Försök till förklaring på ett fenomen som vi oftast inte förstår.

Tack IL för en bra tråd! Du skriver att föräldrarna gör sitt bästa för att barnen ska få gå i skolan och det stämmer nog i många fall. Tyvärr gör fattigdomen på landsbygden att de flesta måste sluta efter primary school - alltså efter 6 år. Barnen VILL gå i skolan, men VILL också tjäna pengar för att hjälpa sina föräldrar. Detta leder till en inre konflikt som ofta slutar med att man skippar skolan och tar ett jobb med usel lön. Man kan inte begära att en 11-12 åring ska förstå att utbildning leder till ett bättre och mera välavlönat arbete. Det är föräldrarnas, skolans och samhällets uppgift att få dem att inse detta.

Jovisst skickar vi lite pengar varje månad till Mae, och vi gör det med glädje.

Det är ssv. inga jättepengar för oss och det skapar en sån trygghet för morsan att det är värt vartenda öre.

Jag kan berätta om första gången jag träffade tjejens familj, vi hade bott i min flickväns hus i ca en vecka och hade köpt ett gäng Ankor till mae så att hon kunde få lite bättre pengar för äggen (hon hade lågproducerande ankor innan).

Och jag frågade varför hon inte skaffade får eller grisar som borde passa perfekt på gården, svaret var att vattentillgången är väldigt osäker och därför vågade hon inte. (det komunala vattnet stängs av ibland och det kunde vara avstängt ganska länge)

Jo dom samlade upp regnvatten men om dom skulle ha större djur så vore det riskabelt att förlita sej på det, så jag frågade hur mycket det skulle kosta att borra en brunn.

Dagen efter frågade jag tjejen om dom kollat priset för borrning och ja det skulle kosta ca:20 000 Bath... Ja men för f-n borra då jag betalar sa jag.

Efter ett tag kom svärmor med dottern i släptåg/tolk och sa att: lugna ner dej ni har inte varit ihop så länge å vet inte än om ni kommer att trivas tillsammans. Varför ska du betala en massa pengar här om du inte med säkerhet vet att ert förhållande kommer att fortsätta?

Jag svarade att det är lungt jag har råd att avvara dom pengarna iaf. men hon vägrade, vi kan prata om det om nästa gång ni kommer sa hon.

Det här är bara ett av dom skäl som gör att jag verkligen älskar min svärmor och även hennes tillika underbara sambo, dom är människor som står med fötterna på jorden och inte ser mej som en ATM maskin.

Bara känslan nu sist när vi kom ner och överraskade Mae, och se den genuina glädjen när vi stod på hennes gård, jag vet att man inte kramas på samma sätt som vi i Thailand men svärmor kastade sej om min hals med glädjerårarna rinnande (mina också)

Gör att jag med glädje ser till att dom har det säkert ekonomiskt.

Jo jag vet att jag har haft tur, jag vet att det finns svärmödrar som är riktiga vampyrer, och jag är jävligt glad att tjejens familj inte är like that.

Säger väl som IL, klart att det finns olika uppfattningar i detta ämne, själv tror jag på IL:s tankegångar mer än Neils, även om båda har rätt så misstänker jag att det inte finns tillstymmelsevis så många hardcore bardamer som softcore, de goda märker man som vanligt inte av emedan de inte plöjer ner stora delar av syndaslanten på de saker och ställen Neil nämner.

Det tragiska är att detta har "faranger" uppmärksammat i årtionden, det är bara den Thailändska staten som inte gitter se vad som finns på sin egen gård i förm av otillräcklig skolgång och "slaveriarbete".

Man önskar så innerligt dessa mormödrar med varma blickar som får en att känna sig som en i familjen direkt, dessa önskar man allt väl men de välbesuttna vågar inte ens tänka tanken att de fattigaste ska få det bättre, vem skall de då, med myndigheternas goda minnen, ockra på?

Säger som IL, finns så oerhört mycket mer i denna tragiska snedvridna ekonomiska situation som på sikt kommer att tända en svårsläkt eld i vårt andra hemland.

Baa

Har inte några som helst problem med att förstå att barn i fattiga samhällen måste hjälpa sina föräldrar med pengar. Helt naturligt Däremot är jag själv inte beredd att vara ihop med en tjej som behöver bidraga till sin familjs försörjning. Jag lägger hellre mina pengar på min son eller för att förgylla mitt förhållanden med roliga saker. Som tur är finns det ju ganska många töser som även om deras familj har en solid ekonomisk bakgrund kan tänkas sig vara ihop med en farang.

