Hej
Vi tillhör ju den grupp som själva kan välja i vilket land vi vill bo redan i hyfsat "ung" ålder, pojken är ju 7,5 år och talar både Lao, Thai och Svenska flytande, han trivs bra på båda ställena, vi har ju bra bostäder, inkomst och sysselsättning i båda länderna o.s.v.
Tanken ifrån början var allt att bygga upp en verksamhet i Thailand, bygga färdigt, köpa och investera i allt vi behöver under tiden vi har Svenska inkomster och sedan flytta ned, vi (jag) har ju vistats i Thailand 3-6 månader om året sedan jag började resa dit på åttiotalet, nu har vi ju i princip allt vi behöver där nere också.
Men numera känns det inte alls självklart att det blir mer än fortsatta vintervistelser i framtiden heller, det finns flera orsaker men främst är det nog landets politiska problem, ständigt återkommande militärkupper och perioder med diktatur, snabba kast i politiken innebär dessutom stora och snabba förändringar inom jordbrukssektorn som vi är sysselsatta i, ena året får du bidrag för att plantera ex.vis gummiträd sen kuppar man och då uppmanar en diktator folk att såga med sina träd och flytta till stan, ibland finns det stöd för ris och ibland inte, ibland får man plantor och bidrag för att plantera eucalyptus, teak och andra träslag, vad händer med dessa ingångna avtal efter en kupp o.s.v, osäkerheten är stor numera.
Sen har vi ju det här med den statliga skolan och dess låga standard på utbildningen som ligger på Afghanistans nivå, alla har väl gått och väntat på en skolreform, efter kuppen kom en sådan och t.o.m jag hade faktiskt förhoppningar om att den skulle ta tag i dom verkliga problemen och lyfta landets elever kunskapsmässigt, men så blev det ju inte alls, juntan missade denna straffspark och satsade istället på en reform med Nord Korea som förebild, den innehöll mest satsningar på Nationalism, respekt för militär, avgudadyrkan av kungahus ( i Nord Korea den store ledaren), som sig bör gjorde sedan Thailands store ledare en egen sång som landets alla skolbarn nu tvingas sjunga varje dag, även religionens status ska höjas i denna satsning på skolan liksom moralen men själva utbildningen missade man helt.
Detta är helt klart ett problem för oss och många andra familjer ifrån olika länder som vill vistas ute i byarna eftersom det oftast endast är den statliga skolan som finns där, vår pojk har ju gått på den Thailändska byskolan varje vinter sedan han var 2 år (har barn ifrån 2-12 år där) för hans del är det varit lärorikt eftersom han lär sig bra Lao och Thai samt håller på att lära sig skriva och läsa Thai, men för dom andra barnen som är födda i byn är utbildningen naturligtvis undermålig och frugan shockas över hur lite barnen kan numera skolan.
Själv var jag ju engelska lärare några gånger i veckan förra vintern för en grupp 3 och 4 klassare, det gav något för både mig och barnen, så det blir en fortsättning även denna vinter, men det behövs ju en rejäl reform som satsar just på engelska, matte och andra kärnämnen och inte bara satsningar på ökad nationalism.
Pojken får naturligtvis en bättre utbildning i Sverige och vi får fortsätta vistas i Sverige på sommaren och vara i Thailand på vintern, skolan i Sverige accepterar ju detta så länge vår son är inskriven i Thailändsk skola och att vi styrker detta med intyg, samt att han bedriver hemstudier med medskickat material, ännu så länge fungerar det bra.
Men någon flytt är absolut inte planerad i närtid, först måste en hel del positivt hända i Thailand och det känns ju just nu betydligt mer osannolikt och avlägset än någonsin tidigare under min tids resor till landet.
Mvh isan lover