Flytten till Thailand.

Julafton i förskott!

Imponerande hyvelbänk.

Äntligen.

Den 1 September var huset äntligen färdigt för inflytt. Inte helt så enkelt. Enligt någon tradition (vidskepelse?) så skulle svärmorsgumman sova första natten i det nya huset.

Naturligtvis så ville hon inte slänga sig på en buss och 'skramla' iväg 90 mil söderut utan skulle hämtas av oss.

Herr Oscar skulle flytta in, med eller utan svärmor, så efter ett antal telefonkonferenser och gummans konsulterande med de lokala munkarna uppe i 'Thailappland' så blev det inflytt.

Dock, så måste vi snarast dra upp och hämta henne för 'insovning' och inspektion av huset.

En paus under inflyttningsbestyren, som vanligt tuggande på något ätbart.

Jäkligt fint hus Grattis

Jäkligt fint hus Grattis

Vi tackar.

Sen så blev det planteringar, telefon/internet och TV.

Mango.

Palmer och ett litet körsbärsträd.

'Televerkarna' med sina långstegar, 4 man, 3 som håller, en som monterar.

Först bara snål-TV till frun, bara Thai inga månadsavgifter.

Oscar.

Kanonfint Oscar!

Grattis till flytten..

Ha en bra dag!

Alltså, Sa’s mor skulle hämtas för att inspektera och sova i kåken. Mycket viktig procedur som har skjutits upp, med nådigt bifall, några gånger.

Egentligen så skulle hon ha varit här den första natten i huset.

Vi drog iväg på Lördag morgon, 13 September, i åttasnåret. Flöt bra i timmar tills den kartläsande damen fick herrn på villovägar nånstans i

‘mellan-Thailand’. Var plötsligt inne i en stad vilket vi absolut inte skulle vara. Blev ett antal mil på småväg tills vi hittade motorvägen

igen. Inte helt utan positiva sidor då vi körandes efter en å fick se några större meterlånga ödlor, som först troddes vara småkrokodiler innan

närmare skärskådande (dock inga bilder, snabba rackare).

Senare, efter motorväg A1 låg det plötsligt en riktigt grov pytonorm hopringlad vid vägkanten, ett par dm på tjocken och ett antal meter lång.

Svårt att bedöma i 100 km/h. men troligen en ‘Carpet Python’.

Anlände utan missöden till Meakarai i Phayao efter 10,5 timmar och 931 km på mätarn (felkörning inkluderad och diverse mat- piss- och tankstopp).

Välkomnades, förutom av ingifta släkten och närboende (i flera omgångar) av svärmors 5 hundar och 10 katter. Lite skäll och fräs innan man blev kompis.

En tidig kväll blev det, vi skulle ju dra tillbaka nästa morgon. Trodde jag! Men då det var en speciell dag för Buddha så var det procedurer

igen. Svärmor drog (mycket) tidigt till templet för ett antal böner o.s.v. kom tillbaka runt 9-snåret för att byta ut de vita ‘bönekläderna’ mot

andra och herrn blev engagerad i transport av gåvor till munkarna och en ny vända med ‘överstekuckun’ som hade anlänt sent.

Efteråt inlade herr Oscar, med bifall från frun, en protest då de väggmålningar i templet som vi betalt för inte var gjorda.

Jomen alltså, förra överstemunken som hade hand om’et hade avlidit och målardrängen, som hade stuckit med slantarna, var nu också avliden och som

de fått pengarna tillbaka så skulle det nog ske något. Om vi ville, så kunde vi få några av fönstren med fönsterluckor i ‘tjockteak’

dedikerade till oss då ingen bra ny målarhalva hittills påfunnits.

Kom iväg runt 10-snåret, förutom moder Nakham var också broder Ched med fru inkluderade i resesällskapet. Ganska händelselöst i början förutom

den ringlande vägen över bergen ner mot Lampang. Söder om Lampang gjordes ett stopp vid ett keramik- lerbrännarshop varvid två stycken

‘grindvakter’ inköptes till huset.

Några timmar senare, efter ett par piss- tank- och diversestopp stod det plötsligt några BiB’s (Boys in Brown = Poliser) mitt i vägen, koner

utsatta, och vinkade in oss till vägkanten.

Hoppsan, herrn som inte har, sen bosättningen i Thailand, ett här giltigt körkort blev lite fundersam och rotade efter bildokumenten för att

fördröja och lura ut en bra variant som “Frun äger bilen och har körkort och jag bara övningskör lite ibland”.

Helt obehövligt. En smilande herre med mycket metallskrot och krimskrams kom och sade på Thailändska direkt till Sa:

“Din man körde visst lite för fort, han höll 140 och det är bara 120 här, ska vi skriva eller betalar du nu?” (så mycket thailändska förstår jag också)

“Vi betalar nu” sa den lilla,

“OK”, sa flinet, “då blir det 100 Baht (20 kr) och ha en bra resa till Rayong”. Inget som helst intresse för körkort eller andra dokument och

registreringsorten står ju på nummerplåten så han (de) var bara ute efter lite extra fickpengar (ny betalperiod för skolbarn idag Måndag sa den

lilla). Lätt ihopplockat då ytterfilen mest låg runt 140- 150.

Inga flera större incidenter under resan, något segt att passera Bangkok och ett våldsamt skyfall runt Chonburi som orsakade åtminstone, som vi

såg, en bil utspridd i delar över nejden, betongmuren i mitten på motorvägen är hård och elak. En del kör som galningar trots grovt nedsatt sikt

och floder av vatten på körbanan. Man är glad över 4-hjulsdriften i det väglaget.

Trots mycket regn i Phayao, diverse skurar under resan och det våldsamma runt Chonburi (nästan hemma) så hade det inte kommit en droppe på våran

gräsmatta under de två dagarna.