Tror nog inte att så många tjejer i Pattaya säljer sig för att försörja familjen. Visst skickas det en del pengar men det mesta slösas bort på kläder, smink, spel, alkohol osv.

Att föräldrar tar emot pengar som de vet kommer ifrån prostitution är helt oförståligt. Usla människor.

ha det

Neil

Förjävligt att det slösas bort på omkostnader knutet till arbetet Här i Sverige är ju sådant avdragsgillt. Speltorskar och suputer finns det gått om här i Sverige också. Och att föräldrar har mage att ta emot pengar när de driver heltidsdagis Sådant är ju subventionerat här i Sverige, dock endast deltid.

Men bra att du har så hög moral att du kan se ner på människor i nöd, all heder till dig

Förjävligt att det slösas bort på omkostnader knutet till arbetet Här i Sverige är ju sådant avdragsgillt. Speltorskar och suputer finns det gått om här i Sverige också. Och att föräldrar har mage att ta emot pengar när de driver heltidsdagis Sådant är ju subventionerat här i Sverige, dock endast deltid.

Men bra att du har så hög moral att du kan se ner på människor i nöd, all heder till dig

Härligt,tillbaka i gammal god stil Mvh Måne

Det blir helt klart en kulturkrock. Frugan hade ju med sig dottern till sverige. För frugan är skolan allt för dottern. Hon och jag diskuterar ofta det du skriver och vår svenska uppfattning . Men frugan släpper aldrig sin uppfostran där dottern ska hjälpa mamma. Vad jag än säger. Dottern är så otroligt väluppfostrad. Väldigt bra uppfostrad. Som du skriver IL.Barnen får så mycket kärlek. Där har vi mycket att lära. Nu har vi en liten tillsammans. Det ska bli spänande att se vilka värderingar den lilla kommer att anamma.

Härligt,tillbaka i gammal god stil Mvh Måne

Yes

Hej

Man hör ju ofta västerlänningar beklaga sig över och vara helt oförstående till varför Thailändska barn känner sig skyldiga att ta hand om och hjälpa föräldrarna.

Om man vistas ofta i vanliga byar på landsbygden i Thailand och stannar där tillräckligt länge och hinner följa familjerna och deras barn när dessa växer upp, ser hur dom sliter för att få det att gå runt och ibland är helt utan pengar.

Föräldrarna vistas ju för det första mycket mer med barnen än vi gör i Sverige, här är det inte samhället (staten) som förväntas uppfostra och ta hand om barnen utan det är föräldrarna och övriga släktingar t.ex mormor.

Och banden mellan barn - föräldrar och övriga släktingar börjar skapas direkt efter födseln, och barnet skämms bort och älskas på ett naturligt sätt, man försöker göra dom glada och nöjda även om man egentligen inte har råd, barnet är aldrig ensamt och oskyddat utan får växa upp i den trygghet som detta innebär att ha föräldrar och släktingar omkring sig.

Vad kan vara tryggare och skönare än för ett litet barn än att vintertid ligga och sova tryckt mot en annan människa och känna dennes lugna andetag och den härliga värmen som denne ger, jag har själv ofta haft frugans storasysters pojk sovande i armhålan om vintern när han har frusit och varit i 3-4 års åldern, han är nu 15-16 år.

Visst kanske barnet blir jagad av mormor med en bambupinne när han eller hon har gjort något rackartyg men oftast skrattar barnet under jakten för dom vet att ingen egentligen vill göra dom illa, och att mormor älskar honom så även detta blir lite av en lek.

Barnen är med föräldrarna på risfälten och deras odlingar i tidig ålder, som spädbarn sovandes i skuggan under ett träd, och några år senare försöker dom hjälpa till så gott det går med familjens sysslor, men dom tillåts också att leka och klättra i träd, skjuta ödlor med slangbällor eller bada i närheten.

Man äter medhavd mat sittandes på marken eller i ett av dom skjul som fungerar både som regn och solskydd ute på farmen.

Barnen får också tidigt lära sig vilka växter, blad, svampar och andra saker som är ätbara och plockar dessa tillsammans, man är också med och plockar snäckor i dammar och åar, man får lära sig fånga fisk, krabbor och räkor, allt detta går vidare ifrån generation till generation.

Att arbeta och umgås så här naturligt med föräldrar och andra släktingar ger starka band som varar livet ut, den närhet och det naturliga sätt som dom lever på och växer upp med har enligt mig gått förlorad i Sverige.

