna på "gå-tillbaka-pilen" om ni ogillar mycket text.

Idag skulle vi hämta upp dotterns nya pass på svenska ambassaden och givetvis hamnade vi i värsta lemmeltåget så det tog 1.5 timme de 20 kilometrarna från Bangna. Hela denna tid, samt lite till, spenderade frugan pratandes med en väninna. Väninnan har en son i dotterns klass och är Vietnamesiska, dock född i Kina. Hennes oro är att hennes thailändske man är gammal och svag och snart kommer lämna in. Det är givetvis trist men det värsta är att husen och lägenheterna han köpt åt henne bara inbringar 1,200,000 Baht/månad i hyresintäkt per månad, efter omkostnader. Eller, det allra värsta är att när han dör så kan han ju inte längre betala skolavgifter och försäkringar på 2 miljoner om året vilket innebär att Moey (som hon heter) ska få sina 14 miljoner att räcka till utgifter på 16 miljoner. För det är kärnan till problemet. Hon har utgifter på 16 miljoner Baht om året och hon kan inte se någon punkt att dra ned på. Hon och två barn. Ett fall för lyxfällan kanske och givetvis i så fall det roligaste programmet någonsin. Hon är nog den skönaste 48-åring jag någonsin träffat; 100% gjort i plast och silikon men 100% naturlig. Samtalet avslutades dock i en positiv ton; Moey trodde trots allt att hon skulle få runt 400 miljoner Baht i arv, trots att det fanns en hel hög barn och barnbarn från ett tidigare äktenskap. Ja, det borde ju räcka, sade frun med våra 8,400 SEK från min farmor i färskt minne.

Som kontrast var vi hemma i byn för dotterns födelsedag för tre veckor sedan. Frugans moster hade en lång diskussion om huruvida hon skulle pensionera sig och sin garlandtillverkning. efter att hennes make gick bort i förtid förra året. Han var en officer av lägre rang men det ger ändå någon form av änkepension på 8,000 Baht/månad. Mosterns garlandtillverking och försäljning drar bara in 4,000 Baht månad och då hon är 52 tyckte hon inte de pengarna behövdes längre "8,000 Baht/månad är trots allt mer än dubbelt så mycket som jag använder"; ingen oro nödvändig.

Visst är det skillnad på en 52-åring med utflugna barn och en 48-åring med 2 barn i skolålder men en skillnad på en faktor 150 är ganska betydande.

Detta fick mig att tänka på rikedom och lycka i allmänhet. Frugans släktingar samt barndoms- och ungdomskompisar tillhör arbetar- och medelklass medans hennes kompisar via dotterns skola ligger mellan övre medelklass och absolut överklass. Jag har mängder av gånger träffat båda lägren och om någon grupp generellt verkar lyckligare så är det den första. Jag är ingen Moder Teresa typ som vill hylla fattigdom och för mig är det närmast självklart att det är nästintill omöjligt att vara lycklig när man inte vet om man har mat för sina barn imorgon eller om man har råd att betala hyran och kläder nästa månad. Steget från olycka till lycka är, i min tro, dock ganska litet; så fort man har basbehoven hyfsat säkrade och börjar närma sig ett liv där man kan lägga undan för "a rainy day", ta en kort semester varje år samt ibland unna sig något "onödvändigt" så ligger man nog ganska nära den "ultimata" rikedomen. Så fort man börjar bli "rik på riktigt" så uppenbarar sig en massa problem; rikedomen kommer oftast från ett jobb som kräver mycket tid och ansvar och rikedomen i sig bygger upp ett krav på högre fasta och rörliga kostnader vilket gör det omöjligt att hoppa av. Rikedomen innebär också att problem som tidigare inte existerade; förväntningar på barn, anseende, etc, helt plötsligt blir en viktig del av ens vardag.

Jag har redan glömt av vad jag egentligen ville säga så jag hoppar till slutklämmen; är det alltid bättre att gråta i en Porsche än i en Skoda eller kan det ibland vara bättre att trivas i en t-shirt än i kostym? 

