Efter sen semester 2007 och en därpå följande sjukskrivning (armbåge som en fotboll, första gången sjuk på nästan 7 år i Danmark) var det dags att börja tänka på att flytta till Thailand och bli pensionär.
Han Oscar ville köpa en 5,5 rai tomt uppe i 'Thailappland' (Phayao) men stämman ville inte bo så nära släkten. OK, tomt nära havet? Inte det heller, det skulle vara inhägnat och med security för lilla frun.
Så, ett otal e-mails sändes till olika mäklare på tänkbara platser. Endast ett svar erhölls, underliga de där mäklarna, tusentals med hus till salu men ingen ville visst sälja.

Taskig bild, slängskott på väg till taxin.
Söndag den 11/11 2007, 20.00 så drog vi till till Kastrup. Då såg det ut såhär i Hvidovre. Snö och lite halka. Taxin klarade resan och incheckningen gick galant, inte helt vanligt. Ibland kan man få köa i timmar.
Men sen! Försening annonserades med repris ett par gånger. Sen kom Kapten ut och sa “om felet (temp-sensor på en motor) inte kunde fixas innan 02.00 så kunde de inte flyga då deras
tillåtna arbetstid skulle gå ut innan ankomst till Bangkok”. Sensor fanns i Cph, men inte hos SAS utan ägdes av ett annat bolag där alla hade gått hem. SAS, utan en sketen temperaturgivare till en Airbus!!!

Så, 03.00 så befann vi oss inkvarterade på hotell Kung Arthur mitt i Köpenhamn. Upp igen 06.00, avtvagning (bagaget kvar på planet men påse med tandborste och dess kompisar tillhandahölls),
frukost och tillbaka till Kastrup. Besvärlig lång incheckning då de bytt plan och den utlovade avgången naturligtvis en del försenad.
Sista gången vi flyger med SAS. I alla fall i ekonomiklass. Airbussens billiga säten är så jäkla hårda att man är bortdomnad i de undre regionerna redan innan take-off.

Tisdag morgon 03.30 Thaitid (6 timmar före) äntligen landade och omkring 06.00 på hotellet i Jomtien. Jomtien Grand Palace, men det är bara ordet Jomtien som stämmer i det namnet.
Inget internet, ingen biluthyrning, ingen bacon och ost till frukosten. Och fullt med Ryssar, Kineser och annat löst folk som aldrig har lärt sig normalt folkvett.
Vem fan vill lyssna på fulla Ryssar som sitter på balkongerna och skrålar hela nätterna.
Oscar.