Föräldrarna har det ofta lite svårt ekonomiskt, men ändå försöker dom låta barnen gå i skola, köper kläder, böcker och lite leksaker.

Barnen lever ju så nära föräldrarna att dom inte kan undgå att förstå den ekonomiska situationen och dom hör ofta föräldrarna prata oroligt om hur dom ska klara den närmaste veckan, ibland finns det inte pengar till mat och då får man nöja sig med fisksås och ris.

Ibland kanske den ekonomiska oron skapar gräl mellan föräldrarna och många barn tänker nog tidigt att bara dom blir större så ska dom hjälpa mamma och pappa att få det bättre.

Och eftersom man har växt upp inte bara med mamma och pappa ingår även släktingarna i familjen, och dessa har oftast deltagit i barnets uppfostran och hjälpt familjen t.ex när dom inte har haft mat eller varit utan pengar, så dom hänger alla ihop på ett för dom helt naturligt sätt, detta kan vara mycket svårt för en utlänning att förstå.

Man skulle kunna skriva mycket mer om det här, och jag har nog bara fått med en bråkdel av det system som gör att barnen vill hjälpa sina föräldrar och släktingar speciellt om dom hamnar i knipa.

Så jag själv har mycket stor förståelse för att Thailändskor vill hjälpa sin familj, och att dom förväntas göra detta eftersom det inte finns något annat trygghetsystem, jag kan t.o.m förstå att en tjej åker till Pattaya eller Phuket för att tjäna pengar i barena, även om jag tycker att det är tragiskt, men har man en familj som har det svårt så är det en förklararing som håller för min del.

Hoppas att fler kan fylla på lite om detta ämne som jag tror att västerlännigar kan har svårt med om dom blir ihop med en Thaitjej, åtminstone om man läser på olika forum och även hör vad thaitjejerna berättar.

Mvh Isan Lover

Jag tycker det var ett bra inlägg, inte minst för att balansera alla trista cynikers inlägg om hur ruttna alla thailändare är. Dessutom är ju grundfilosofin, att barn när de vuxit upp oftast vill hjälpa sina föräldrar, i länder utan statsfinansierade säkerhetssystem givetvis sann. I övrigt tycker jag inlägget andas lite väl mycket risbondesromantik och förmodligen varit riktigare för en 20-30 år sedan.

Det som givetvis fortfarande stämmer är att en majoritet av thailändska barn växer upp under relativt knappa ekonomiska former och att de utan föräldrar eller andra släktingars uppoffringar mer eller mindre är dömda till ett liv i relativ fattigdom och att de därför på ett eller annat sätt känner sig skyldiga att betala tillbaka när de blir äldre. Det är dock allt färre som helt livnär sig på vad marken ger och i "min" by jobbar de flesta på fabriker vilket innebär att föräldrarna är borta 12 timmar om dagen 6 dagar i veckan och för de som är födda längre bort från Bangkok så innebär det ofta att helt växa upp utan föräldrar; jag är rätt säker på att ett genomsnittligt svenskt barn spenderar betydligt mer tid med sina föräldrar än ett genomsnittligt thailändskt barn.

Din bild av hur mamma, pappa, barn och hela tjocka släkten skördar och har picknick ute på fälten och lever ett behagligt isaanskt Carl Larsson liv, om än utan pengar, låter ju väldigt gemytligt men hur många har det verkligen så? Thailand har fastnat någonstanns mellan jordbruks- och industrisamhälle och kanske var bönderna för 30 år sedan lyckligare men man kan aldrig stoppa tillbaka anden i flaskan igen när han redan berättat om mobiltelefoner och DVDs. Söner och döttrar från fattiga familjer kommer säkert fortsätta att känna ansvar för sina föräldrar ett tag till men det är en blandning av rent sunt förnuft, precis som vi svenskar bryr oss om våra föräldrar, och ren pragmatism som kommer sig av att de faktsikt står i ekonomisk skuld till dem; någon extra kärlek pga deras uppoffringar och picknickar i risfälten tror jag dessvärre inte på.

Jag tycker det var ett bra inlägg, inte minst för att balansera alla trista cynikers inlägg om hur ruttna alla thailändare är. Dessutom är ju grundfilosofin, att barn när de vuxit upp oftast vill hjälpa sina föräldrar, i länder utan statsfinansierade säkerhetssystem givetvis sann. I övrigt tycker jag inlägget andas lite väl mycket risbondesromantik och förmodligen varit riktigare för en 20-30 år sedan.