Av outgrundliga anledningar så råkade jag ha denna tolkning av denna låt i lurarna medans jag läste ditt inlägg, kändes på något sätt surrealistiskt att hålla med i dina visdomsord till John Lennons text

Ps. Ta nu inte detta som en tråkning!

Det är lugnt; dina tråkningar må ibland vara tråkiga men de är ändå långt bättre än tröstlöst arroganta eller ignoranta responser och framförallt uteblivna reaktioner.

Visst är livet orättvist, vi fick kämpa som tusan med ekonomin, när våran dotter ville plugga på Forsmarks gymnasium.

Pengarna vill inte riktigt räcka till, jag hade 7 mil enkel resa till jobbet, o enkel knegarlön.

Visst klarade vi av det, stolt är man nu hon 2 barn jobbar som akturiserad revisor o tjänar klart bättre än jag o frugan gör.

Det finns alltid möjligheten att ta en billigare skola o att har råd med det nödvändigaste..

       FF

Att det att ha pengar  inte är lika med lycka kan väl alla vara enig i, fast det underlättar.

Själv tror jag efter att ha levt ett aningen brokigt liv att har man som Atom skriver täckt in

dom basala behoven + lite mumma på det och sen möjlighet att avsätta nån krona till sämre dar så är man nära

vad gäller mammon åtminstone.

På det gäller det att ha prickat in karriär, privatliv och en massa annat eller ????

Lycka är nog väldigt individuellt hur det definieras, för egen del känns det som jag är väldigt nära

den ultimata situationen, vuxna barn självgående och välavlönade, minsta barnet sörjd för, själv 3månader

från förtida pension. Livet har aldrig känts bättre

Pengar gör dig lycklig allt annat är nonsens.

För pengar betyder frihet och har man frihet att göra det man vill blir man lycklig

 (oavsett vad man nu blir lycklig av att göra )

Men för att ovanstående ska gälla ska man nog ha kommit upp i åren en smula . 

Ha fått upplevt att kämpa för saker och inte fått allt serverat. Mycket pengar vid unga år riskerar att bli en katastrof.

Mvh Hobbe

Mina föräldrar är vad jag förstått 6-7 år äldre än dig. Jag upplevde aldrig att det var knapert när jag växte upp men förra sommaren så berättade farsan hur han och morsan smart övertalade mig att fortsätta spela handboll och inte byta till hockey utan att jag förstod att det var av ekonomiska anledningar.

Det är så jävla lätt att fastna i ett hamsterhjul där man intalar sig själv att man jobbar för sin familjs skull men egentligen gör dem en björntjänst där ens extra intjänade pengar bara betalar för tjänster som man hade gjort bättre, inte att förväxla med mer professionellt, själv.

Jag har mängder med bekanta som gladeligen betalar 10,000 Baht för två timmars matteundervisning på helgen för sina barn, trots att de själva har en examen från en teknisk högskola/universitet och rimligtvis borde klara av 5:ans matte. Dessvärre är jag inte så mycket bättre själv även om min dotter är min största hobby.

Att maximera sin lycka är en vetenskap, dessvärre är man nog oftast alldeles för gammal för att dra nytta av sin visdom när man väl upptäcker sanningen. Jag känner mig trots allt lite stolt då jag inser att jag gör fel.................

Vi hade väldigt små marginaler, tur hade vi att inget gick sönder varken bil eller hus..

Nu mera är man stolt föräldrer över sina barn som alla självgående o vi trivs ihop

Åker på resor tillsammans o kan verkligen umgås utan större motsättningar.

Jag tror i alla fall har lärt sig hemifrån att det inte finns överflöd av pengar, så är det lättare att klara sig i vuxenlivet..

                  FF

Har man inga pengar så tror man naturligtvis att allt blir bättre om man vinner högvinsten.

Det viktigaste är naturligtvis att man trivs i sin vardag.