Gumman skulle skjutas tillbaka, hem till byn i Phayao. Buss som föreslogs av Ched ville hon absolut inte åka, “har du tagit mig hit, så får du ta

mig hem igen”, så var det med det. Var väl inte jag som skulle ha henne hit???

Så, iväg igen Torsdag morgon. Laddad med mat för resan och 70 st frusna stora dillräkor av herr Oscars fabrikat. Dem hade hon fått smak på, var

visst det bästa på hela besöket.

Stor frigolitbox inköpt, där plastburkarna med räkorna placerades i botten och täcktes ordentligt med tidningspapper. Resterande utrymme fylldes

under vägen, från stånd vid vägkanten, med stinkande fisk i olika ankomna stadier.

Inkluderat ett otal mat och pinkstopp så lyckades herrn hyvla av de 90 milen på 10 timmar. Passerade 5 poliskontroller utan att bli stoppad trots

marchering uppåt 140 där så tilläts (av trafik och väglag, bred väg men med många potthålssträckor).

Tidigt uppe Lördag morgon. Efter ett par koppar kaffe och halvhjärtad dush med hink över huvud, avfärdades det söderöver.

På vägen mot Lampang, vid byn Ngao svängdes det mot Phrae. Ngao, är också ett ord för dum på Thai. Legenden (osammanghängande berättad och fritt

översatt) säger att i forntiden fick någon av byborna syn på ett hjul och tyckte det var en rackarns fin uppfinning och sådana skulle de också ha.

Inte vetande hur, försökte de att böja träd i cirkel varvid träden blev förbannade och slog ihjäl halva befolkningen. Därefter fick byn heta Ngao.

Snirkelväg över bergen. Någon hade vält sin trailer i en kurva och en dam stod och vaktade den tappade skörden av Som-O (vad de nu heter på Svenska).

Phrae och Den Chai är platser där tillverkning av teaksaker pågår, allt från små detaljer till färdiga hus. Det skulle tittas på groggverandor av

ovanstående träslag då allt är mycket billigare där uppe i norr än här. Dock inget passande sedd då de flesta var i största laget för vår ‘lilla’ gård.

Inköp gjordes av ett andehus, en klädställning, ett vackert risfat på fot och en klocka i ‘sjömansratt’.

Stoppad vid poliskontroll neråt vägen men det kostade inget. De skulle bara kolla så att jag inte for omkring med någon illegal Burmainvandrare I bilen.

Den något kortare vägen blev längre, både i mil och tid, mest p.g.a. den något defekta navigatorn (fru Oscar) som vid ett flertal tillfällen drog oss på

villovägar. Också regn, ordentliga skyfall när herrn var utlurad på ‘bondvägar’ bidrog till en (mycket) sen hemkomst.

Med gumman hemtransporterad så får väl flytten anses som avslutad. Dock, så var det mycket fixande, möblerande och byggande under det första året

och egentligen så blir det nog aldrig riktigt färdigt.

Tack alla vänliga inlägg,

Oscar.

Oscar ett förbannat trevlig tråd, tack för dina bilder å berättelse. Maitan.

En jättetrevlig och intressant tråd.

Tack för att du vill dela med dig.

Stilfulla möbler, fint träsnideri, likaså huset blev snyggt.

Hur kan någon komma på tanken att slabba färg på trappan, på ett sådant vackert träslag?

Vilken skillnad det blev efter bortskrapning av färgen.

En jättetrevlig och intressant tråd.

Tack för att du vill dela med dig.

Stilfulla möbler, fint träsnideri, likaså huset blev snyggt.

Hur kan någon komma på tanken att slabba färg på trappan, på ett sådant vackert träslag?

Vilken skillnad det blev efter bortskrapning av färgen.

Det kan man verkligen fråga sig.

De hade väl sniffat för mycket färg, och ville sniffa lite mer...

Herr Chang har talat.

Det kan man verkligen fråga sig.

De hade väl sniffat för mycket färg, och ville sniffa lite mer...

Herr Chang har talat.

Nja, han målarkludden påstod att han frågat 'bestämmandefruntimret' tre gånger om det verkligen skulle målas. Ganska vanligt att saker får se ut som f-n bara de fungerar.

Fick också hela utsidan ommålad då de hade bättrat med färg i fel nyans. Fläcksjuka. Också lite invändigt då 'snickarns' son hade ritat på väggarna. De släpar ju ofta med sig avkomman till arbetet.

Oscar.

Tack Oscar för din utmärkta berättelse om flytten. Efter att läst om dina erfarenheter med husbygge, blir jag ännu mer övertygad att man måste vara på plats för att (förhoppningsvis) det inte skall bli för mycket "galet".

Planerar själv flytta till Thailand om 2,5 år.

/Sarne

Hoppas ni for ett långt härligt liv i Thailand tack! för din berättelse.

Klantade till det lite vid bilduppladdning, fick inte med den på 'utomhuset' Också, bilderna är lite 'krokiga' då jag hade skruvat på

en vidvikeladapter på min fickNikon.

21. Bankbesök för att uppdatera våra bankböcker. Inte så enkelt, först så måste man ju hitta banken. Drog glatt upp till Pattayas 2:a gata, inte heller, det stora bankkontoret där hade bara försvunnit.

Tre varv runt bygden hjälpte inte, och de jag frågade såg ut som fågelholkar i ansiktet. Till slut ner till växlingskontoret i Pattaya syd, de måste ju veta. Var inte bara växlingskontor, hade också bank

där vilket de inte hade i November. Mission completed.

Oscar.

Om det är Bangkok bank du tänker på så har det varit bank där i minst 10 år