Det som givetvis fortfarande stämmer är att en majoritet av thailändska barn växer upp under relativt knappa ekonomiska former och att de utan föräldrar eller andra släktingars uppoffringar mer eller mindre är dömda till ett liv i relativ fattigdom och att de därför på ett eller annat sätt känner sig skyldiga att betala tillbaka när de blir äldre. Det är dock allt färre som helt livnär sig på vad marken ger och i "min" by jobbar de flesta på fabriker vilket innebär att föräldrarna är borta 12 timmar om dagen 6 dagar i veckan och för de som är födda längre bort från Bangkok så innebär det ofta att helt växa upp utan föräldrar; jag är rätt säker på att ett genomsnittligt svenskt barn spenderar betydligt mer tid med sina föräldrar än ett genomsnittligt thailändskt barn.

Din bild av hur mamma, pappa, barn och hela tjocka släkten skördar och har picknick ute på fälten och lever ett behagligt isaanskt Carl Larsson liv, om än utan pengar, låter ju väldigt gemytligt men hur många har det verkligen så? Thailand har fastnat någonstanns mellan jordbruks- och industrisamhälle och kanske var bönderna för 30 år sedan lyckligare men man kan aldrig stoppa tillbaka anden i flaskan igen när han redan berättat om mobiltelefoner och DVDs. Söner och döttrar från fattiga familjer kommer säkert fortsätta att känna ansvar för sina föräldrar ett tag till men det är en blandning av rent sunt förnuft, precis som vi svenskar bryr oss om våra föräldrar, och ren pragmatism som kommer sig av att de faktsikt står i ekonomisk skuld till dem; någon extra kärlek pga deras uppoffringar och picknickar i risfälten tror jag dessvärre inte på.

Om man dryftar frågan rent allmänt då och räknar bort alla Bangkokianer, Chiangmaire, Korater e.t.c. storstadsområdesinvånare så finns det åtminstånne 30-40 miljoner som har som Du skrev så långt till fabriker att jordbruket, jakt o fiske fortfarande är basen i den hammavarande familjens försörjning, låt vara att mor o far jobbar nånstans långtbortistans men barnen har ändå morföräldrar, fastrar o mostrar, ja alla de som kallas "kusiner" att ty sig till så visst finns lite av lantromantiken kvar.

Jag är inte kunnig nog att bedömma vad som är bäst, dagis i Kärrtorp eller risfälten i Issan, men nog skulle det i varje fall för mig vara ett drömscenarie att få ha barn i Thailand tills dom blir skolmogna och sedan ge dem en gedigen västerländsk utbildning för att sedan kunna hjälpa dem ut i arbetslivet i Thailand, vilka möjligheter dessa barn skulle ha att utveckla landet som företagsledare.

Drömmaren Baa

Om man dryftar frågan rent allmänt då och räknar bort alla Bangkokianer, Chiangmaire, Korater e.t.c. storstadsområdesinvånare så finns det åtminstånne 30-40 miljoner som har som Du skrev så långt till fabriker att jordbruket, jakt o fiske fortfarande är basen i den hammavarande familjens försörjning, låt vara att mor o far jobbar nånstans långtbortistans men barnen har ändå morföräldrar, fastrar o mostrar, ja alla de som kallas "kusiner" att ty sig till så visst finns lite av lantromantiken kvar.

Jag är inte kunnig nog att bedömma vad som är bäst, dagis i Kärrtorp eller risfälten i Issan, men nog skulle det i varje fall för mig vara ett drömscenarie att få ha barn i Thailand tills dom blir skolmogna och sedan ge dem en gedigen västerländsk utbildning för att sedan kunna hjälpa dem ut i arbetslivet i Thailand, vilka möjligheter dessa barn skulle ha att utveckla landet som företagsledare.

Drömmaren Baa

I teorin håller jag med dig och ibland fungerar det säkert så också. När jag ser på släktingar och grannar i byn så ser det dock inte så lantromantiskt ut; 60-åriga mormor som helt enkelt fysiskt inte orkar med en 5-åring eller mostern, som redan har 6 egna barn, som blir tilldelad 2 stycken till, verkar mer vara normen. Att gå från jordbrukssamhälle till industrisamhälle är jävligt jobbigt för alla länder då hela det kulturella och sociala arvet ställs på ända, även i Sverige var det tufft, och Thailand måste snabbt som tusan ur det innan man fastnat för gott som ett låglöneland. Det finns en massa goda saker från det gamla bondesamhället som man ska försöka ta med sig när ett land utvecklas men det mellanting (dvs man vill vara rik stadsbo men man är en fattig bonde och det finns inget realistiskt sätt att ändra på det) som många lever under nu kommer det nog dessvärre inte mycket gott ur.