Jag är väl ingen superrik snubbe. Men vill jag ha något så kan jag köpa det när jag vill.

Dock sitter inte lyckan i prylar. Jag finner oftast större tillfredsställelse i att åka ut och jobba fast jag egentligen kan sitta med fötterna på skrivbordet om man vill.

Eller att umgås med mina hundar. Hemligheten är naturligtvis att jag gör det av fri vilja. Att bjuda någon av fruns mindre bemedlade släktingar på något eller kanske till och med bjuda dom till Sverige ger även det lycka. Då lyckan skiner tillbaka.

Det är dock alltid enklare att säga att pengar inte spelar någon roll om man har dom i överflöd snarare än om man får slita hårt för att få det att gå ihop.

Så jag tror var och en besitter sin egen sanning vad lycka är värd i förhållande till pengar.

Skickat från min SM-N910F via Tapatalk

Kul att tala om. Allt är relativt. Vi spar som fan hela året för att unna oss en månad I udonthani. I goda vänners lag. Vi är absolut inte rika. Snarare fattiga. Vi har skalat bort allt onyttigt för vår resa. Det känns som högsta vinsten varje år vi har råd att åka. Lyckan för oss är inte pengar. Men att spara för att uppnå vårt mål att resa

När man tänker tillbaka på hur mycket man har kostat sina föräldrar får man dåligt samvete. Jag var väldigt aktiv som barn och gjorde väl det mesta som gick på den lilla orten jag växte upp i. Fotboll, pingis, brottning, schack, slalom och hockey (svindyrt även på den tiden). Jag mår så fruktansvärt dåligt när jag tänker tillbaka på vad jag och mina syskon kostat mina föräldrar i både pengar och tid som verkligen inte riktigt fanns alla gånger på den tiden, men som jag blivit varse om senare i mitt liv.

Wow vilka uppoffringar och tack så mycket mamma och pappa, nu förstår jag varför vi åt så tråkig och enformig mat samt att vi åkte kors och tvärs genom Uppsala för att handla det ena på Wessels och det andra på OBS bara för att förtsätta till den katastrofala avslutningen på det där förbannade potatislagret (Nelins)  

Förr om åren när jag var anställd så gjorde jag detsamma. Och jag tillbringade 3 månader om året i Thailand samtidigt som jag jobbade häcken av mig resten av året. Och allt om oftast fick man kommentarer från folk avundsjukt som tyckte att jag var så välbeställd lyxlirare som hade råd att åka till Thailand varje år så länge.

Att sen samma folk prioriterade sin vardag genom att sitta på krogen och dricka öl varje helg, säger en hel del om hur folk ser på sin omgivning och pengar. Spar man undan så är man nån rik glidare helt enkelt. Fast man egentligen har samma förutsättningar. Men att spara och jobba extra vill naturligtvis inte folk oftast. Utan pengar ska komma som en högvinst. Då är det riktigt ärligt intjänade pengar enligt vissa. Medans dom som verkligen sliter in sina pengar genom hårt arbete ses som samhällets parasiter av vissa. Vilket naturligtvis samhället straffar med höga skatter och avgifter.

Förra sommaren så var vi i Paris, London och Stockholm innan vi kom till Tibro. Vi hade bokat A380 från Bangkok och jag använde mina miles till en Biz biljett. Dottern hade läst om Egyptisk, Grekisk och Romersk historia under året och är dessutom väldigt tekniskt intresserad så vi planerade in alla världsklassmuseum i Paris och London samt Gröna Lund och Skansen i Stockholm. När vi satte oss på TG961 och jag frågade dottern (smeknamn Atom) om vad som var det bästa med semestern så svarade hon "kvällen då vi cyklade med Farmor och hade picnic i Tibro Stadspark". Där ser man efter att spenderat 2,000+ SEK om dagen i Paris och London...............

Frun blir åtminstone lycklig av mina pengar.

Själv får jag aldrig se dom, så jag kan inte svara om man blir lycklig av pengar.