Fredagsfilosofier angående pengar och lycka

Fixa citeragrejen

Lycka för mig är.

 Att vara skuldfri.

Att få vara skapligt frisk.

Att jag har det jag behöver och lite till.

 Att jag har en buffert om det blir något problem ekonomiskt.

Hoppas att gubben överlever sin bortskämda slyna till fru av någon anledning. Skulle vara intressant att veta vad 16 miljoner i utgifter går till.

Hej

Vad är detta, du börjar ju låta som mig?

Själv har jag ju redan för 30-40 år sedan konstaterat detta och jag trivs helt klart bättre tillsammans med "vanligt" folk med vanliga liv och en vanlig vardag, pengar är absolut ingen garanti för lycka och ett innehållsmässigt rikt och bra liv.

Det är enligt mig tillgång på vänner, tid för familjen, att kunna vara med när barnen växer upp, att ha tid för dom man älskar, att kunna planera sin egen dag, att kunna göra vad man känner för när man vaknar, låga omkostnader, lite skulder, närhet till naturen, att kunna gå och lägga sig när man vill och gå upp när man vill, avsaknad av stress och måsten är viktigt och ger ett bra och innehållsrikt liv.

Jag har ju berättat om detta tidigare men det kommer ju nya medlemmar hela tiden, i mitt gamla jobb träffade jag ju många extremt rika och många miljardärer, dom flesta av dessa skulle jag inte alls klassa som lyckliga, trots att dom kunde ha flera egna flygplan, många Ferraris, Rolls, privatchaufförer, hus i 3-5 länder, åt och bodde i en lyx var dom än befann sig som vanligt folk knappt kan företsälla sig.

Visst hade dom allt men lyckliga var dom oftast inte alls, få riktiga vänner som inte försökte få pengar av dom, släkt som tjatade om pengar så fort dom träffades, bortskämda barn som sumpade hotell, företag och annat som dom hade fått, barn som slösade bort dom pengar dom fick och ständigt krävde mer, deras stora förmögenheter krävde ständig tillsyn och möten med advokater, jurister och ekonomer, ständiga konflikter och jakt på dom ifrån skattemasens sida gjorde att dom inte kunde vistas längre tider än 6 månade i sitt hemland per år, risken för kidnappningar, utpressning, rån och andra brott var ständigt överhängande, detta krävde att deras hus var omgivna av elektriska staket, övervakningskameror, alla dörrar och fönster larmade, behov av vaktbolag, lösa hundar springande i trädgården, sen låg den rike i sin säng och tittade på ett tiotal bildskärmar i sovrummet där han kunde följa alla rörelser i och runt huset, ingen av dom hade några planer på att sluta jobba och njuta av livet trots att många var över 70 år, vem skulle då sköta allt och se till att tillgångarna fortsatte att öka, oftast litade man inte på någon annan än sig själv.

I flera fall berättade man för mig att omgivningen förmodligen hoppades att dom skulle dö så att dom fick ärva, i något fall hade barnen begärt förskott på arv o.s.v, inte så roligt kanske.

Många av dom rika jag har träffat genom åren sa sig vara avundsjuka på mig som bodde på en ö, kunde äta skaldjur och färsk fisk dagligen, inte behövde låsa vare sig hus eller bil, kunde tillbringa mycket tid med familj och barn, kunde åka till Thailand 3-6 månader om året, hade vänner som gillade mig för den jag var och inte för pengarnas skull, inte behövde oroa mig så mycket och hade som mål att pensionera mig när jag fyllde 55 år.

Om dom verkligen menade detta eller ej vet man ju inte med säkerhet men jag tror faktiskt det.

Själv har jag alltid varit lite avundsjuk på dom som kan leva ett liv utan stress och måsten med solen som klocka, omgivna av familj, släkt och vänner, under social kontroll, omgiven av husdjur i takt med naturen, utan någon som talar om vad du ska göra och när, detta även om detta inte ger mycket pengar och innebär att man inte kan få allt.

Så det är inte undra på att man trivs bra i djupaste Isaan med dessa sociala, vänliga, generösa, avstressade och naturnära livsnjutare, jag njuter av att vara där tillsammans med dessa underbara, naturliga och avstressade människor, vi västerlänningar har mycket att lära av dom.

Mvh isan lover

Hej

Låter sunt.

Mvh isan lover

Hej

Själv förstod jag tidigt att mamma och pappa inte hade så mycket pengar, pappa jobbade på kontor och mamma var hemmafru med två barn, jag bad aldrig om det jag egentligen ville ha eller göra eftersom jag visste att det skulle göra dom ledsna när dom inte hade råd med det.

Själv började jag därför tjäna egna pengar redan som 12 åring, jag och en kompis delade ut reklamblad i brevlådorna, då kunde jag hjälpa till att avlasta föräldrarna lite, när jag var 13 år fick jag fast anställning i en affär på kvällar och helger samtidigt som jag gick i skolan, nu tjänade jag hela 7 kr i timman och kunde köpa mig en ny cykel, sen blev det moppe, köpte en stereo, jag möblerade mitt rum själv o.s.v.

Detta betydde naturligtvis mycket för familjens ekonomi, affärsinnehavaren förstod nog också att vi inte hade så mycket pengar i familjen så han skickade med kött som gick ut samma dag, skadade burkar och paket o.s.v med mig hem, mycket omtänksamt och snällt gjort.

Själv tror jag att det var bra att få ta ansvar tidigt, lära sig att tjäna pengar, köpa vettiga saker och börja arbeta tidigt, detta har nog format mig till den jag är och det har ju gått hyfsat bra ändå.

Mvh isan lover

Det är naturligtvis individuellt vad som innebär lycka för olika människor men som du säger så uppfylls basbehoven + lite till kan man slappna av och njuta lite mer än om man konstant måste oroa sig för ekonomin. Särskilt om man har familj och boendes i ett land med inga sociala förmåner som Sverige.

För 8 år sedan bodde jag i en lånad enrummare i Muangthongthani, norra Bangkok, utan a/c, varmvatten och minus 100k på kreditkortet. Jag bodde där ca 1.5 år och minns tiden som lycklig för mig, kanske för att jag träffade frugan under den tiden. Visst hade jag inkomst så det var aldrig risk att jag skulle svälta men det kändes rätt kul att även leva snålt. Att leva enkelt för att kunna börja återuppta kontrollen på en smått sargad ekonomi pga flera års överkonsumtion av vin, kvinnor och sång.

Att ha kontroll över sin ekonomi innebär, för mig, att man har bättre kontroll över sitt liv. Jag har träffat flera välbetalda kollegor som säger att detta (jobbet) inte är värt det men stora lån i samband med att ha ansvar för familj gör att de helt enkelt inte kan sluta jobba. Denna negativa stress är ett riktigt sänke för att vara lycklig och jag tror inte det är en liten del av befolkningen som lever under liknande förutsättningar. Själv tjänar jag och frugan tillräckligt bra för att slippa ekonomiska bekymmer men det gäller naturligtvis att försöka hitta en bra balans. Allt får inte handla om att spendera nu eller spara för framtiden. Frugan och jag planerar för en tidig pension för att kunna vara hemma på heltid med våra 2 små barn innan de blir för stora. Skitsamma om man inte är rikast i området så länge man kan unna sig (familjen) ett bra liv och det, tror vi, innefattar bl.a. mesta möjliga tid tillsammans. 

Kort sagt så är pengar långt ifrån allt men utan dessa eller med för mycket är det nog svårt att vara 100% lycklig.

/ SatanG 

Vad nobelt att klappa sig på magen och minsann berätta sanningen om pengar för de mindre vetande