Det verkar i stora drag finnas två anledningar till att MPR-medlemmar är emot detta förslag:
1. Man är emot förslaget för att man är emot juntan, men givetvis framförallt för att förslaget är dåligt för fattiga.
2. Man tycker det är pittoreskt och bekvämt som det är, men givetvis framförallt för att förslaget är dåligt för fattiga.
Säger man bara att man står på de fattigas sida så har man tagit den moraliska high ground och lägger man dessutom till att man är emot juntan så spelar det egentligen ingen roll hur fel man är ute och vilka andra motiv man kanske har för sina åsikter; man är den goda människan.
Jag kan förstå de som turistar i Thailand några veckor om året, de tycket det är exotiskt och bekvämt att veva ned framrutan och få en kasse ananas men alla som bor här lite mer konstant borde se problemet och att det redan finns lösningar. Det finns obegränsat med mer permanenta uppställningsplatser och bensinmackar där det inte kostar något, eller väldigt lite, att sälja. De fattiga står inte och säljer halvvägs uppe på landsvägen för att de är för lata för att ta MC:n 15 minuter till en säkrare plats, de står där för att medelklassen är för bekväm för att parkera bilen och gå 20 meter i solen.
Inte ett endaste jobb kommer försvinna för att bilar sluta tvärnita mitt på en 4-filig landsväg för att köpa grillad kyckling. Inte ett endast jobb kommer att försvinna för att moppar och lastbilar inte längre helt plötsligt tvingas ut i omkörningsfil för att en pick-up står parkerad halvvägs upp på vägen för att köpa kokosnötter. Folk kommer köpa precis lika många grillade kycklingar och kokosnötter utan dessa stånd och de som säljer komma tjäna sina pengar under säkrare förhållanden och mängder liv kommer sparas. Några lata medelklassare i stora pickisar och några konservativa exotikvurmande turister blir kanske besvikna men det är ett pris värt att betala för säkerhet och utveckling.
I vår del av Bangkoks utkanter pågår samma diskussion. Vi bor på Sukhumvit Soi 105 vilken till viss del utgör gränsen mellan Bangkok och Samutprakan. På och runt 105:an ligger en väldig massa skolor och många som bor där jobbar antingen inne i stan eller i fabrikerna ute i Bang Phlee. Vi har knappt 3 km till dotterns skola men det tar ofta runt 1.5 timme fram och tillbaka på morgonen, ibland 2 timmar, och runt 1 timme på eftermiddagen. Det är 4-filigt och även med mycket trafik så borde det inte kunna ta mer än en halvtimme men problemet är att trottoarerna är fulla av temporära och mobila försäljare av kyckling, frukt, leksaker, kvastar och allt annat tänkbart och mindre tänkbart. Detta gör att barnen som bara bor 1 km från skolan och som skulle vilja och kunna cykla eller gå till skolan måste skjutsas till skolan då det inte finns någon trottoar vilket ytterligare ökar trafiken. Stånden på trottoarerna gör också att bilar stannar i en fil på vardera sidan vilket gör att vägen egentligen bara blir 2-filig och ibland inte ens det. För mig spelar det ingen större roll men de flesta ska till ett jobb och efter att ha spenderat 1.5 timme med att skjutsa sina barn till skolan ska de kanske sitta i en kö ute på Srinakarindra eller Bangna-Trad i ytterligare 2 timmar för att förflytta sig ytterligare 6 km. Att dagligen spendera 6 timmar i bilköer för vissas bekvämlighet att kunna köpa skivad mango utan att behöva gå ur bilen när det finns en marknad varje kilometer är absurt och det går inte att säga att de fattiga måste få utföra sina jobb. Det kostar oftast inte mer än 20 Baht per dag att stå på marknaden och fabrikerna i Bang Phlee skriker efter arbetare. Det är en kultur som det inte finns något värde i att bevara, hur pittoresk den än kan te sig för 2-veckors turister och hur bekvämt det än kan vara för hemmafruar i storblommiga shorts.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