I teorin håller jag med dig och ibland fungerar det säkert så också. När jag ser på släktingar och grannar i byn så ser det dock inte så lantromantiskt ut; 60-åriga mormor som helt enkelt fysiskt inte orkar med en 5-åring eller mostern, som redan har 6 egna barn, som blir tilldelad 2 stycken till, verkar mer vara normen. Att gå från jordbrukssamhälle till industrisamhälle är jävligt jobbigt för alla länder då hela det kulturella och sociala arvet ställs på ända, även i Sverige var det tufft, och Thailand måste snabbt som tusan ur det innan man fastnat för gott som ett låglöneland. Det finns en massa goda saker från det gamla bondesamhället som man ska försöka ta med sig när ett land utvecklas men det mellanting (dvs man vill vara rik stadsbo men man är en fattig bonde och det finns inget realistiskt sätt att ändra på det) som många lever under nu kommer det nog dessvärre inte mycket gott ur.

Ja, det här är ett ämne att stöta och blöta hur mycket som helst, det trista i kråksången är oviljan från de styrande att SE det och förstå det. Man kan inte i en IT värld dölja missförhållandena hur länge som helst och avsaknad av social säkerhet och framför allt, avsaknad av försörjningsplikt gentemot barn som lämnats vind för våg, kommer att ge de styrande , eller i varje fall borde ge dem, en rejäl tankeställare, men, ett stort men, den konstlade stoltheten att inte se på omvärlden ligger nog närmare sannolikheten än behovet gör.

Detta gör att man än mer uppskattar gammelmormor och kusin vitamin.

Baa

Thailand behöver en undomsrevolt och ju förr desto bättre.

Är dock lite tveksam till att nuvarande ungdomsideal leder in på rätt spår.

Om jau går i konkurs, måste jau flytta him te gamle mor som e 84

Förjävligt att det slösas bort på omkostnader knutet till arbetet Här i Sverige är ju sådant avdragsgillt. Speltorskar och suputer finns det gått om här i Sverige också. Och att föräldrar har mage att ta emot pengar när de driver heltidsdagis Sådant är ju subventionerat här i Sverige, dock endast deltid.

Men bra att du har så hög moral att du kan se ner på människor i nöd, all heder till dig

I så mycket nöd är de flesta thaiare inte i. Tak över huvudet, kläder och mat har i princip alla. De flesta människor tar i den situationen inte emot pengar från en dotter eller son som säljer sig. De som gör det är absolut värda förakt.

I grunden hållet jag med IL i hans beskrivning av hur starka band skapas inom de thailänska familjerna. Deras sätt är varken sämre eller bättre än hur vi gör i Sverige. En kraftig romantisering av lantliv med tillhörande familjeplikter leder dock ofta till ursäkter för prostitution,utnyttjande av thaitjejernas farang pojkvänner osv.

Ser inget fel med att en del faranger hjälper sina flickvänner med deras "plikt" gentemot hennes föräldrar. Upp till var och en att lägga sina slantar var de vill. Märkbart är att ju mer männen hjälper till desto varmare talar de för de fantastiska thailändska familjtraditionerna, ja ofta blir deras traditioner långt bättre än de svenska.

Neil

I så mycket nöd är de flesta thaiare inte i. Tak över huvudet, kläder och mat har i princip alla. De flesta människor tar i den situationen inte emot pengar från en dotter eller son som säljer sig. De som gör det är absolut värda förakt.I grunden hållet jag med IL i hans beskrivning av hur starka band skapas inom de thailänska familjerna. Deras sätt är varken sämre eller bättre än hur vi gör i Sverige. En kraftig romantisering av lantliv med tillhörande familjeplikter leder dock ofta till ursäkter för prostitution,utnyttjande av thaitjejernas farang pojkvänner osv.

Ser inget fel med att en del faranger hjälper sina flickvänner med deras "plikt" gentemot hennes föräldrar. Upp till var och en att lägga sina slantar var de vill. Märkbart är att ju mer männen hjälper till desto varmare talar de för de fantastiska thailändska familjtraditionerna, ja ofta blir deras traditioner långt bättre än de svenska.

Neil

Åk ut på vishan och öppna ögonen, eller för den skull på bakgatorna i städerna.

Eller ta en tur till Thailand för dina beskrivningar saknar jäkligt mycke verklighetsförankring.