Jag har enbart dåliga erfarenheter av att flytta barn. Min son (luuk krung) bodde med mig i Thailand (jag hade ensam vårdnad). Vi besökte Sverige år 2000 och han träffade sin biologiska morsa, han var då knappt 8 år. Hon tog med honom på äventyrsbad osv. och förklarade att Sverige var himmelriket. Därefter var det mycket tjat om att han ville bo hos sin morsa.
När han skulle fylla 10 åkte jag till Sverige för 2 månader och han fick då provbo med sin morsa och det verkade fungera bra.
Han fick gå 2 år i en speciell skola för att lära sig svenska. Han hade lätt att få kompisar men kanske han valde fel. Hur som helst, efter 3 år mailade han mig och ville flytta tillbaka till Thailand (då var han 13 år) Jag tyckte dock att han skulle gå klart skolan i Sverige. När han blev 14 hittade hans morsa en man som hon flyttade ihop med. Då stod min son utan tillsyn så jag flyttade till Sverige när han fyllde 15 år. Men tyvärr, det var redan för sent.
Han både rökte och drack alkohol och misskötte skolan. Detta fortsatte sedan med andra droger och slutade med att han hamnade i fängelse ett och ett halvt år. Nu är han villkorligt frigiven och har jobb som han sköter, men det kunde ha varit mycket bättre om han hade skaffat sig en utbildning.
Vem vet, det kanske blir Thailand för honom när han har bevisat att han kan leva ett normalt liv. Det är hans stora dröm i alla fall, han längtar nog tillbaka och jag har sagt att jag kommer hjälpa honom om han vill och kan leva utan alkohol och droger.