Trångsynthet och rädsla för det okända brukar vara ganska stort på mindre orter.
Men detta behöver inte betyda att ortsborna är rasister i den meningen att de föraktar vissa människoraser.
Mellan unga killar puberteten uppstår nog oftare gruff och misstänksamhet än bland tjejer tror jag.
När jag själv var ung så räckte det med att någon svensk kille kom och hälsade på från grannsamhället
för att några lokala ungtuppar snabbt ville mäta sina krafter med den personen.
Det fanns även en intellektuell paradox i dessa bruksorter:
Först ville ungdomarna att allt i samhället skulle vara som precis vanligt utan nya ”störande” inslag som kunde
vara mer svårtolkat än ett ställbart förgasarmunstycke – Men samtidigt fanns det också ett utbrett missnöje
bland dessa ungdomar som i grund och botten tyckte att livet i byn var så förbannat förutsägbart, urtråkigt och att det aldrig hände något där de bor.
Av de utländska barn och ungdomar som snabbast kom in och blev accepterade av de svenska
ungdomarna i bruksorten Tidaholm på 1960-70 talet var de som gick med i en idrottsförening och
spelade fotboll, handboll eller deltog aktivt i någon annan lagidrott.
Det var först när de svenska ungdomarna såg att de kunde dra nytta de utländska killarna
i sitt fotbollslag som de lät Nikos, Dragan och Jukka vara med i gänget.
På samma vis var det väl med deras föräldrar - när folk såg att de jobbade i industrin och bidrog
med skatt till statskassan så blev de också ”nyttiga” individer som accepterades av de som var rädda för det okända.
SN